Arkiv för malmö

Ozzy Vilken Vacker Dag

Alla delar Ozzy, från Malmö via Stockholm till Göteborg, 99 personer som förstår finess i en grov skånskas tacksamhet över att finnas trots 99 problems allt är bra en riktigt slaskig höstsommardag över Pildammsparken. Jag har en outsiders perspektiv på Malmö och fastän jag varit där väldigt mycket senaste tre åren har jag aldrig varit i insidan av stadens hjärta, det enda jag vet är att det är staden med störst hjärta i Sverige. Och denna kärlek märks i Ozzys något depressiva slaskvideo, även genom snöblandat regn blir staden en vacker, drömsk plats i hans video, långt ifrån Henrik Möllers fullkomliga elände.

Kika på videon, läs grymma lyrics, tacka Gud för att du vaknar upp och lägg åsidan dina 99 problem ett tag, tacka Gud för att du vaknar upp och kan lyssna på fetaste hiphopen.

Ozzy
Refräng: x2
Jag steg upp i morse cheese vilken vacker dag
Tre apor varje dag , samma tecken varje dag
Jag tackar Gud varje dag jag vaknar upp
Dagen rullar på jag måste flytta min produkt
På med mina kläder ”ring ring” jag e där
Jag vakna upp i morse siktet på cash.

Vers:

Får ett samtal av min bror , kom till Ica de live
Telefoner aktiveras alla kunder jag e live
Polisen kör in häromkring alla hatar polisen
Cliche men fuckt fuck polisen
Många borta nuförtiden hoppas dom hör mig
I varje anstalt så mina bröder hör mig Jag vakna upp i morse siktet på cash
På med mina kläder ring ring jag e där

Oh vilken sommar dag,
99 problem , förutom de jag mår bra
Dolla Dollarbill big up till isen
Hoes på min dick e du sick kompis
Jag sa ”hoes på min dick e du sick kompis”

Refräng: x2
Jag steg upp i morse cheese vilken vacker dag
Tre apor varje dag , samma tecken varje dag
Jag tackar Gud varje dag jag vaknar upp
Dagen rullar på jag måste flytta min produkt
På med mina kläder ”ring ring” jag e där
Jag vakna upp i morse siktet på cash.

Vers 2 :
Har ett samtal med akhoj , om jag lever kvar imorn
Tänker leva life om dom kommer spreja allt
Polisen kör in häromkring alla hatar polisen
Ingen snackar med polisen
Djungeldrama eskalerar sommardagar
Många dum du du dum typisk sommardagar
G-runda genom Malmö, staden saknar palmer
60 för en kasse kom se staden den är vacker
Oh vilken sommar dag,
99 problem , förutom de jag mår bra

Dolla Dollarbill big up till isen
Hoes på min dick e du sick kompis
Jag sa ”hoes på min dick e du sick kompis” x2

Refräng: x
Jag steg upp i morse cheese vilken vacker dag
Tre apor varje dag , samma tecken varje dag
Jag tackar Gud varje dag jag vaknar upp
Dagen rullar på jag måste flytta min produkt
På med mina kläder ”ring ring” jag e där
Jag vakna upp i morse siktet på cash.

Bojan Buntic

Annonser

ge hit musiken 2015plattor_

I den här listan kommer du hitta det som vi lyssnat mest på i år, 60 plattor bestående av musik du redan hört och musik du inte hört. Vi tror inte på rangordning och skiter dessutom i den. Vi bryr oss snarare om att sålla bort det som inte var så bra och ha kvar det som är bra, inte om att betygsätta artister. Det är därför vi har valt att låta indie samsas med house, rock med techno, drömpop med hip-hop och att låta de icke-etablerade artisterna hamna jämte de etablerade. Trevlig läsning och vi syns nästa år! /Redaktionen 


Briana Marela – All Around Us

JAG268

Artist: Briana Marela
Album/EP: All Around Us 
Skivetikett:
Jagjaguwar

Washingtonbaserade Briana Marelas musik är lika hypnotisk som hennes stämmor. Med hjälp av en loopmaskin har hon lekt och klistrat sina stämmor och processat dem till sublima, korala ljudcollage och tack vare en tripp till Reykjavik där hon satte sig ner med Sigúr Rós-producenten Alex Somers och den isländska stråkkvartetten Amiina (som ganska ofta är krediterade på Sigúr-plattor) har Marela skulpterat ihop en av 2015:s mest kontemplerande och transcendentala plattor, med en oansträngd skörhet och en ljudbild som låter lika världsfrånvänd och drömsk som allt annat från det lilla landet i norr.


Jill Scott – Woman

81KxW-gp5GL._SL1394_

Artist: Jill Scott
Album/EP: Woman
Skivetikett: Blue Babe/Atlantic Records

Mest av allt är Woman ett bevis på Jill Scotts artistiska självklarhet. Det är inte lika kittlande som till exempel hennes debutalbum, inte lika intimt och spännande. Snarare är det stabilt och metodiskt. Men välgjort, välproducerat, väldigt bra. Som att hon landat i något där hon är bekväm och klar. Där hon använder sin fantastiska röst och kontroll mer än sin sökande spoken word. Det blir klassiskt och tidlöst och bra, helt enkelt.


Sur Une Plage – Legerdemain

sur une plage

Artist: Sur Une Plage
Album/EP: Legerdemain
Skivetikett: Party Product

Analog och stundtals retroinspirerad synthpop signerat Joshua Wells från det übergrymma kanadensiska psykedelia-rockbandet Black Mountain och Colin McKill från banden Hard Drugs och Lord Beginner. Legerdemain är deras debutplatta och det är en bra sådan, med 8 perfekta, melnakoliska låtar, uppbyggda av trummaskiner, Vangelis-synthar a la Bladerunner och vackra ljudmattor. Glöm inte Joshua Wells sånginsatser som stundtals för tankarna till IAMX/fd Sneaker Pimps-sångaren Chris Corner. Förmodligen årets mest förbisedda platta inom sin genre, och överlag.


Björk – Vulnicura

Björk-Vulnicura-Cover

Artist: Björk
Album/EP: Vulnicura
Skivetikett: One Little Indian

På senaste skivan Vulnicura har Björk lyckats med konststycket att göra ett breakup-album som inte är fullständigt förutsägbart. Albumet som har framställts i samarbete med producenter såsom Arca och The Haxan Cloak är en nästintill perfekt balansgång mellan dramatiska stråkarrangemang, futuristiska beats och texter som både är skrivna och framförda med otrolig ärlighet.


Viet Cong – Viet Cong

0004053794_10

Artist: Viet Cong
Album/EP: Viet Cong
Skivetikett: Jagjaguwar

Det är inte ofta det släpps bra mörka, skramliga plattor längre, men den här skivan i form av indierock med spår av post-punken och ibland repetativa industri-inslag är en av de bättre. De jämförs ibland med Echo and the bunnymen och är en platta med starka 80-talsinfluenser, men som ändå känns oerhört modern.


Fashawn – The Ecology

MALL4CD

Artist: Fashawn
Album/EP: The Ecology
Skivetikett: Mass Appeal Records

Det här är skivan där pojken Fashawn från Boy Meets World blivit vuxen. Hela Fashawns ekologi spinns ihop till ett intrikat nät. Han rappar både lekfullt och fokuserat. Om influenser, bakgrund, uppväxt och nutid. Flowet är rörligt och varierat och skivan präglas av en ständig framåtrörelse.


Tame Impala – Currents

tame-impala-currents

Artist: Tame Impala
Album/EP: Currents
Skivetikett: Modular Recordings

Tame Impala har bytt inriktning och det med ett såpass bra resultat att man inte saknar deras forna sound. På Currents har de lagt undan psykedelian för att omfamna, vad som kan men inte bör kallas, drömpop. Att kalla det för drömpop vore att förminska, låt oss istället säga att de lagt undan gitarrerna och lärt sig skruva synthar, hittat sjukt sublima ljudmattor och expanderat sitt användande av reverb. Det låter fortfarande skevt emellanåt, men det är nödvändigtvis inte psykedeliskt. Dessutom bidrar utsållandet av gitarrerna och de synthdominerande ljudlandskapen till en behaglig och mjuk ljudbild som bär med dig på en flotte från början till slut, på den röda trådens böljande hav.


