Archives For luxury

westkust

Westkust a.k.a Göteborgs egna My Bloody Valentine har delat med sig av en singel från kommande debutplattan Last Forever som släpps den 22:a April.  Den heter Swirl och är beredd på att köra över dig med sina massiva ljudväggar som fick 90-talet att ringa tillbaka och ha tillbaka sina shoegazeare. Nämnde jag att den är fett bra?

Mattias El Mansouri

Annonser

archipelago matters
Band: Archipelago
Album: Archipelago Matters
Skivetikett: Luxury
Betyg: 8 / 10

Skulle ni tro mig om jag sa att den annars eminenta skivetiketten Luxury gjorde ett (visserligen lyckosamt) misstag för ungefär en månad sen? Någon på luxury måste ha haft kalendern inställd en månad framför alla andra, för helt plötsligt så fanns göteborgstrion Archipelagos debutskiva uppe på soundcloud. Det visade sig vara en intressant skiva, och den levde upp till förhoppningarna som följde efter släppet av dubbelsingeln ”Do You Feel The Same” förra året. Men att Archipelago Matters släpptes en månad för tidigt visade sig vara ett misstag och någon på Luxury måste ha insett vad som skett (kanske på grund av att jag hetslike:ade alla spår på soundcloud) och tog bort den.

Generellt sätt så låter Archipelagos debutsläpp inte helt oväntat som den 80-talsdoftande varianten av ”drömpop” som förra året kanske representerades bäst av The Mary Onettes. Men att göra det så enkelt är inte riktigt rättvist mot Archipelago. Skivan är unik. Den känns genrelös, men på samma gång så anspelar bandet(kanske omedvetet) på en massa genrer. En modern men samtidigt nostalgisk skiva. Trots den uppenbara nostalgin så känns det ändå helt rätt i tiden. Mycket tack vare den moderna genren drömpop. En genre som vägrar släppa tag om en viss chefsredaktör här på GHM. Den verkar inte heller lämna pensionerade pandapopare, vars närmsta kontakt med synth innan drömpopens uppkomst förmodligen var ”ABC 123”, eller ”Inbetween Days”. Drömpopen känns fortfarande som en viktig musiktrend, och jag vill personligen inte heller se den försvinna. Archipelago har lyckats med att skapa fantastisk drömpop och jag tror att bandet kommer bli ett viktigt ankare i undergenrens fortsatta existens.

Men Archipelago gör som sagt mer än att släppa 10 spår drömpop. I och med denna skiva får jag äntligen tillfälle att hylla en genre som är tabubelagd, i alla fall utanför Von Knorrings kontorslobby. På Archipelago Matters får jag lära känna ”Making the cut”. Ett spår som mer än något annat låter som en förstklassig hybrid mellan den ofta hatade ”hissmusiken” och just drömpop. Att denna låt tilläts göra det som beskrivs i titeln är jag mycket glad för. Detta är en kombination utav jazziga gitarrslingor som följer refrängmelodin och en sångröst pumpad med morfin. Ett mellanspel med stråkar och subtil wahwah-gitarr bygger vackert upp till låtens andra halva som sedan avslutas i ett outro byggt utav handklapp och syntetisk harpa. Låt mig konstatera att Archipelago har satt en riktig hybrid till musikbebis på Göteborgs popscen.

Men Archipelago ger inte bara Göteborg, drömpopen och hissmusiken ett kärleksbarn utan ett helt spektrum av genrer får dela plats på detta album. På introspåret ”All Things Considered” tar beats från den allra sötaste electropopen över efter ett intro bestående utav en funkig unison med gitarr och piano. Slapbas och funkgitarr får lika mycket svängrum som svävande synthackord. Michael Jackson-doftande utrop av det enkla men effektiva ordet ”HEY” får lov att existera på samma skiva som låter lyssnaren njuta utav nästintill perfekt utförd vocalsynth. Denna knappa månad efter misstaget på soundcloud verkar ha varit nyttig för albumet. Mitt musikaliska minne säger mig att produktionen är lite annorlunda på denna version och det är positivt. Även om detta kanske inte är fallet så måste Luxury och Archipelago ha mycket beröm för ljudbilden. Ingenting låter för mycket, alla instrument ligger på sin plats men tillåts ändå sticka ut. Det är en långsökt liknelse men tänk musikens motsvarighet till ett färdiglagt 3D-pussel. Ett pussel jag definitivt kommer återvända till.

