Arkiv för Sandra mosh

11011198_10153229547764261_7721635882779582047_n6 shades of svensk sommar. Foto: Al Pitcher

Svensk sommar måste ju vara den bästa dagen på hela året, men jag vet inte när den kommer eller om den redan har varit, för varenda dag de senaste veckorna har i princip manifesterat sig i ett väderförkroppsligande av 50 shades of grey. Dessutom har jag sommarjobbat ganska mycket som receptionist på en camping den här sommaren, ett jobb vars arbetsbelastning ligger på huruvida vädret är bra eller dåligt, så man kan säga att det har blivit väldigt många döda timmar, något som tagit mig igenom många podcasts och oändliga mixtapes. Mestadels techno, men även lite ambient, krautig electronica och acidisk house.

Nedan följer en lista på de mixar jag lyssnat på för att klara av döda 9-timmarspass.

Fjäder

Fjäder är Ida Matsdotters alterego. Där skapar hon drone-isk techno, melankolisk och utomkroppslig som få, med en ständigt närvarande mystik som är lika djup som Sveriges skogar. Den här mixen är en showcase från Nordanvind (hennes egna label) och består av 90 minuter höst-tropisk techno, dränkt i reverb och svalkande mörker.

Helena Hauff

Tyska Helena Hauff har fått mycket uppmärksamhet de senaste tre åren för sin sönderfrätta acidiska techno och krautiga electronica. Hennes mixar är oftast fyllda med hänsynslös electro inom ovannämnda genrer och den här mixen likaså där hon teamet upp sig med Dietroiter och DJ:at strictly vinyl back2back. Förvänta er mörk ghetto-acid, sönderfrätta 808:or, smutsig kraut-pop och allmänt skitbra musik. Hypnotiskt och hardcore!

Strategy

Chicagobaserade Kranky är nog världens mest underskattade och förbisedda skivetikett. De har i drygt tjugo år släppt nyskapande och experimentell musik inom allt som har med ambient, psychedelia, konstrock och allt som möts däremellan, att göra, men deras abstrakta eklekticism är nog som mest applicerbar och representerad på Strategy (Paul Dickow), en äkta Portland-bo med händerna i oräkneliga konstellationer och band. Förra året sedan kurerade han en mix för musiksajten Thump som jag har lyssnat på till och från sedan dess. Det är 1 timme fylld av kosmisk ambient och drone, interstellära ljudlandskap, lakonisk reverb och ljud, brus och knaster. Transcendentalt och sinnesutvidgande, mysigt och suggestivt, det är liksom rymdmanna direkt warpad till vintergatan från Andromedagalaxen. Lyssna på låten ”Betty’s Lament” med ISAN (som även finns med på mixen) så förstår ni vad jag menar.

Patrick Siech

Patrick Siech hör man antingen mycket eller lite om, beroende på vilka sajter man besöker. Tills för någon månad sedan visste jag inte vem han var tills jag fick reda på att han är Sandra Moshs bae och utöver det en sjukt duktig producent och DJ. Hans mixar är oftast lika hypnotiska som hans egna musik, fyllda av avgrundsmörk och djup techno bestående av svart skimmer och dova fyrtakter och kristallklar percussion- som gjord för att ta dig till närmsta kalla rymdskepp med okänd destination. Han råkar för övrigt vara en sjukt trevlig och snäll person, så får du chansen att snacka med honom efter en spelning, gör det!

Han släppte även ganska nyligen den grymma EP:n Viadukt (som jag skrev om) på Parabel som du kan köpa här.

Sandra Mosh

Sandra Mosh behöver ingen vidare introduktion. Ni som lyssnat på Musikguiden i P3 eller Elektroniskt i P2 eller håller reda på bra svenska techno-djs och nyexaminerade (grymma) techno-proddare känner nog till henne. Hon är minst lika duktig som sin vapendragare och själsfrände Patrick Siech (ovannämnd) på att kurera mixtapes och dj-set med en hantverkare minutiösa omsorg men vågar ibland ta sig upp ur mörkret för att nosa på ytan- något som gör att hennes mixar ofta resulterar i suggestiva och spektrala kavalkader av både acid, house, dub och melankolisk detroit-techno. Den här mixen är höstig och deppig, det är därför den passar in väldigt bra på den här 50 shades of grey-sommaren.