Dr. Dre – Compton 

1035x1035-dre-compton-soundtrack

Artist: Dr. Dre
Album/EP: Compton
Skivetikett: Aftermath

Ännu en storslagen comeback vi välsignats av i år, och efter 16 år väntan är Dr. Dre tillbaka med sitt tredje och sista album. Av allting vi fått höra 2015 är Compton antagligen skivan med störst antal medverkande musiker och producenter vilket lämnar Dre i en roll bäst beskriven som dirigent till den hiphoporkester han sammansatt. Trots albumets geografiskt väldigt specifika titel hittar vi en variation med män och kvinnor från hela världen. Med starka gästframträdanden från bland annat Kendrick Lamar, Anderson .Paak och Xzibit är Dre’s förmåga att jobba med och pusha artister till sin bästa förmåga ett faktum. Compton är inte bara ett väldigt bra album, det är också det officiella soundtracket till filmen Straight Outta Compton, och det skulle inte vara helt förvånande om det blir nominerat till en Oscar. Vi väntar med spänning.


Car Seat Headrest – Teens Of Style

Car-Seat-Headrest

Artist: Car Seat Headrest
Album/EP: Teens Of Style
Skivetikett: Matador

Med över 10 album i sin bandcamp-katalog gjorde Car Seat Headrest i år skivbolagsdebut med Teens of Style. Albumet som består av nyinspelade versioner av låtar från tidigare album är inte bara en bra introduktion till Car Seat Headrests redan stora diskografi utan fungerar även som någon slags fanservice till den redan insatta. Med skarpsinniga, relaterbara texter och en indie-pastisch inspirerad av band såsom Beach Boys, Pavement och Guided By Voices är Will Toledo definitivt ett av de viktigaste namnen i amerikansk indie just nu.


Valet – Nature

krank195_5x5_300dpi

Artist: Valet
Album/EP: Nature
Skivetikett: Kranky

Transcendental drömpop från Portland med expanderande gitarrmattor och oupphörlig reverb som nästan fick Cocteau Twins att undra om någon snott deras sound. En stark comeback från Honey Owens (Valet) efter sju års tystnad och även en av årets bästa shoegazeplattor, om än något mer åt drömpop-hållet än My Bloody Valentine-hållet.


Adam Tensta – The Empty

1435143298620

Artist: Adam Tensta
Album/EP: The Empty
Skivetikett: RMH Sounds

En komprimerad skiva om ensamhet, uppbrott, intensitet och beslutsamhet. Om att gå in i saker med hela hjärtat och vad som händer när det tar slut. The Empty formas och utevcklas långsamt och metodiskt och spricker till slut guldstrimmig upp i en sordinerad SpottieOttieDopaliscious-tolkning. Det är en upplevelse mer än en skiva.


Carla Morrison – Amor Supremo

carlamorrison_amorsupremo_cover

Artist: Carla Morrison
Album/EP:
Amor Supremo
Skivetikett:
Cosmica

Texterna på den här plattan är sjungna på spanska, men det är underbart att lyssna på ändå. Den mexikanska indiepopsångerskan Carla Morrison släppte sin singer/songwriter-stöpta debut 2012 men verkar sen dess ha gjort en helomvändning då det här årets uppföljare Amor Supremo tar sitt avstamp i det vackraste av melankolisk drömpop. Man behöver inte förstå texterna för att det här ska kunna utses som en av årets bästa plattor.


Seinabo Sey – Pretend

seinabo-sey-pretend

Artist: Seinabo Sey
Album/EP: Pretend
Skivetikett: Universal Sweden

Pretend vinner på sin enkla struktur. Produktionerna är rättframma. Spårens titlar är enstaka ord. Seinabo Sey levererar med en mässande, orubblig stämma där strukturen varieras med små medel. Som i ”Words” där små justeringar och förskjutningar i betoning och accentuering för låten framåt.


Sudakistan – Caballo Negro

sudaki digi cover 900

Artist: Sudakistan
Album/EP: Caballo Negro
Skivetikett: PNKSLM

Sudakistans Caballo Negro kan ses som ett manifest, ett officiellt erkännande av att den tredje Summer of Love-vågen är här och nu. USA hade hippievågen  på 60-talet, Manchester dansade i fabrikslokaler under slutet av 80-talet och Stockholm spottar och fräser ur sig Sudakistan i mitten av det nya tiotalet. Caballo Negro är förfest utan efterfest, efterfest utan sömn, och morgon utan ånger. Den är en Best of Happy Mondays-reinkarnation, leka leva igen, och tequila med citron. Framförallt är den ögon som pratar, armar som viftar och höfter som längtar. Give me something that takes my troubles away and I promise you that I will stay.


Disappears – Irreal

krank192_5x5_300dpi-web

Artist: Disappears
Album/EP: Irreal
Skivetikett: Kranky

Chicagobaserade Disappears fortsätter på Irreal att röra sig hänsynslöst och sömlöst mellan klaustrofobisk krautrock, experimentell shoegaze och mörk garagerock. Det är atmosfäriskt, dunkelt men framförallt väldigt bra och de får gärna fortsätta så.


Natalie Prass – Natalie Prass

natalie-prass-sb006-cover-art-lo-res-1

Artist: Natalie Prass
Album/EP:
Natalie Prass 
Skivetikett:
Spacebomb

Virginiabaserade Natalie Prass har på sin debut pressat in både själ, smärta, hopp och glädje över vackra stråkarrangemang, 70-talsinfluenser, mjukjazz och sydstadssoul och hon sjunger med en obehindrad skör stämma, som trots sin blygsamma frånvaro, lyckas nästla sig igenom instrumenten och kraschlanda rakt in i ens hjärta. Genuin stundtals sorglig och underbar singer/songwriterpop när den är som bäst.


Deportees – The Big Sleep

Cover_The Big Sleep

Artist: Deportees
Album/EP: The Big Sleep
Skivetikett: Universal

Med avstamp i den mänskliga förgängligheten, där både gråten och trösten alltid är nära till hands, har Deportees snickrat ihop en storslagen och vacker skiva. The Big Sleep berättar med sin tonsatta ordpoesi om den samtida skräckhistorien vi lever i, den skapar en blå himlen i våra drömmar när våra hjärtan fumlar i mörkret. Likt obesvarad kärlek öppnar skivan upp dörrar som inte har den enkla lösningen på problem. Där vägen är lång och rädslan en trogen följeslagare är The Big Sleep en hand att krama och en famn att vända sig till.


D’Angelo – Black Messiah 

Album cover "Black Messiah" by D'Angelo And The Vanguard. Credit: RCA

Artist: D’Angelo
Album/EP: Black Messiah
Skivetikett: RCA

Efter den succé D’angelo nådde år 2000 med albumet Voodoo blev det tyst, väldigt tyst. Efter att ha blivit medveten, och väldigt obekväm, med sin status som sexsymbol försvann D’Angelo i missbruk av alkohol och droger. Efter 14 långa år har vi äntligen fått ett nytt album, Black Messiah, och comebacken är ett faktum. Ursprungligen var plattan planerad att släppas i Januari 2015, men kom en månad tidigare som en respons till upploppen i Ferguson och det politiska läget i USA. Med tydliga influenser från artister som Prince och inte minst Sly Stone har D’Angelo skapat ett verk som blandar funk, soul och R&B. Black Messiah är ett välsvarvat musikaliskt hantverk som förgyllt vårt musikår 2015 mer än vi någonsin hade vågat hoppas på.


