Archives For mofeta & jarre

syster sol mellan raderna

Artist: Syster Sol
Album: Mellan Raderna
Skivbolag: Universal Music / Svenska Inspelningar
Betyg: 8.1 / 10

Mellan Raderna, Syster Sols nya album, droppade in i min brevlåda för några dagar sedan. Jag öppnade kuvertet där promotioncdn skulle vara men hittade den inte någonstans. Där fanns bara en presstext, en klisterbild med albumomslaget, och en visselpipa. Skulle en skiva trollas fram, som jag skulle klistra omslaget på, om jag blåste? Jag fattade inte och frågade min flickvän om hon ville ha en visselpipa. Jag insåg dock till slut att visselpipan var en usb med musikfilerna på. Så jävla chill.

Syster Sols musik kan sammanfattas med ett enda ord: soft. Det tillkommer därtill en del andra härliga ord, som positiv, avslappnad och glad. Jag föreställer mig alltid Isabel Sandblom uppe på en festivalscen. Med ett leende. Liksom, solsken trots regn. Och det är för övrigt en bra beteckning på dancehall i övrigt. Om man bortser ifrån den välkända homofobin inom genren så är dess grundläggande förhållningssätt perfekt för att uttrycka livets skönaste ögonblick, och för att sprida glädjen vidare: en känsla av fullständig tillfredställelse, medmänsklighet, värme och kärlek.

Bara lyssna på ”Känns så nice”: ”Helt nöjd, helt tillfredställd, även om jag kunde skulle jag inte adda något till det jag känner just nu, just här”. Hennes artistnamn är välförtjänt. Det som lyser fram här mellan raderna är en sol. Vi är långt ifrån det oerhörda mörker som jag hittar hos ett album jag just nu lyssnar på parallelt med det här. Vilken enorm kontrast till Karolina Engdahls ilska och skrik på Vånna Ingets andragiv Ingen Botten, där det inte finns någon plats i himmelen för oss och helvetet redan är överbefolkat. Syster Sol är långt ifrån punken. Eller?

Fast att beskriva det såhär, som en oas av solsken och glädje, är problematiskt. För visst finns det något allvarligt där också. Mellan raderna har en politisk tendens som kommer fram i nära nog alla spår. ”Vilken väg”, till exempel, blixtrar fram en utmaning, med ett tungt elektroniskt beat, till dem som ännu inte hittat modet att ta upp kampen för ett bättre samhälle. Här känns albumet lite gangsta. Krigstematiken kommer till fronten, och fortsätter med nästa låt som faktiskt är betitlad ”Gangsta”. Det är bilden av ett samhälle som är ständigt under belägring, där människor tvingas att hålla uppe garden 24/7 och ständigt vara beredd att slå. Tvånget att vara en badman.

Öppningsspåret ”Inte som det verkar” är en skön låt om den stora maskeraden, ett vanligt tema inom dancehall och hiphop. Inget är som det verkar. Ingen är den hen är. Och hur man hittar ett sätt att se igenom allt och inte skriva under på något förrän man läst. Att vara en superhjältinna mellan raderna. Är inte detta en perfekt bild av den moderna feministiska kämpen? De som hustlar systemet. Lyssna på ”Fullt fokus” så fattar ni vad jag menar.

I ett bättre samhälle skulle just det här med att Sandholm är en tjej vara fullständigt ointressant. Man skulle inte behöva dra några som helst slutsatser ur det här med att en kvinna gör riktigt bra politiskt medveten pop. Men idag, i detta mansdominerade fält som är musikbranschen, är det intressant. För Syster Sol träder in i denna genre befolkad av män, tar scenen, överglänser och inspirerar andra kvinnor att ta chansen, våga stå i centrum och sjunga, och göra det bra. Och detta kan vara en anledning till att hon betonar att hon är just en syster ”som glider fram som en äkta drottning” och ”empress”. Hon har ”en bländande stil”, ”är en sann reggeaprofil”, och ”skiter i vad som är norm”. Hennes budskap till andra systrar är att vara våghalsiga och att sjunga och rappa högt. Det är inte en slump att hennes tecknade, blonda gestalt är i fokus, fullständigt koncentrerad, på albumomslaget, att små versioner av henne slåss med män omkring hennes hår.

Albumet är hennes. Det är producerat av ”de stora männen” inom genren, Kapten Röd och Mofeta & Jarre, men det är hon som har kontrollen. Musiken, med dess genomarbetade backbeats och elektroniska dekoration är en biroll. Bara på ett ställe på hela albumet är det någon annan än Isabel som tar makten, och det är på Marcus Price fantastiska remix av ”Inte som det verkar”. Men det grymmaste med Mellan raderna är hennes eleganta rap, texter, stil och själ. Man hade nästan kunnat byta ut musiken, ändra arrangemangen, och det hade varit lika bra. Det andra spåret ”4.29” är en inspelning av en ”misslyckad tagning”, utan musik, men där kommer hon fram, en tjej som flummar fram med fullständigt fokus och en passion utöver det vanliga. Och när jag nu för första gången lyssnar på hennes musik sprids en värme och kärlek i mig som får mig att tro på Navid Modiris Sverige 3.0, ett Sverige bortom skiten och krigen där vi i sann reggea-anda lever i spirituell harmoni, där allt är soft.

Bojan Buntic


Annonser