Emil Moodysson

färväl till ungdomen

När jag snackar indie snackar jag det Farväl till ungdomen gör, lo-fi, hemmasnickrat, personligt, direkt från kassetten och in i hjärtat. Enmannaundret är Luxurys nya signering, och vilken signering. Kåre Vernby är personligheten bakom musiken, en 38-åring, en garderobsstudio, en jävla massa brustna drömmar och oändlig kärlek till indiemusiken. Det sägs att han gjorde musik tillsammans med The Bear Quartets Carl Olsson under 90-talet men att det inte riktigt blev något av det.

Nu, långt senare, släpper han sin första singel. ”Åh gud, vad ska vi göra?” är ett litet glädjeryck om ett tungt ämne, vad fan ska man göra när man blir vuxen? En av låtarna som inte riktigt kom med på debutalbumet (släpps i maj via Luxury) är denna svenska tolkning av The Cures ”Plainsong”. Ljuvlig indiemusik som för tankarna ända bak till The Velvet Underground och rakt igenom en era förtrollad av The Jesus and Mary Chain och Galaxie 500. Men även till Tjernqvist, en annan ensam indiekompositör från sovrummen.

Åh gud, vad ska vi göra? Har jag frågat mig själv många gånger i saknaden av den här genuina indiemusiken, i en tid fylld av formelband. Svaret är: öppna dörrar, leta i källarvalv, bryta sig in i folks hem, i trasiga hjärtan. För det är där den brustna ljudbilden finns, det är där sådana små mirakel som Farväl till ungdomen föds.

Bojan Buntic

Lyssna via Festivalrykten.se

pretties for you talk

Inte det typiska Luxury-bandet, Pretties For You skapar rockmusik för de stora arenorna och känns snarare amerikanskt och kanadensiskt än Göteborgskt. Kan ni tänka er The Sun Days, Westkust eller t.om. Makthaverskan med rockmanér i stil med U2-Bono på scen? Nja, knappast. Men för Göteborgs sedan länge etablerade indiekvintett känns det helt naturligt att stå på stora festivalscener, kanske som förband åt Florence & The Machine och liknande arenarockexplositioner från 2012. Pretties for you vill ta över världen, och det märks.

”Talk” handlar om mycket snack och lite verkstad, så att säga: ”And all you do is talk and talk, and all you do is talk”.  Och den handlar om det högljutt, Martina Forsgrens röst kan lätt krossa glas, och det märks att hon är bandets strålcentrum, för alla melodier surrar kring hennes enorma stämma.

Debutalbumet kommer ut via Luxury senare under våren.

Bojan Buntic

Video:

the sun days you don't need to be them

Göteborgs nya indiehopp The Sun Days väckte 2013 våra förhoppningar med en enkel, hjärtvärmande popsingel. ”You can’t make me make up my mind” är släppt på samma etikett som Makthaverskan, Luxury, och deriverar från samma definition av stor samtida pop: ljuvliga gitarrslingor, en sångerska som sjunger för full hals, och melodier som är typ indiepopens variant av beroendeframkallande kommersiella hits.

Deras nya singel ”Don’t need to be them” följer upp detta spår. Den siktar högt, enligt samma recept som den förra singeln, fast lite mer finslipat och lite mer storartat, och säger att nu jävlar ska det göras indiepop bättre än alla andra här i Sverige. Och nu när den nya svenska indiemusiken börjar bli mer internationellt erkänd, när Makthaverskan blivit pitchforkade så att säga, vem vet, The Sun Days kanske blir upptäckta utrikes och står på någon hipstrig amerikansk festival i sommar?