Kornél Kovács – Nincs EP

Skarmavbild-2015-03-13-kl.-15.54.36

Artist: Kornél Kovács
Album/EP: Nincs EP
Skivetikett: Studio Barnhus

En av de tre kolonnerna som fått stå till grund för det majestätiska tempel till skivbolag/kollektiv/producenter/bro’s som Studio Barnhus är, är Kornél Kovács. Han har hunnit ge ut hela två stycken EP:s det här året, varav Nincs tycker vi är hans starkaste och bästa . Utgjord av 4 låtar bjuds vi på drömsk, lekfull house . Två låtar som vi har dansat till i år är första ”Nordic Rave 4” som tar sig uttryck i tjocka kickdrums, 909-hattar, lekfull percussion och choppade, processade vocals som sedan blir ackompanjerade av en väldigt snygg acidbas samt den den fantastis ”Utopia, Ohio” som för tankarna till hur det hade kunnat låta om Balam Acab hade fått för sig att göra house. En av årets mest kulörta och suggestiva houseplattor.


Kendrick Lamar – To Pimp A Butterfly

3813bcd3d4accb7634eea23a2a7ab190.1000x1000x1

Artist: Kendrick Lamar
Album/EP: To Pimp A Butterfly
Skivetikett: Top Dawg Entertainment

Kendrick Lamar har redan vid debuten Studio 80 och senare med good kid, m.A.A.d city bevisat sig som en skicklig rappare, men det här är något annat. Något extra. Tillsammans med en stor skara producenter och instrumentalister, Top Dawgs egna in-house producent Soundwave och Terrace Martin för att nämna två nyckelpersoner, har Kendrick lyckats skapa ett konceptalbum som är högst personligt och fyllt av substans. 2015 är inte bara hiphopens år, utan även året då afroamerikansk politik hittat sin väg ut i mainstreampopen. Mycket utav det här är tack vare Kendrick Lamar, som med To Pimp A Butterfly cementerat sin plats i musikhistorien.


Dungen – Allas sak

a0920104948_10

Artist: Dungen
Album/EP: Allas sak
Skivetikett: Smalltown Supersound

När albumet kom i september ansågs det redan då att detta utan tvekan är årets bästa svenska platta och kanske den bästa plattan som skulle släppas i år; en åsikt som vi fortfarande håller med om. Dungens progressiva rock blir bara bättre med tiden och tål otaliga omlyssningar.


Amason – Sky City 

amason-sky-city

Artist: Amason
Album/EP: Sky City
Skivetikett: INGRID

Amason är en supergrupp utan dess like, och förmodligen de enda som kan leva upp till det gigantiska svampmoln till hype som blossat upp kring dem de senaste två åren. De gör förstklassig, vemodig pop, med subtila influenser i folkrock, jazz och proggpop  utan att ens för den delen begränsa sig själva till genrefack. De gör det så obehindrat att det nästan blir lite hånande på ett vis, och trots bandmedlemmarnas bakgrunder i andra projekt och konstellationer ( Dungen, Miike Snow, Idiot Wind etc) så blir snarare deras individuella referenspunkter varandras referenspunkter, utsuddade och rekonstruerade i en enda gigantisk symbios som tar sig uttryck i vad som förmodligen är Sveriges just nu mest tajta popband.


Erik Lundin – Suedi

1446818874263

Artist: Erik Lundin
Album/EP: Suedi
Skivetikett: RMH Sweden

Årets viktigaste hiphopEP får blattarna på främre raden av varje konsert att gråta av lycka, sorg, kärlek, och igenkänning. Erik spotta ut rader som slira som en röd tråd runt hela 2016. Direkt efter årsskiftet kommer första femtonåringen försöka rimma shawarma med sperma.


Slowgold – Glömska

Glömska-690x690

Artist: Slowgold
Album/EP:
Glömska 
Skivetikett:
Gaphals

Göteborgska Amanda Wernes musik som Slowgold är tidlös. Den är gammalmodig och kontemporär, flyktig, varaktig och temporär och den är lika behärskad som den är desintegrerad, både lyriskt, musikaliskt och känslomässigt. Musiken på Glömska tar sig uttryck i visor, hymner och sorgekväden, pop, rock, folk och progg men den är fortfarande som ovan nämnt tidlös och definieras inte av sin plats. De musikaliska referenspunkterna agerar lika mycket förgrund som bakgrund, från 70-talets halvt svulstiga men oerhört melodiösa och slående folkprogg, 90-talets alternativa återhållsamhet signerat Mazzy Star och Hope Sandovals tysta mässanden, som 2000-talets olika singer/songwriters. Men mest av allt imponeras vi av Amanda Wernes röst. Den separerar ryggmärg från ryggrad, klyver luften som en pil innan den träffar hjärtat och snittar upp det med kirurgisk precision samtidigt som det plåstrar om såret med en förälders omsorg. Ett av årets starkaste album.


Född Död – Studie I Närhet, Längtan Och Besvikelse

a1332640843_10

Artist: Född Död
Album/EP: Studie I Närhet, Längtan Och Besvikelse
Skivetikett: Northern Electronics

Född Död består av Northern Electronics-residenterna SARS och Varg. Tidigare i år debuterade de med den 7-spåriga 12’an Studie I Närhet, Längtan Och Besvikelse som låter precis lika ödesdiger som sin titel. Det är mörk elektronisk musik i sitt esse, , karg och suggestiv, som om vore den komponerad ur en apokalyps efterdyning. Den låter så ödesdiger att man hade kunnat tro att en misantrop komponerat den. Årets bästa domedagselectro för den som är trött på mänskligheten.


Daniel Norgren – Alabursy 

1200

Artist: Daniel Norgren
Album/EP: Alabursy
Skivetikett: Superpuma Records

Det är först på senare år som vi tycker att Tvärreds Daniel Norgren fått den uppmärksamhet han förtjänar, med sin alldeles säregna meditativa take on på amerikansk blues, gospel, country och singer/songwriter-pop. Han väver in allting med suggestiva, förledande ljudlandskap och sitt vackra, originella gitarrspel som förflyttar oss från storstadens hektiska samspel till urskogar och forsande floder. Där artister kämpar för att göra sina referenspunkter höra, gör Norgren det obehindrat och opretentiöst, och utan att för den delen låta som någon annan. Man vill nästan hålla andan när man lyssnar på Alabursy, för att inte bryta förtrollningen som den ger upphov till. Definitivt en av årets mest stillsamma, vackraste och kontemplerande plattor.


William Basinski – Cascade

2062_cascade_sleeve3

Artist: William Basinski
Album/EP: Cascade
Skivetikett: Temporary Residence

Cascade är egentligen ingen platta i konventionell bemärkelse för den utgörs bara av en låt på 40 minuter men den förtjänar att vara med här ändå. William Basinski har sen 90-talet skapat sig ett namn som en av världens främsta ljudkonstnärer och ambient-kompositörer med sin långa, utdragna kasettbandsambient och syntetiska sorgekväden. Cascade är ännu en låt i genren ljudlandskap av sorg och är precis lika smärtsamt vacker som resten av Basinskis verk, och det med få medel utgjorda av pianoklinkningar, subtila ljudmattor, delay och mängder av reverb. Att lyssna på Cascade är som att kopplas bort från verkligheten och dess outgrundliga grymhet.


Courtney Barnett – Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit

courtney__12118_zoom

Artist: Courtney Barnett
Album/EP: Sometimes I Sit And think, And Sometimes I Just Sit
Skivetikett: Milk! Records

Debuten från australienskan Courtney Barnett är självdistanserad och humoristisk indierock när den är som bäst. Sätt på den när du vaknar, när du utför hushållssysslor, grillar med dina vänner, när du inser att du inte kommer att få tillbaka någon skatteåterbäring eller ja…närsom egentligen.

Give me all your money, and I’ll make some origami, honey
I think you’re a joke, but I don’t find you very funny


Dorisburg – Splade 

a0460687972_10

Artist: Dorisburg
Album/EP: Splade
Skivetikett: Northern Electronics

Dorisburg är Alexander Berg, mest känd som ena halvan av Genius Of Time som han har tillsammans med en annan superb technokreatör och skivsnurrare, Nils Krogh (som även verkar under namnet Arkajo). Som Dorisburg har Berg släppt ifrån sig dansmusik av hög kvalité redan från första början, med ljudmattor inspirerade av allt mellan jordskorpor till yttre rymd. Splade hör till Bergs lite mer mörka och klaustrofobiska släpp, men även en av hans bästa. Lyssna bara på Business Propaganda, vars dronemattor låter som metallisk valsång.


