Arkiv för jonas lundqvist

 5f22d2cd8fc99658b1d3c3ad7427ef4758e007a0

”Varför tittar männen i baren på oss i hela tiden, det måste vara något fel på dem, idioter!” Vi möts på Tennstopet där Interiören är elegant och maten husman, Jonas vet precis vad han vill ha, då han avsmakat menyn åtskilliga gånger och rutbeklädda män med för tajta fläsk skjortor hör inte dit. Istället blir det ”..smör och ost, en Esvess tack.”

Vad har inspirerat dig musikaliskt i ditt nya album vissa nätter?

Ehh *tystnad* eh om jag visste det så skulle jag ju vara där i det musikaliskt hela tiden. Rent textmässigt så handlar den om när min tjej var höggravid och så var det en man som knuffa till min tjej på Götgatan och då så kände jag att jag lätt kunde knivhugga honom tills han dog utan problem. och det var första gången jag kände att jag kunde döda någon på det sättet.

Vad var det att som gjorde att du började göra musik? Var det ditt ego någon talang som behövde komma ut, brudar?

Jag började ju så tidigt. Jag visste inte vad ego och talang var för något.

När började du?

7- 8 år, Mitt band debuterande 1996 det är 20 år sen, man tänkte inte så mycket om och kring sig man bara gjorde en grej, man visste ju inte vad som drev en, perspektiv kommer ju i lite senare i livet.

Varför?

Man ville ha lite good times helt enkelt.

Vad har du lyckas bäst med under din karriär.

Att mer och mer alliera mig från den rådande populärkulturen.

I mailet Lotta skrev, så beskrivs du lie kitschigt som Sveriges mest kompromisslösa man, som att det skulle vara lite spänning i det, vad menar hon med det?

Jag kan inte, jag vet inte vad hon menade med det, det blir genant för mig att säga hon verkligen har rätt i det. Jag vet inte vad hon menar, jag kan inte förklara det själv, jag är väluppfostrad du vet!?

I musikvideon Vissa nätter, så står du i ett vitt kaklat badrum och mimar till din avbild, som har en riktigt grå aura. Har videon någon symbolik?

Nee symbolik? Jag tycker att det blev bra färger bara, tror vi förstärkte det bara.

Ge mig ett bra musiktips.

Gary´s in the park med Gary Wilson. Väldigt bra. Som någon som råkar göra disco utan att veta om det om det.

Vad var ditt så kallade rykte i Göteborg som aldrig gick att komma ifrån?

Va?! Har jag sagt så? Låter som jag har mördat någon?? Ibland kan det vara svårt att växa upp i en stad och när man kommer till en ny plats kan man börja om mer från början eftersom man har blivit äldre.

Dina fans, vilka är dem?

You tell me, nej jag har ingen aning alltså, ibland skriver folk på Facebook och Instagram, ibland kan någon ringa någon natt.  Jag är bara glad att någon bryr sig.

Det är bara att man råkar stå lite högre upp för att folk ska se en. Sen när man kliver ner vill man ju bara hänga, Snacka skit. Det här med intervjuer är ju lite konstigt, det är ju inte så här ett samtal ser ut. 

Vem är du av dessa karaktärer; Pippi, Kalle Anka Christian Grey, Askungen, Janne Långben, Magica de Hex, Grisen Olivia, Frank i de tre vännerna och Jerry?

Askungen absolut, man har ju en bild av att den där klänningen är sjukt snygg. Äeaaj vettefan Askungen är en så jävla dåligt porträtt av en person kan inte hitta mig i nån av de där men Långben han verkar inte utsättas för samma press, de andra har ett uppdrag i sin karaktär, Kalle Anka är bunden till sin roll att hela tiden misslyckas Magica de hex måste hålla på och trolla och sådär, Askungen måste vänta på balen, verkar tråkigt.

 Är image alltså t.ex. Scenkläder viktigt för dig?

När man går upp på morgonen kan man ju välja vad man ska man ha på sig, jag kan vara noga med det. . men det är inte så noga så att jag vill se annorlunda ut än publiken, men visst jag är noga.

Hur då, att det ska vara en ”viss” stil?

Att förmedla en viss känsla, det kan ju inte jag berätta, det händer ju i betraktarens öga. 

Vad vill du att betraktaren ska se?

It´s a business Secret. Jag kan inte gå hela vägen. Äeh Det blir pinsamt, Livet är ju det fullt av pinsamheter, hela mitt liv är det, jag försöker minimera det.

Slutar man inte bry sig efter ett tag?

Jag vill mest inte framstå som att man vet exakt var man har mig.

Du har väl bytt lite stil också. jag googlade upp dig innan vi sågs och nu ser du ut som du gjorde förut.. på albumet såg du ju lite äldre ut som en akademiker gubbe.

Har du sätt skivomslaget?

Ja, du står med fingrarna formade som en triangeln kring gylfen på jeansen som min spanska lärare gjorde..markera..?