Bojan Buntic

Ge Hit Musiken 2013
School

Alice Botéus vill ta över popen. 2012 släppte hon sitt soloalbum Alice B som innehöll en av årets bästa låtar, den gränslöst vackra ”Stanna, det stannar”. Sedan dess har hon strålat ut sina drömmar i diverse andra projekt. Just nu sjunger hon i så vitt jag vet 3 olika band. Det mest färdiga av dessa är School. De är just nu signerade vid Göteborgs finaste skivetikett Luxury och har redan släppt 2 singlar. Och mer kommer att släppas inom kort. Lyssna på ny GBG-indie när den är som bäst.

 

Mansion

Ännu ett band frontat av Alice Botéus. De är fortfarande i demo-stadiet men det låter förbaskat bra redan.

 

Little Jinder

Little Jinder har redan släppt ett debutalbum på engelska, men har nyligen ändrat riktning och börjat sjunga på svenska. En av Sveriges upcoming popstjärnor, och en av de många talanger som växt fram i Stockholms hiphop och basmusikscen. Hennes senaste singel heter ”Ful och tråkig tjej” och är en fruktansvärt snygg och basig låt. Lyssna på den och den föregående singeln ”Shh” nedan.

 

Hurula

När en rocklåt inleder med piano i barrelrollstil är det fråga om pophistoria. Den där hållfasta takten, den där klungan av toner som är så rock’n’roll det kan bli, ställer ett krav. Vem tror du att du är, Lou Reed eller? Robert Hurula vågar sitta där som en hungrig kåt hund, lutad mot väggen, i ett lömskt gathörn i New York, kanske, och vänta på The Man. Tända en cigg, vänta på det kalla regnet. Det där kravet är ett krav på äkthet, en bortglömd grej, en grej man kan sälja men inte köpa. Är man depraverad så är man.

Masshysteri är ett band som kommit upp på en smutsig scen, spelat snabbt, snyggt och spontant, ägt skiten ur allt och alla, och sedan dött den sedvanliga döden för riktigt jävla bra band från Sverige som gör något på riktigt. Som Magnus Ekelund & Stålet.

Men ja, är man äkta så är man. Då kan man åka med 73an, mot ett skitställe som Nynäshamn och vara livs levande rockhistoria. Lyssna på ”Sluta Deppa Mig” och avgör själv. Den är producerad av Måns Lundberg, som senast arbetade med Håkan Hellströms Det kommer aldrig va över för mig, och låter riktigt jävla snyggt.

 

Selsius

Selsius är ett av Göteborgs bästa postrockinfluerade rockband. Ett band som vet hur man ska låta om man ska spela på stora arenor. De har varit under jorden ett tag nu och gjort ny musik. ”On Your Own” är deras senaste singel. Det är en snygg, sjukt samtida rockballad som ni säkert kommer få höra på en eller annan cool amerikansk tv-serie.

Elias A. Bolander

Elias har spelat i Göteborg nu i över ett år, på i princip alla intressanta indieklubbar i stan. En ödmjukare kille får man ta och leta efter. Men han är också en av de få artister jag vet som kan låta lika stort och mäktigt som på skiva, så att säga. Kanske Göteborgs just nu största talanger inom genren. Förutom att göra underbara folkcovers på kommersiella poplåtar (LYSSNA PÅ EN HELT NY LEVELS) och indiehits gör han egen singer / songwriter-musik av riktigt hög kvalité. T.ex. ”Old Signs” från hans debutEP med samma namn.

 

Ivory Giants

Ett nytt, hemlighetsfullt projekt av Marcus Wallin (Johns Vatten) och William Källén (The Javu) som gör innovativ elektronisk popmusik.

katakomb giants

Göteborgs indierocktrio Katakomb, med bl. a. housedjn André Laos som medlem, släppte för några dagar sen sin första fullängdare Giant via Luxury. Debutalbumet har sedan dess varit på repeat här på redaktionen. Vi har förälskat oss särskilt i ”Surf’s Up (Surf’s Down)”, en låt som surfar upp och ner på den där stranden där Göteborgsindie möter vindar ifrån den amerikanska indiekusten. Det påminner lika mycket om samtida svenska indieband som Happy Hands Club som om Real Estate.

Välkommen på releasefest imorgon den 9e på Jazzhuset!