Madi Banja – Det Var Inte Med Meningen

madibanjacover

Artist: Madi Banja
Album/EP: Det Var Inte Med Meningen
Skivetikett: Let’s Make That Happen

Med ”Gå på tå” skrev Madi Banja en av de vackraste låtarna vi hört om relationen mellan förälder och barn, om en oändlighet av kärlek mellan skiften, och mellan orden ett samhälle suger i sig mer och mer av vår tid tillsammans. Utöver detta får vi på skivan några utav årets bästa och mest vemodiga partylåtar, ”Hollywood” och ”Välkommen till Dalen” är glidflyg genom orten, propellerandes mot klubben.


Amason – Flygplatsen 

2000x2000sr

Artist: Amason
Album/EP: Flygplatsen EP
Skivetikett: INGRID

Under en finfin konsert på Musikens Makt i somras sa Amanda Bergman ”Nu ska vi spela en ny låt. Den heter Flygplatsen”. Jag konstaterade där och då att: vilken överjävligt bra låt det här är. Ett kvartal senare släpper Amason den här rasande starka fortsättningen av Sky City. /Björn


Godspeed You! Black Emperor – Asunder, Sweet and Other Distress

Godspeed_You!_Black_Emperor_-_Asunder,_Sweet_and_Other_Distress

Artist: Godspeed You! Black Emperor
Album: Asunder, Sweet and Other Distress
Etikett: Constellation

Det kanadensiska postrockbandet bryter tystnaden och ger oss det första materialet på fem år. Med lite mer distade gitarrer, en ljudbild full av noise och annat statiskt brus är de tillbaka och visar oss att de fortfarande är relevanta. En platta som till en början får fans lite nervösa utvecklas och mognar snabbt och lämnar lyssnaren med en total övertygelse om att Godspeeds personlighet och musikaliska vision fortfarande är intakt, det vill säga att kunna förmedla en känslomässig helhetsupplevelse som fortfarande står oöverträffad inom sin egen genre.


Dödens Dal – På Natten, Ovan Molnen

ff46

Artist: Dödens Dal
Album/EP: På Natten, Ovan Molnen
Skivetikett: Flora & Fauna

Dödens Dal består av Rickard Jäverling och Henrik Von Euler och tillsammans har de sedan 2013 kanaliserat sin sorg genom en trilogi som avslutades med På Natten, Ovan Molnen som släpptes i höstas. Musiken som Dödens Dal gör känns lite som ett musikaliskt förkroppsligande av sorgens alla skepnader, men den är likt bandnamnet, inte särskilt dramatisk, utan snarare vacker, kontemplerande och suggestiv och tar med dig på resor genom karga och mörka ljudlandskap, mellan gitarrplock, ambienta ljudmattor, trummaskiner och arpeggion.


A Place To Bury Strangers – Transfixiation

Transfixation

Artist: A Place To Bury Strangers
Album/EP: Transfixiation
Skivetikett: Dead Oceans

Det är kanske inte lika bra som debuten från 2007, men om du fortfarande älskar en kombination av Swans, JAMC, tunga montona basgångar och skrikande shoegaze:iga gitarrer är detta ett klockrent album och bland de bästa som givits ut 2015.


Kid Simpl – Response/Ascend EP

a4012108074_10

Artist: Kid Simpl
Album/EP: Response/Ascend
Skivetikett: SYMBOLS

I år är året då det mesta började låta ointressant för att Arca bröt igenom en trettio års mur emot framtiden. Och det som redan kommit i hans efterföljd låter snarare 2018 än 2016. Ett exempel är denna hjärtskärande ep.


Blur – The Magic Whip

1035x983-faec798e

Artist: Blur
Album/EP: The Magic Whip
Skivetikett: Parlophone

När Blur släppte Under The Westway för tre år sedan visade de hur relevanta de faktiskt är. De som muttrar över ännu en återförening har knappast lyssnat. Har man den minsta Blurfrekvens påslagen år 2015 innehåller The Magic Whip några av de finaste låtar bandet spelat in.


Sandra Mosh – Skogsrave

skogsrave
Artist: Sandra Mosh
Album/EP: Skogsrave
Skivetikett: MOSH Musik

Sandra Mosh återvände i somras med EP:n Skogsrave,  uppföljaren till förra årets fantastiska debut, Skallgång. Skogsrave är på sätt och vis en hyllningsep till alla dessa euforiska rejvfester ute i skogen som runtom i Sverige iår fick ställas in på grund av polis och dåligt väder. Det är en minimalistisk, men såpass drömsk och förledande EP att skogs-kontexten snarare bör bli utbytt mot rymdfärder och omloppsbanor. Lyssna  bara på titelspåret med sina hårda, ihåliga kickdrums luftiga hi-hats och hypnotiska, subtila ljudmattor så förstår du varför.


FKA Twigs – M3LL155X

FkaTw_EP3

Artist: FKA Twigs 
Album/EP:
M3LL155X 
Skivetikett:
Young Turks

Tahlia Barnett har ständigt omgett sig av duktiga producenter, men även hängivet tagit sig tiden till att själv lära sig producera och tweaka ljud. Men hon har mestadels varit väldigt självständig i sitt egna utforskande av ljud, vilket lett till att hon blivit en av de två senaste årens säregnaste artister med ett genuint hantverk till elektronsik musik som ständigt utmanar och alienerar lika mycket som den fascinerar och inbjuder.  M3LL155X är förmodligen hennes starkaste och bästa släpp hittills, men det tog henne, om än bara tre år, men två fantastiska EP:s och en LP för att komma fram till denna 5-spåriga benknäckande, industriellt r&b:iga EP.


Anna Von Hausswolff – The Miraculous 

anna_von_hausswolff_the_miraculous_art

Artist: Anna Von Hausswolff
Album: The Miraculous
Skivetikett: Pomperipossa Records

Att intressera sig för orglar kan ha varit det bästa Anna Von Hauswolff någonsin gjort. Från den pianobaserade singer/songwriter-debuten Singing from the grave 2010 till 2012:års grandiosa, drömska orgel-centrerade drone-rock på Ceremony hände det mycket. Förutom att ha släppt en av det årets bästa plattor hade hon, uppenbarligen, bytt still och intresserat sig/lyssnat mycket på dronerock. The Miracuolous är lite av en fortsättning på det som påbörjades på Ceremony, bara det att hon föst pop-influenserna åt sidan och bytt ut Annedalkyrkans orgel till Studio Acusticums orgel i Piteå, den största kyrkorgeln i skandinavien. Ljubilden följer därefter; den är mörkare, tyngre, och mer psykedelisk och här får alltifrån Swans, Godspeed You! Black Emperor, Sunn O))) och Black Sabbath plats på referenslistan. Men det låter fortfarande helt eget, på det viset som bara Anna kan frammana.


Grimes – Art Angels 

grimes-art-angels-album-stream-listen

Artist: Grimes
Album/EP: Art Angels
Skivetikett: 4AD

Grimes eller Claire Boucher som hon egentligen heter, har trots sin fot inom den elektroniska musiken, ständigt varit en musikalisk kameleont som förhäxat lyssnare lika mycket som hon utmanat dem, med allt från Geidi Primes/Halfaxa-eran 2010 med sin ambienta pop och darkwave till 2012:s genombrott med Visions och dess sublima, vackra och fullkomligt briljanta post-internet-electronica. På Art Angels förflyttar sig Grimes till det soniska gränslandet mellan det kommersiella och svårsmälta, mellan sockersöt hitlåts-pop och vrickad elektronisk nu-metal med lika delar rap som avgrundsvrål. Som alltid med Grimes får man lära sig gilla det. Vi har gjort det.