Ja, det är en klassisk pose det bara blev så, vi lekte bara. Jag vill inte att man ska veta vem jag skulle ligga med. Alltså vilket kön, vilken person jag skulle ligga med. Schablonbilden av manlighet är så nära homosexualitet.

Så pass manlig så att du skulle kunna vara en bög herre?

Aeeh det är dina ord. Jag låter dig undra.

Intervjuare: Isolde Berkquist

Annonser

Göteborgaren Jonas Lundqvist gjorde ett av årets snyggaste svenska album Så e de me de och nu har en av bästa låtarna — den funkiga, bastunga, dub-ekande new wave-punken (med funkorgel och hela köret) — ”Hög över husen”, fått en snygg musikvideo. Titta på det nattsvarta, psykadeliska mästerverket nedan (producerat av Frode & Marcus):

Bojan Buntic


Det nya Pustervik har tre scener, två för intima spelningar och en stor för större, men när Joel Alme sjunger om sin kärlek till Göteborg och hur mycket han älskar sin fru blir det ändå rätt nära till artisten, även på den stora scenen. Och det krävs en stor scen, ett stort rum, för att göteborgarens stora röst ska få rätt utrymme. Att den nya pustervikscenen är mer än duglig märks när Alme sjunger ut i refrängen på ”The Clouds” — det överaskar alltid vilken röst mannen besitter. Låten är en diss till Stockholm (”I’m stuck inside this stormy city where everybody feels alone… it’s so dark you can’t even smile, it’s so cold you can’t even cry”) och en kärleksförklaring till hemstaden, som han saknat och som han kommit tillbaka till nu: ”I miss my friends, I miss the smell of the sea, and I miss to be near you”. Ja, här står du bland vänner Joel! Synd bara att du inte sjunger på göteborgska, det är det enda som fattas. Men det är förlåtligt, den nya skivan A Tender Trap är så jävla bra.

Man får ju va galen för att lämna Göteborg, eller hur? Här spelar djduon Karin & Fanny Lou Reed, The Beach Boys och självklart ”I Want You” av Bob Dylan innan göteborgs egen Dylan inträder, här i Göteborg får Iceage spela på rätt volym, här kan man få sig en romantisk död under en spårvagn, här sjunger en trubadur till älsklingen i publiken. Och nu har vi även nya Pustervik. Zeth Isaksson skrev om Loney Dears spelning här, han berättade om hur bra det var, och jag är glad att det har träffat rätt på mina förväntningar också. Det är tillräckligt stort, och tillräckligt litet, på en och samma gång. Jag ser fram emot Cloud Nothings spelning här den 17 maj.

Joel Alme har en kärleksfull närvaro på scenen, och han är en generös artist. Mellan sina nya låtar får andra en plats i spotlighten: vännen Jonas Lundqvist (”han har arbetat på sin skiva i 20 år”) får sjunga ”Alla för sig” från den hyllade nysläppta Så e de med de. Lundqvist är fullständigt fängslande när han rör sig på scenen som en hardcorepunkare på popdiet, det är nästan så han överskuggar Alme själv. Låten är svinbra. Bruce Springsteens livligaste fast på Håkan Hellströmska. Men inte bara Lundqvist får inta scenen, utan även bassisten ställer sig vid micken för att sjunga ”Utan personlig instats”.

Låten har en historia. Förr var Alme bassist i Martin Elissons band Hästpojken, och nu är Elisson bassist i Almes band. Melodin i den oförglömliga refrängen ”och jag spelar utan insats här, det är sand emellan fingrarna /och att våga hoppas på nått fint är att skjuta sig i huvudet” blev Almes ”A Young Summer’s Youth” och är nu officiellt IFK Göteborgs inmarschsång ”Snart Skiner Poseidon”. En av världens bästa supportsånger, enligt min sportfanatiska bror. Så viktig är Alme för Göteborg! Men som sagt, det började ända bak hos Hästpojken, och ikväll får vi höra originalet. Det har alltså gått ett helt varv! Det är en så fin sångmelodi – nästa steg, vår nya nationalsång!

När Joel avslutar ”The Clouds” och lämnar scenen, börjar jag så klart hojta ”en gång till” och får support från resten av truppen. En gång till en gång till en gång till! Klapp, visslingar, rop, skrik; men förgäves. Och så går ridån för. Skivor börjar spelas. Tråkigt nog blev det en alltför kort konsert, men jag är ändå nöjd. Joel berättar att han var nervös över att inte många skulle dyka upp, men vi blev många, och han vet hur man tillfredställer en stor publik. Det blir ju inte så mycket allsång denna gången, skivan är ju trots allt helt färsk, men det blir mycket energi och en bra respons från publiken. Vi vill ju visa att han har kommit hem, vi vill ju helst att han ska stanna här. Och nu har han en bra scen som kallar honom tillbaka. /Bojan Buntic

FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK för mer konsertrecensioner, albumrecensioner, låttips och allmänt om Göteborgs musikliv.