Bojan Buntic

xenia4

Xenia Kriisin är en ny svensk singer / songwriter som debuterat med en storm vid namn Hymn. Albumet är årets starkaste debut och vi har haft det på repeat här på GE HIT MUSIKEN sedan releasen på Luxury. Jag kontaktade Xenia Kriisin och frågade om hon ville vara vårt nästa bidrag till GE HIT MIXEN, vår artistmixserie, och fördjupa sig i lite favoritmusik. Det tackade hon ja till med glädje, och här är den, hennes fantastiska mix. Hon gjorde även bilden till det fantastiska omslaget ovan, som vår bildredaktör Robin Brandt har formgivit.

Vår husdj Erik Bjarnar fick sig en riktig utmaning med dessa låtval. Som ni kan se nedan är det en salig blandning av instrumentell jazz, folkmusik, exotica, gammal suddig, dammig kärlek, vackert improviserat pianospel, och så Beyoncé. Lyssna nedan. Xenia har skrivit en fin kommentar till varje låt.

Bojan Buntic

Tigran Hamasyan – The Poet

WOW! Ny skiva, han fortsätter att knocka mig.

Ixtahuele – Rarohengan Dance

Genidrag att starta ett exoticaband i Göteborg.

Keith Jarret – Part iic (koln concert)

Denna skiva somnade jag till varje kväll när jag var yngre. Inte för att det är så tråkigt att man somnar, utan för att den gör mig tyngdlös.

Billy Holliday – Solitude

Hon är alltid med mig.

My & the Mighty Magoo Orchestra – Broken Armchair

My är helt galen, älskar älskar den musik hon gör! Fullt band, fullt ös. Inget hålls tillbaka.

Beyoncé – Hello (Live)

För att det är Beyonce.

Bror Gunnar Jansson – The Wandering Spirit Of B.F. Shelton

När Gunnar sjunger tillsammans med gitarren smälter jag.

Soil Collectors – I’d Rather Die Than Go To Hell

Såsom titeln, en mening som för mig går långt in i det djupaste. Likaså denna trio.

Trio Gordon – Rodeo

När de spelar live tjuter jag som högst när de spelar denna låt. Många varv runt vardagsrummet har det blivit också. Underbar.

Joni Mitchell – Little Green

Även hon är alltid med mig. Denna låten har rört mig till tårar opassande många gånger.

Finn Loxbo – Otaliga

Röst, själ, denna låten har upprepats i mina lurar, genom landskap och kafferaster.

Klabbes Bank – Cowboyhäst

De är ett av husbanden hemma i lägenheten. Alla skivor, rätt igenom, är rätt igenom.

Color Dolor – Beasts

Finlands finaste. Se Stina Koistinen (leadvokalisten) live. Punkt.

Anna von Hausswolf – Ocean

Vackert som havet.

Isabel Sörling Farvel – If You Don’t

Ett band så samspelt, där röst är så otroligt naturligt – och genialiskt leker med.

katakomb giants

Göteborgs Katakomb arbetar just nu på sitt debutalbum Giants, som släpps 6e november via Luxury. Bandet består av Hugo Welther, Erik Berndtsson, Gabriel Castro och en av mina favoritproducenter inom den svenska housemusiken, André Laos. Det första smakprovet från albumet är inledningsspåret ”Swtizerland” och den är inte särskilt housigt. Idag hade den premiär på festivalrykten.se och David skrev att den utgjorde soundtracket till en vinst i Fifa. Segermusik. För att förstå den här musiken får man lämna klubben och vandra långt, långt, till Schweiz och de monumentala bergen. Vi har att göra med livsbejakande bergsklättrarambient: stirra-upp-på-bergen- och blicka-ut-över-horisontenmusik. Tänk, typ, Vangelis ”Chariots of Fire” eller Richard Strauss ”Also Spracht Zarathustra”.

Vad mer kan man vilja ha av en teaser? Jag tror att detta kan bli en av årets bästa album och ser fram emot att höra mer.

Bojan Buntic

Xenia Kriisin Blackout

Idag släppte Xenia Kriisin sin nya singel ”Blackout”. Singeln är en uppföljare till ”Firearms” – en av årets mest episka poplåtar, och en av de mest älskade. Debutalbumet Hymn kommer ut den 25 september via Göteborgs Luxury.

Bojan Buntic