Lana Del Rey – Honeymoon

528666

Artist: Lana Del Rey
Album/EP: Honeymoon
Skivetikett: Interscope

Lana Del Rey blir odiskutabelt bättre och bättre. För varje skiva har melodiernas direkthet avtagit och istället får man vänta på att de kommer till en. Det går långsammare och produktionerna är pampigare. Honeymoon lämnar en med känslan av att det är exakt så här hon ska låta.


Erk – Spelbart

Erk_Random_Bastards_-_Spelbart_Header

Artist: Erk & Random Bastards
Album/EP: Spelbart
Skivetikett: Random Bastards

Spelbart är en skiva där många personligheter får smälta samman. Det är röster som bryter sig ur de traditionella ramarna för rap. Eller de traditionella ramarna för svenskan över huvud taget. Därför blir det även stundtals spretigt och eccentriskt, men Umeåcrewet, och speciellt Erk själv, bidrar på ett imponerande sätt till att utvidga hur svenska språket kan användas.


The Land Below – The Land Below 

TheLandBelow-cover_highres

Artist: The Land Below
Album/EP: The Land Below
Skivetikett: Hybris

Bakom The Land Below hittar vi malmöiten Erik Lindestad och för en gångs skull så räcker det med att se det fantastiska och fantasieggande omslaget till hans självbetitlade debutalbum, för att kunna få en tydlig bild över musiken han gör. Den genomsyras nämligen av elektronisk, suggestiv och förledande drömpop – fjäderlätt och böljande som moln, skimrande och svalkande som turkost havsvatten. Sen ska vi ju inte börja prata om Eriks obehindrade, lena och luftiga stämmor, Ett av årets bästa svenska popsläpp!


ANAMAI – Sallows 

ANAMAI

Artist: ANAMAI
Album/EP: Sallows
Skivetikett: Buzz Records

ANAMAI är kanadensiskan Anna Mayberrys soloprojekt. Vid sidan av ANAMAI är Mayberry med i noiserockbandet HSY, men på Sallows finns det inte plats för något som kan liknas vid noise, eller oljud för den delen. Musiken på Sallows tar sig istället uttryck i form av suggestiv folkdrone, vacker stämsång, ljudmattor och gitarrplock. Den placerar sig också i det outsägliga gränslandet mellan det kusliga och stämningsfulla, vilket gör den till en av årest mest intressanta och vackra plattor.


Multiface – Morning War

multiface_cover_44_front_notitel_300-e1427282709542

Artist: Multiface
Album/EP: Morning War
Skivetikett: Naiv Recordings

Malmöbaserade Multiface debut har knappast fått det genomslag den förtjänar. Det är trasigt och dränkt i dist och shoegaze-influenserna vilar som en tung filt över beatsen. Melodierna måste nystas fram ur den stundom doomiga produktionen. Må 2016 års efterföljare till Morning War bli något lika vackert som Morning War.


Liam Hayes – Slurrup

slurrup

Artist: Liam Hayes
Album/EP: Slurrup
Skivetikett: Fat Possum Records

2015 är året då Spotify äntligen fick till sin ”Musik du skulle kunna gilla”-lista och det tackar vi för, för utan den hade vi förmodligen helt missat Liam Hayes som blev sommarens främsta och förmodligen mest förbisedda soundtrack. Garageinspirerad indierock med glammiga inslag som trots detta låter otroligt modernt.


D.Å.R.F.D.H.S. – Mörkret, kylan, tystnaden & ensamheten 

a2891100005_10

Artist: D.Å.R.F.D.H.S.
Album/EP: Mörkret, kylan, tystnaden & ensamheten
Skivetikett: Northern Electronics

Bakom D.Å.R.F.D.H.S hittar vi Northern Electronics-residenten Varg och Michel Isorinne från den post-avantagardistiska labeln Beläten . Mörkret, kylan, tystnaden & ensamheten är en vacker, melankolisk och meditativ uppföljare till 2014-års In The Wake Of The Dark Earth. Vintrig, karg och analog ambient när den är som bäst.


Holly Herndon – Platform 

platform

Artist: Holly Herndon
Album/EP: Platform
Skivetikett: 4AD/RVNG Intl.

Är det Techno? Pop? Tonsatt ASMR? Emoji-techno? Post-internet? Vad vi vet är att Holly Herndon inte kan buntas in i ett fack. Hon är en ljudkonstnär av skarpaste kaliber och dekonstruerar och rekonstruerar pop, techno och ljudkollage som om vore de legobitar. Faller du inte för hennes post-futuristiska och sylvassa elektronika så kommer du liksom oss förmodligen falla för henne böljande ljust kopparbruna hår och i sinom tid hennes musik.


Azure Blue – Beneath The Hill I Smell The Sea

Print

Artist: Azure Blue
Album/EP: Beneath The Hill I Smell The Sea
Skivetikett: Hybris

Drömpopens sista dans. Sveriges popkonung Tobias Isaksson har med Beneath The Hill I Smell The Sea avslutat sin episka trilogi med lika delar skimmer, svajande palmer och upphittade, tårstänkta polaroidbilder från en svunnen tvåsamhet. Han har hittat och lappat ihop sig själv, sitt brustna hjärta och kommit underfund med livets outsägliga bekymmer, med hjälp av sin karaktäristiska new-wave-stänkat drömpop och gedigna hantverk till lyrik. Det låter bättre än någonsin.


Westkust – Last forever

westkust

Artist: Westkust
Album/EP: Last forever
Skivetikett: Luxury

De har kallats för Göteborgs egna My Bloody Valentine men det döljer sig ändå något alldeles eget bakom Westkusts högljudda musik. Den är lika delar pop, punk och shoegaze och lika omfamnande som alienerande.  Ett vackert oljud som väntar på att få köra över dig likt en ångvält, för att sedan plocka upp dig och plåstra om dina sår. Vem som helst kan förlora sig i deras vardagsflyktiga ljudväggar eller få nostalgitrippar till ungdomens dagar från deras 90-talistiska gitarrskrammel. Lyssna bara på ”Jonna”, en av albumets vackraste spår som för tankarna till Alvvays och Asobi Seksu.


Helen – The Original Faces

krank196_5x5_300dpi

Artist: Helen
Album/EP: The Original Faces
Skivetikett: Kranky

Det Portlandbaserade bandet, en relativt nystartad konstellation bestående av Jed Bindeman från psychrock-bandet Eternal Tapestry, Liz Harris från Grouper och Scott Simmons från lo-fi-popparna Eat Skull (samt anonyma Helen på bakgrundssång) dök upp på radarn för lite mer än två år sedan när de släppte sjuan ”Felt This Way / Dying All the Time”, två lo-fi-stöpta poplåtar med kontemporär dreamgaze och smutspop (läs: skramliga distade gitarrväggar) som närmsta referenspunkter. The Original Faces, deras debutplatta, är rent soniskt en fortsättning på vägen där Felt This Way slutade, fast med ett betydligt gedignare hantverk som trots sina referenspunkter till samtidsenlig lofi-pop och drömsk fuzz-pop lyckas med att både övertyga och förnöja. Med rostskadade rivjärn till gitarrmattor och pop-punkiga trumpkomp hittar Liz Harris röst nya dimensioner och ljudlandskap att hemsöka, med lika delar kuslighet och sublimitet som hennes lågt mixade, reverbdränkta koralstämmor vanligtvis erbjuder i hennes musik som Grouper.


The Innocence Mission – Hello I Feel The Same

0005769483_10

Artist: The innocence mission
Album/EP: Hello I Feel The Same
Skivetikett: Korda Records

Don och Karen Peris nionde skiva är precis som föregångarna något att dyka ner i med huvudet före. Något att ständigt återkomma till. Något att ständigt hitta nya nyanser i. På Hello i feel the same är det längre mellan kickarna än på föregångarna. Den kräver sin tid. Ändå fortsätter makarna Peris, med sin försiktigt kristna framtoning, att skriva de vackraste melodierna i vår tid.


