Arkiv för moodblanc

moodblanc

Magnus Dahlöf och Kenneth Jovinder är tillbaka som Moodblanc för att leverera ännu ett stycke drömsk nu-disco. Nu heter låten ”The Comeback”  och det är i vanlig ordning fyllt av deras behagliga ljudbilder: skandinavisk kyla och tropisk värme, svalkande synthmattor och medryckande arpeggion, Det är Moodblanc i ett nötskal – musik som gjord för att dyka ner i ett glittrande turkost hav med en vattentät MP3-spelare och snorkla bland vackra och välmående korallrev. En bra comeback, helt enkelt.

Mattias El Mansouri

artworks-000087961157-lln771-t500x500

Göteborgsduon gör det igen och levererar ännu ett stycke drömsk discofunk. De har vid det här laget börjat bli så bra på att fånga den skandinaviska kylan i sina låtar att jag innerligt hoppas att Todd Terje seglar över hit och bönfaller dem om ett samarbete. Kan vi hoppas på lite fjorddisco i framtiden?

Mattias El Mansouri 

artworks-000082715060-1hopyx-t500x500

För er som inte känner till Moodblanc, så är dem en göteborgsbaserad duo signerat Magnus Dahlöf och Kenneth Jovinder. Vi uppmärksammade dem i våras. Då hade de släppt låten ”Something”- Ett stycke balearisk discofunk som förde tankarna till sena sommarkvällar och intima strandsrave. Nu är de tillbaka igen med låten Funky Summer (Feat. Moona)” – en låt som är lika mycket högklassig discofunk som drömpop. Råder gör också en viss 80-tals-estetik (*Host* brasspads) som även det bidrar till låtens säregna sound, som domineras av drömska ljudlandskap och en viss skandinavisk kyla som bara nordiska artister verkar kunna åstadkomma. Det är just den varm & kall-kobinationen som gör den här låten så behaglig att lyssna på. Det är svalkande svensk pop när den är som bäst.

Mattias El Mansouri 

moodblanc c.a.l.l

moodblanc är en ny Göteborgsduo, Magnus Dahlöf och Kenneth Jovinder, som gör vuxen, elegant nu-disco med en tropisk värme. Och även om det kommer briser från Air France, så låter det ändå inte som den typiska Göteborgselectronican. ”C.A.L.L.” är en temasång om fantasin i ditt huvud som utspelar sig när du står där och velar och försöker samla mod till att gå fram till en främmande människa, en fantasi om en framtida romans du ännu inte vet namnet på. En blyg inre dialog över en underbar somrig beat: ”You can tell by the way I stare, I think too much / You can tell by the way I blush, I’m too shush shy”.

Bojan Buntic