Ps: hon är precis lika snäll som Patrick.

Ida Matsdotter 

Jag nämnde ju fjäder på den första mixen. Fjäder är Ida Matsdotter, Ida Matsdotter är fjäder. Här uppträder Ida Matsdotter (eller fjäder) på fraktalfestivalen med ett hejdundrans hypnotiskt set som byggs upp på 2:40 suggestiva timmar av mörker, reverb, subtila synthmattor och pulserande fyrtakter.

Four Tet

Four Tet eller Kieran Hebden som han egentligen heter är nog inte så okänd för många.  Med artist/remix-sarmbeten med bland annat Jamie xx, Burial och Jon Hopkins är han ständigt aktuell med något bra som antingen kommer få dig att dansa eller höja på ögonbrynen i hans säregna kompositioner som kan vara house-iga som IDM-iga och allt däremellan. Förra året framförde han ett briljant DJ-set på Pitchforkfestivalen i Paris. Till min stora glädje har det blivit uppladdat på Soundcloud, så det är bara att sätta sig tillbaka och njuta.

Johanna Knutsson

En av de hårdast arbetande DJ:sen och även en av de mest intressanta. Johanna Knutsson producerar egen själfull tech-house, driver eget och gemensamma skivbolag och DJ:ar titt som tätt lite varstans i Berlin, Sverige och resten av världen. När hon snurrar skivor så blir det mestadels vinyl och har jag hört rätt, så har hon ca 3000 kakor som samsas om plats i hennes lägenhet i Berlin, dit hon flyttade från Malmö för ett par år sedan. Johannas mixar syr samman house och techno, vinterkyla och sommarvärme, melankoli och eufori i suggestiva, men subtila kraftpaket. Gillar du den här mixen, så lyssna på alla hennes andra mixar som finns på hennes soundcloud, för allt hon gör är verkligen guld.

Mattias El Mansouri

Annonser

draw_divide_2
Bild: Liz Harris

Om min kärlek för elektronisk musik har undgått er, så tror jag inte att ni har följt Ge Hit Musiken så bra. Det är nämligen med undantag för viss indierock, Shoegaze, GY!BE och frustrerad post-rock, det enda jag lyssnar på. Och när jag inte skriver om det här på Ge Hit Musiken så ägnar jag väldigt mycket tid åt att försöka få mina kräsna indierockar-vänner till att se det oerhört vackra i Drone och techno, oavsett om det handlar om William Basinskis soniska sorgelandskap, The Fields utdragna och euforiska techno, Liz Harris delayade gitarrmattor, Kassem Mosses melankoliska drömmar i fyrtakt eller Tim Heckers fragmenterade ljudkollage. Vad jag försöker säga är att det finns något för alla inom den grumliga elektroniska musiken. Alla genrer överlappar varandra och förnyar ständigt sig själva med nya ljud, ljudbilder och känslospektrum.

Här nedan har jag sammanställt en spellista som öppnar upp med omfamnande och sorglig ambient för att sedan ta iväg dig på en resa genom knastrig och blippig IDM, över de djupa dalarna av drone-iga fyrtaker, uppför de stora krönen av melodiös techno och ner i avgrunden med klaustrofobisk acid.  Enjoy!

Mattias El Mansouri 

LÅTLISTA:
William Basinski – Cascade (Excerpt)
Grouper – Alien Observer
Loscil – Sketches From New Brighton – Khanamoot
Isan – Betty’s Lament
HANDS – Beelitz Heilstatten PT6
Jetone – Thousand Oaks
Grouper – Alien Observer (NOSTROMO Remix)
Harald Björk – Natt
Jon Hopkins – Breathe This Air feat. Purity Ring
Fjäder – Vingar
Härdstedt – Baklänges på VHS
Monolake – Decay
Porter Ricks – Nautical Dub
NOSTROMO – Microwave Cooking For One
Ame – Rej
Offworldcolonies – Breida_F37eN
Slava – Better
Sandra Mosh – Skallgång
Phon.o – Schn33
Oni Ayhun – OAR004A
Enfants GBG – Sandarna Acid 150208
Helena Hauff – Severe Slash
Steve Rachmad – MOOG On Acid