Bilal – In Another Life

BILAL_IAL_DIGITAL_COVER

Artist: Bilal
Album/EP: In another life
Skivetikett: eOne/Purpose Music Group

Adrian Younge kanaliserades genom DJ Premier i 2014s ”Phryme”. Nu producerar han Bilals ”In Another Life”. Det gör att skivan får ett väldigt tydligt Younge-sound, och därmed skiljer sig avsevärt från Bilals tidigare album. Det är ett spretigt, trevande och avskalat album som hålls samman av Bilals precisa sång som rör sig över stora ytor.


Kaitlyn Aurelia Smith – Elucid

wv130

Artist: Kailtyn Aurelia Smith
Album/EP: Elucid
Skivetikett: Western Vinyl

Monoton, lätt och drömsk är ett sätt att beskriva Kaitlyn Aurelia Smiths debutskiva.Det är elektronisk musik som låter som svartklubbarna man gick på förr.


Actress – DJ-Kicks

K7319

Artist: Actress
Album/EP: DJ-Kicks
Skivetikett: !K7 Records

Det var känslan av att trampa på guld som infann sig när jag (Björn) upptäckte Actress i somras. Darren Cunningham‘s bidrag till DJ-Kicks-serien öppnar dörrar och visar hur fantastisk skevt förpackad electronica kan låta. Den djupt obskyra låtlistan, tillsammans med egenkomponerade Bird Matrix, bjuder in till lika stor fascination som förälskelse.


Jonathan Johanson – Lebensraum!

583019813

Artist: Jonathan Johansson
Album/EP: Lebensraum!
Skivetikett: Sony

Lebensraum! är framförallt en väldigt melodisk skiva. Där de mörka basgångarna och syntarna bara får bli botten, men det som verkar sväva överst är melodierna. Den är intressant i sin komposition. Sången får på många sätt stå för det kontrollerade rytmiska, medan produktionen bakom får stå för det klangfulla. Och det är just det som ger skivan sin karaktär.


King Gizzard And The Lizard Wizard – Paper Maché Dream Balloon

a2280704800_10

Artist: King Gizzard And The Lizard Wizard
Album/EP: Paper Maché Dream Balloon
Skivetikett: ATO Records

Om man bortser från det lite fåniga namnet så får man en gullig, smått naiv och proggig  popplatta med känsla av en animerad 70-talsserie i stil med Kalles klätterträd.


Dam Funk – Invite The Light

STH2358

Artist: Dam Funk
Album/EP: Invite The Light
Skivetikett: Stones Throw Records

Funkambassadören Dam Funks musik har alltid varit kompakt. Invite The Light är dock välbalanserad. Det tunga, förvrängda funken samsas med den mer melodiösa jazzen. Det raka och hårda samsas med det svängiga och slicka. Det är en oerhört klarsynt skiva som rymmer både förflutet, framtid och samtid.


Dead Ghosts – Love and Death and All the Rest 

a1714139864_10

Artist: Dead Ghosts
Album/EP: Love and Death and All the Rest
Skivetikett: Burger Records

Vancouver har många fantastiska band som folk aldrig har hört talas om och Dead Ghosts är ett av dessa. Med en blandning av punk, sång i eko-effekter och countrygitarrer är Love and death and all the rest en av årets bästa rockplattor.


Quarterbacks – Quarterbacks 

QUARTERBACKS-lp-cover750

Artist: QUARTERBACKS
Album/EP: Quarterback
Skivetikett: Team Love Records

Ibland vill man bara bli lite nostalgisk med solskenspop i klassisk 90talsindie-stil, med sång som inte är överdrivet tajt och överproducerad, det får vara lite surt och ostämt. Då vill man ha en skiva som den här.


 

7cR9Gsgj1hyYDIwlJDluIxGtmv6m8eByt93ThW6J2xM

”We’ve just released an all new remix! Quite possibly the best one we’ve ever made”

Förra månaden skrev vi om malmöduon Swims debutsingel som ”chillwave för långa ensamma nätter, för promenader längs med vintersvarta hav”Förra veckan fick sig låten en omstöpning av de svenska, briljanta remixologerna Boeoes Kaelstigen, som förflyttat ljudbilden från släpande chillwave till en mittpunkt mellan minimal trance och melankolisk techno. Sinnesjukt himla vackert.

Mattias El Mansouri

7cR9Gsgj1hyYDIwlJDluIxGtmv6m8eByt93ThW6J2xM

Malmöduon Swim signerat Carl och Erika har delat med sig av titelspåret från deras kommande debut EP som släpps den 11:e December. Det är ett stycke suggestiv chillwave (ja, ni hörde rätt, den är alltså inte död!!) med percussion som för tankarna till tropikerna ackompanjerat av soniska landskap som ljuder av karga synthmattor. Det är chillwave för långa ensamma nätter, för promenader längs med vintersvarta hav, den typiskt skandinaviska electron i ett nötskal, med paradoxala ljudbilder, mörker och ljus, värme och kyla, korallrev och grumliga svarta hav.

Swims debut-ep släpps på With Love Recordings den 11:e December, en underetikett till Malmöbaserede HMWL.

Mattias El Mansouri

gunnnnsofknasf

Near Mint är malmöbaserade producenten Saman Salehis nya sidoprojekt jämte Gunnesbo där han släppt avgrundsdjup, otroligt distad och metallisk techno (som vi skrivit om innan). ”Two Worlds” är hans debutlåt med Near Mint, en låt som med sina melankoliska, smått sorgliga synthmattor  skiljer sig från tidigare alster som vistats i karga och ogästvänliga ljudlandskap. Distortionmätaren blinkar fortfarande frenetiskt rött men det är något outgrundligt suggestivt och atmosfäriskt som valt att leta sig in bland det brusiga oljudet, likt vilsna nattfjärilar i neonskyltarnas sken. Däremot når låten aldrig sitt klimax, de stapplande stegen stannar upp ganska abrupt och man lämnas kvar, törstandes efter mer. Vågar vi hoppas på en uppföljare i sann emo-techno-anda?

Mattias El Mansouri

The land below

”Your voice is angelically amazing and the production takes you away! …. ❤ from Canada!”

Jag tänker låta det fan-citatet från Facebook stå för hur jag känner för Erik Lindestads musik. Han är baserad i Malmö men jag vill ändå tro att han har byggt sig en liten tron-liknande studio ovanpå ett moln i ett fjärran land, för musiken han släpper under namnet The Land Below är alldeles för fjäderlätt, skimrande, solblekt och utdraget drömsk för att komma från ett land med så bipolärt skiftande väder.

Råkar ni dock vara väldigt obekanta med The Land Belows musik ska jag inte klandra er, för jag tycker helt enkelt inte att han fått den uppmärksamhet han förtjänar, detta trots att han gästat sveriges popkung Azure Blues senaste alster Beneath The Hill I Smell The Sea, släppte en av fjolårets vackraste EP:er och besitter en stämma lika len som nyrakade ben. Med det här i bagaget var det ju klart att han skulle göra en mix för oss, men först var han tvungen att uthärda en intervju med mig. Mixen+låtlistan finner ni längst ner. /Mattias El Mansouri 


GHM: Du har ju gjort en mix för oss: Vad hör vi i den?
TLB: Min mix är inte så mycket dansgolv utan mer hemmasöndag då jag själv är mer soffa än klubb. Samlade mina favoritlåtar från vänner och bekanta artister, min förhoppning är att en del av musiken ska vara ny för lyssnaren.

GHM: Berätta lite om din musikaliska uppväxt: hur kom du in på att göra musik?
TLB: Jag växte upp i en familj där sång och musik alltid fanns med. Är en sådan där som sjungit i kör och gått musikskola. Har så länge jag kan minnas alltid spelat och sjungit, men efter flera band är jag nu solo för första gången.