patrick siech

Artist: Patrick Siech
Album: Viadukt EP
Skivetikett: Parabel
Betyg: 7/10

Det är svårt att inte falla pladask för Patrick Siechs monotona techno. Den är som sprungen ur avgrunden och maler på i en evighet tills du har fått skallfrakturer. För er som är obekanta med denne oerhört grymma Malmöbaserade producent, så viskade en fågel för mig att han är Sandra Moshs pojkvän. (Om någon frågar, så hörde du det inte från mig)

På EP:n Viadukt tas vi med på tre låtar som utforskar djupet i en sorts post-minimalistisk techno där ljudlandskapen är konstruerade av mörker och svart skimmer. Syntmattorna kan verka frånvarande till en början men kommer in lite då och då, eller snarare där det behövs, något som förmedlar känslor av förvridna avgrundsvrål. Det är oerhört suggestivt och för ibland tankarna till hur det hade kunnat låta om The Haxan Cloak gjorde techno, men det mest intressanta dock, är hur han låter skulptera stora ljudlandskap med så få medel. Allt bygger på en grund av monotona men ack så hypnotiska beats. Det låter nästan lite som om musiken vart komponerad i ett stort övergivet lastfartyg då all reverbad percussion tycks resonera ut i oändligheten och komma tillbaka som knastriga och mörka ljudmattor som om vore de en förvrängd bumerang.

Vad som hindrar den här EP:n från att få 10/10 i betyg är avsaknaden av en eller två extra låtar (för jag vill ju höra mer, hallå!) och att det gärna hade kunnat få plats med någon mer subtil melodi utan att göra musiken för förutsägbar. Men nu har jag också suttit och lyssnat på musiken i klassrummet, på tåget och hemma där jag blastat musiken så högt att jag inte märkte att en ny granne hade flyttat in i lägenheten bredvid. Med andra ord har jag lyssnat på musiken på ofördelaktiga platser där musiken inte hör hemma. Den hör bäst till en kontext av grottor, övergivna lagerhus och underjordiska svartfester där man dansar sig svettig till pulserande oljud tills morgonen gryr. Men trots att jag säger det, så är Viadukt fortfarande en oerhört bra EP. Den är hypnotisk och mörk som få, och det med få medel. Det är inte många som klarar av att göra sådan suggestiv och hypnotisk dansmusik med såpass stor avsaknad av greppbara melodier.

Viadukt går att beställa på Decks Records.

Mattias El Mansouri 

76294_638732202855157_703616551_n

Ni vet när ni kör (eller åker) bil en fredagkväll, klockan slagit 22, ni sätter på radion och råkar bi hypnotiserande av en malande  fyrtakt som bara verkas färdas mot oändligheten? Ja, då är det nog Sandra Mosh som varit igång med en mix på Musikguiden i P3. Att snurra skivor har varit Sandras grej sen 2008 då hon började DJ:a på evenemang runtom i Sverige, men hennes karriär satte fart på riktigt 2011 då hon började göra mixar för Musikguiden i P3. Den breddade fanskaran ledde till DJ-båsen på de största klubbarna i och utanför Sverige och till festivalscenerna på Way Out West, Dans Dakar och Sonár.

En av hennes många bedrifter har också inkluderat att vara dansgolvsuppvärmare för producenter som Swedish House Mafia och Marcel Engler, så det är inget snack om att Sandra Mosh är någon att kasta ett getöga på. 2013 började hon producera musik och det resulterade i remixer på bland annat Gnucci och Old för att nämna några. För lite mer än månad sedan så fick även hennes Debut-EP Skallgång se världens ljus på det egenstartade skivbolaget Mosh Musik.

Jag mailade lite frågor till henne och hon var snäll att ge upp lite av sin tid för dem. Intervjun finner ni nedanför.