GHM: När föddes The Land Below?
TLB: The Land Below är fortfarande ett ganska ungt projekt, jag lade upp första låten i somras, en cover på The Presets This Boys In Love. Hade egentligen skrivit en hel skiva på svenska, men blev aldrig tillräckligt nöjd så jag gjorde om allting och gick tillbaka till engelska iom covern. Men nu är den nya skivan klar och redo att släppas till hösten. Låten ”En gång om året” blir den enda på svenska som finns kvar ute nu då jag städat bort de andra.

the land below 1
GHM: I år har du ju hunnit med att gästa Azure Blue på fyra spår på hans senaste platta och även remixat en av hans låtar: Hur träffades ni och hur kommer det sig att ni började samarbeta med varandra?
TLB: Jag lärde känna Tobias under de sista åren med mitt förra band Wild At Heart som jag hade med Li Stanley. Tobbe var vår bokare med utökad manager-roll och såg till att släppa vad som skulle bli vår sista låt på Hybris. Vi höll kontakten när jag flyttade till Malmö för två år sedan och han var mitt bollplank under arbetet med skivan på svenska som aldrig blev av. Han är väldigt inkluderande och gav mig t ex chansen att få remixa Asha Ali utöver min sång på hans skiva. Sjöng faktiskt på hans förra skiva också, men då i bakgrunden.

GHM: Jag har snokat runt lite på sociala medier och insett att du är (relativt) nybliven far! Hur påverkar det musicerandet?
TLB: Att ha två små barn gör ju att min tid till musik är begränsad, men det hjälper mig också att döda darlings och jag är mer produktiv nu än tidigare ironiskt nog. Det gäller bara att på förhand fundera ut vad som ska göras och sedan piska av det när tid finns. Jag är föräldraledig nu och det mesta av sången på skivan är faktiskt inspelat när den yngsta vilar på dagarna. Min fru hjälper mig också med låtarna, lyssnar, tycker och tänker. Hon kan städa bort de värsta av de sämre idéerna innan jag själv insett deras sämsthet. Svaret på frågan om vad jag gör när jag inte gör musik blir ju barnen. Skulle gärna fortsatt såhär om det hade gått men de flesta av oss behöver ju jobba också.

GHM: Vad lyssnar du helst på för musik?
TLB: I nuläget lyssnar jag mest på mina egna mixar för att kunna göra färdigt skivan, trååååkigt svar jag vet. Annars är Nine Inch Nails, The Presets, Robyn och Stina Nordenstam stora favoriter.

GHM: Några artister du tycker att vi borde hålla koll på?
TLB: Jag har ganska dålig koll på ny musik men jag kan tipsa om Barbarisms som finns med på mixtapet, samt Name The Pets senaste skiva som fick allt för lite uppmärksamhet. Hon är min absoluta favorit bland svenska producenter.

GHM: Den här frågan ställde jag till Sandra Mosh men du är ju också malmöit: Vilket ställe har den godaste falafeln?
TLB: Jag är ju relativt nyinflyttad och gissar att Sandra har bättre koll men jag gillar Möllans Habibi och Möllans Falafel för de senare har gott om annat vegetariskt.

GHM: Den här frågan som inte är en fråga får du svara på hur du vill. ❤
TLB: Ert hjärta får ett hjärta tillbaka! ❤ Såtillvida att det inte är en liggande glass i strut, då svarar jag med just en sådan då jag önskar att vi är med på samma tåg. ❤

TRACKLIST:
Name The Pet – So Slow
Elin Bell – Grey is All
Valsaland – Fåån
Moonbabies – Raindrops
Barbarisms – A Wash of Teeth and Eyes
Surfing The Elephant – Misbehave
Tjernqvist – Gå där du har gått
Lokatt – The Hill
Orkid – Stripped Games (live-rec)

jaaaape

Indie-elektroniska gothpop-trion Jape har vi skrivit om innan. De är ledda av den irländske och numera Malmöbosatte Richie Egan. På fredag spelar de på Fredag på HAK på Scandic Europa i Göteborg tillsammans med Franska Trion. Med det internationellt hyllade albumet This Chemical Sea i bagaget kan vi nog se fram emot något lika galet som det här när de fick en publik på runt 12 000 (källa: Djungeltrumman) att gå helt loco på den irländska musikfestivalen Electric Picnic.

Inför deras spelning på Fredag har Richie gjort en alldeles underbar och enhetlig mix av den bästa elektroniska musiken för oss. I den hör vi bland annat atmosfärisk och melankolisk synthpop innan den går över till medryckande loungehouse och blippig techno. Den råkar också vara såpass bra mixad att jag nästan tycker att Richie borde ha en karriär som DJ vid sidan av. Fast det kanske han redan har?

Mattias El Mansouri 

LÅTLISTA:

Chromatics – White Light
Fleetwood Mac – Dreams ( Psychemagik edit )
Rocha – Feel The Love ( Joakim It’s So Real Remix )
Genius of Time – Juno Jam
Lindstrom – Faar I Kaal ( Todd Terje extended edit )
Chasing Kurt – From the Inside ( Henrik Schwarz Remix )
Mark Jenkyns feat MC Chickaboo – On Me

patrick siech

Artist: Patrick Siech
Album: Viadukt EP
Skivetikett: Parabel
Betyg: 7/10

Det är svårt att inte falla pladask för Patrick Siechs monotona techno. Den är som sprungen ur avgrunden och maler på i en evighet tills du har fått skallfrakturer. För er som är obekanta med denne oerhört grymma Malmöbaserade producent, så viskade en fågel för mig att han är Sandra Moshs pojkvän. (Om någon frågar, så hörde du det inte från mig)

På EP:n Viadukt tas vi med på tre låtar som utforskar djupet i en sorts post-minimalistisk techno där ljudlandskapen är konstruerade av mörker och svart skimmer. Syntmattorna kan verka frånvarande till en början men kommer in lite då och då, eller snarare där det behövs, något som förmedlar känslor av förvridna avgrundsvrål. Det är oerhört suggestivt och för ibland tankarna till hur det hade kunnat låta om The Haxan Cloak gjorde techno, men det mest intressanta dock, är hur han låter skulptera stora ljudlandskap med så få medel. Allt bygger på en grund av monotona men ack så hypnotiska beats. Det låter nästan lite som om musiken vart komponerad i ett stort övergivet lastfartyg då all reverbad percussion tycks resonera ut i oändligheten och komma tillbaka som knastriga och mörka ljudmattor som om vore de en förvrängd bumerang.

Vad som hindrar den här EP:n från att få 10/10 i betyg är avsaknaden av en eller två extra låtar (för jag vill ju höra mer, hallå!) och att det gärna hade kunnat få plats med någon mer subtil melodi utan att göra musiken för förutsägbar. Men nu har jag också suttit och lyssnat på musiken i klassrummet, på tåget och hemma där jag blastat musiken så högt att jag inte märkte att en ny granne hade flyttat in i lägenheten bredvid. Med andra ord har jag lyssnat på musiken på ofördelaktiga platser där musiken inte hör hemma. Den hör bäst till en kontext av grottor, övergivna lagerhus och underjordiska svartfester där man dansar sig svettig till pulserande oljud tills morgonen gryr. Men trots att jag säger det, så är Viadukt fortfarande en oerhört bra EP. Den är hypnotisk och mörk som få, och det med få medel. Det är inte många som klarar av att göra sådan suggestiv och hypnotisk dansmusik med såpass stor avsaknad av greppbara melodier.

Viadukt går att beställa på Decks Records.

Mattias El Mansouri 

76294_638732202855157_703616551_n

Ni vet när ni kör (eller åker) bil en fredagkväll, klockan slagit 22, ni sätter på radion och råkar bi hypnotiserande av en malande  fyrtakt som bara verkas färdas mot oändligheten? Ja, då är det nog Sandra Mosh som varit igång med en mix på Musikguiden i P3. Att snurra skivor har varit Sandras grej sen 2008 då hon började DJ:a på evenemang runtom i Sverige, men hennes karriär satte fart på riktigt 2011 då hon började göra mixar för Musikguiden i P3. Den breddade fanskaran ledde till DJ-båsen på de största klubbarna i och utanför Sverige och till festivalscenerna på Way Out West, Dans Dakar och Sonár.

En av hennes många bedrifter har också inkluderat att vara dansgolvsuppvärmare för producenter som Swedish House Mafia och Marcel Engler, så det är inget snack om att Sandra Mosh är någon att kasta ett getöga på. 2013 började hon producera musik och det resulterade i remixer på bland annat Gnucci och Old för att nämna några. För lite mer än månad sedan så fick även hennes Debut-EP Skallgång se världens ljus på det egenstartade skivbolaget Mosh Musik.

Jag mailade lite frågor till henne och hon var snäll att ge upp lite av sin tid för dem. Intervjun finner ni nedanför.

Du har ju djat sen 2008. Skulle du vilja berätta lite om hur du kom in på det spåret?
Det började väl givetvis med ett enormt musikintresse. Men det var först när jag började intressera mig för elektronisk musik som steget mot att spela skivor också närmade sig. Jag och några kompisar startade ett radioprogram på studentradion i Lund. Programmet hette Elektron och vi spelade mest bara en massa ny, elektronisk musik.

Det här växte sedan även till en klubb och jag började väl känna att jag inte nöjde mig med att endast befinna mig på golvet. Jag kände att jag behövde få dela med mig av min musiksmak och se hur jag själv kunde påverka ett dansgolv. Och så blev jag kär i en dj som blev min personliga coach… Så jag köpte en mixer, skivspelare och började öva helt enkelt.

Har du någonsin blivit bedd om att spela Shoreline?
Jag började spela skivor i Göteborg så vad tror du? 😀

Vad växte du upp med för musik?
Mina föräldrar är inte involverade i musikscenen överhuvudtaget och deras musikintresse sträcker sig väl egentligen inte utanför det mest kommersiella men däremot så har min storebror alltid varit en förebild musikaliskt. Det var han som introducerade mig för allt från hårdrock till hardcore och postrock. Yes jag var faktiskt en hardcoretjej en gång i tiden. Jag har liksom rört mig mellan många olika musikstilar och behållit vissa delar och släppt andra kan man säga.

Du kör ju mycket techno under dina set. Vad var det som drog dig till just den genren?
Technon har verkligen växt gradvis för mig och jag har fallit djupare och djupare in i den. Sen jag började lyssna på elektronisk musik har den funnits där men inledningsvis spelade jag mycket mer house. Sen har jag insett mer och mer att det nog är där jag främst hör hemma så såväl musiken jag spelar som producerar blir mer techno ju äldre jag blir haha.

Det finns ju många som inte gillar klubbmusik eller techno (många av mina vänner, haha) som tycker att det låter repetivt och ”jobbigt”. Själv tycker jag att det är det vackraste av elektroniska oljud, men den förklaringen går ju inte riktigt hem hos icke-frälsta. Vad är det som gör techno så bra?
Känslan av att kunna stänga av världen utanför, släppa allt och ge sig in i trans. Det låter ju sjukt flummigt för många det förstår jag, men om du någon gång fastnat för techno på en fet klubb/fest eller liknande så vet du vad jag pratar om. Det krävs bara rätt setting så tror jag nästan att vem som helst kan falla för techno.

Du har ju nyss startat ditt egna skivbolag som heter Mosh Musik. Vad var det som drev dig till det?
En känsla av att jag inte hade något val ärligt talat. Allt har egentligen rullat på ganska snabbt. Jag hade förvisso spelat skivor under flera års tid innan jag började producera musik, men sen dröjde det inte så lång tid innan tanken på skivbolag dök upp. Det hela kändes plötsligt väldigt fint och naturligt.

Du debuterade nyss med EP:n Skallgång. De två låtarna Skallgång och fanflykt, två ord som betyder sökande och flykt…råkar dem möjligtvis vara en metafor för en verklighetsflykt? Är musik något terapeutiskt för dig?
Helt korrekt. Musiken finns ju liksom alltid där att vända sig till när man behöver den. Beroende på sinnesstämning så varierar den otroligt mycket så klart men den finns alltid där. Att kunna fly verkligheten när den är som allra sämst, och istället vända sig till musiken, klubben och gemenskapen, ja, man kan väl verkligen säga att det kan verka terapeutiskt.

Har du någon låt som du brukar spela för att rädda ett döende dansgolv? (Om du ens behöver rädda dansgolvet)
Jag har efter en tids paus tagit fram Functions remix av Atom TM:s Ich Bin Meine Maschine och den funkar väldigt bra för att sätta igång ett sömnigt dansgolv. Lite förvånande ändå måste jag säga då den är extremt rak och monoton. Men en svinsnygg prodd i kombo med lite tyska vocals, ja klart det funkar liksom..

Vilka producenter tycker du att vi borde hålla ett extra öga på?
Det finns några duktiga boys i Malmö som jag tror mycket på. En kille som kallar sig Gunnesbo och en annan som spelar under eget namn A.Somogyváry fast numera som Somoah. Duktiga technoproducenter som ni kommer att höra mer av framöver tror jag.

När du inte proddar eller djar så gör du…?
Radio! Programleder just nu mitt favoritprogram på SR – Elektroniskt i P2 och gör DJ-mixar till Musikguiden i P3 var tredje fredag.


Du bor ju i Malmö också. Vilket ställe har den bästa falafeln?
Orientgrill a k a roterande kycklingen (vilket jag dock är mycket skeptisk mot) brukar jag gå till rätt ofta. De har massa olika sallader man kan välja mellan och så brukar de ha dill i falafelsmeten vilket är sjukt gott.

Men ett annat konkurrerande ställe som jag kanske gillar ändå lite bättre just nu är Shawarmaspecialisten. Där kan man få falafel i ett sånt stort, härligt persiskt bröd + få halloumi insprängt i falafelbitarna! Very much lyx.

Vilken är Sveriges bästa stad och varför?
Åh nej måste jag svara på det :S Jag har sedan många år tillbaka varit kluven inför det här. Jag bor i Malmö men spenderar otroligt mycket tid i framförallt Stockholm men även Göteborg. Jag har bott i alla städerna i perioder och tycker att alla tre har sin charm + kan inte bo i mindre städer än såhär så jag säger en threesome.

Halvtomt eller halvfullt?
Överfullt.

Varför ska man se dig live?
Jag läste en recension av en spelning jag gjorde på RBMA Weekender för några veckor sen i Stockholm. Det var det en blogg som heter Havsljud som recenserade helgen och jag tycker att de gav en fin beskrivning. Framförallt en fin beskrivning om man ser till folk som vanligtvis inte brukar uppskatta techno, då är det alltså bara att skicka dem till mig 😉

Jag citerar:
Sandra spelar sån berlintechno jag inte riktigt känner mig bekväm med, oftast händer inget och det låter som ett åskmoln samtidigt som djn ser ut som ett åskmoln under kepsen.
Men trots den tunga technon så var det melodiöst, hon verkade ha extremt kul och jag klarade faktiskt en hel timme med några öl. En lördagkväll på Södra Teatern var inte så dumt alls.

Hur kommer du att spendera den kommande vintern och vad har du för planer för Mosh Musik? Kommer du att börja husera andra producenter?
Just nu färdigställer jag en låt som jag har tänkt att släppa for free i julklapp till mina fans. Min plan är att det här bolaget främst ska vara för min egen musik (därav namnet) så nej, jag håller mig till egna produktioner, än så länge i alla fall.

Den här frågan, som inte är en fråga, får du svara på hur du vill.
The owls are not what they seem.

Intervju: Mattias El Mansouri

artworks-000092388275-r6zi29-t500x500

Den hemliga och tillbakadragne malmöproducenten följer upp föra månadens ”har drunknat” med nya låten ”här”. Det låter aningen mer tropiskt denna gången, med vackert fågelkvitter som löper genom hela det vackra och melankoliska stycket. Det är lika mystiskt och outgrundligt fint som vanligt, med hemsökande, nerpitchade röster och avvägda pianoackord, något som enligt mig gör hmmdes till Sveriges mest intressanta producent just nu.

Mattias El Mansouri