Du har ju djat sen 2008. Skulle du vilja berätta lite om hur du kom in på det spåret?
Det började väl givetvis med ett enormt musikintresse. Men det var först när jag började intressera mig för elektronisk musik som steget mot att spela skivor också närmade sig. Jag och några kompisar startade ett radioprogram på studentradion i Lund. Programmet hette Elektron och vi spelade mest bara en massa ny, elektronisk musik.

Det här växte sedan även till en klubb och jag började väl känna att jag inte nöjde mig med att endast befinna mig på golvet. Jag kände att jag behövde få dela med mig av min musiksmak och se hur jag själv kunde påverka ett dansgolv. Och så blev jag kär i en dj som blev min personliga coach… Så jag köpte en mixer, skivspelare och började öva helt enkelt.

Har du någonsin blivit bedd om att spela Shoreline?
Jag började spela skivor i Göteborg så vad tror du? 😀

Vad växte du upp med för musik?
Mina föräldrar är inte involverade i musikscenen överhuvudtaget och deras musikintresse sträcker sig väl egentligen inte utanför det mest kommersiella men däremot så har min storebror alltid varit en förebild musikaliskt. Det var han som introducerade mig för allt från hårdrock till hardcore och postrock. Yes jag var faktiskt en hardcoretjej en gång i tiden. Jag har liksom rört mig mellan många olika musikstilar och behållit vissa delar och släppt andra kan man säga.

Du kör ju mycket techno under dina set. Vad var det som drog dig till just den genren?
Technon har verkligen växt gradvis för mig och jag har fallit djupare och djupare in i den. Sen jag började lyssna på elektronisk musik har den funnits där men inledningsvis spelade jag mycket mer house. Sen har jag insett mer och mer att det nog är där jag främst hör hemma så såväl musiken jag spelar som producerar blir mer techno ju äldre jag blir haha.

Det finns ju många som inte gillar klubbmusik eller techno (många av mina vänner, haha) som tycker att det låter repetivt och ”jobbigt”. Själv tycker jag att det är det vackraste av elektroniska oljud, men den förklaringen går ju inte riktigt hem hos icke-frälsta. Vad är det som gör techno så bra?
Känslan av att kunna stänga av världen utanför, släppa allt och ge sig in i trans. Det låter ju sjukt flummigt för många det förstår jag, men om du någon gång fastnat för techno på en fet klubb/fest eller liknande så vet du vad jag pratar om. Det krävs bara rätt setting så tror jag nästan att vem som helst kan falla för techno.

Du har ju nyss startat ditt egna skivbolag som heter Mosh Musik. Vad var det som drev dig till det?
En känsla av att jag inte hade något val ärligt talat. Allt har egentligen rullat på ganska snabbt. Jag hade förvisso spelat skivor under flera års tid innan jag började producera musik, men sen dröjde det inte så lång tid innan tanken på skivbolag dök upp. Det hela kändes plötsligt väldigt fint och naturligt.

Du debuterade nyss med EP:n Skallgång. De två låtarna Skallgång och fanflykt, två ord som betyder sökande och flykt…råkar dem möjligtvis vara en metafor för en verklighetsflykt? Är musik något terapeutiskt för dig?
Helt korrekt. Musiken finns ju liksom alltid där att vända sig till när man behöver den. Beroende på sinnesstämning så varierar den otroligt mycket så klart men den finns alltid där. Att kunna fly verkligheten när den är som allra sämst, och istället vända sig till musiken, klubben och gemenskapen, ja, man kan väl verkligen säga att det kan verka terapeutiskt.

Har du någon låt som du brukar spela för att rädda ett döende dansgolv? (Om du ens behöver rädda dansgolvet)
Jag har efter en tids paus tagit fram Functions remix av Atom TM:s Ich Bin Meine Maschine och den funkar väldigt bra för att sätta igång ett sömnigt dansgolv. Lite förvånande ändå måste jag säga då den är extremt rak och monoton. Men en svinsnygg prodd i kombo med lite tyska vocals, ja klart det funkar liksom..

Vilka producenter tycker du att vi borde hålla ett extra öga på?
Det finns några duktiga boys i Malmö som jag tror mycket på. En kille som kallar sig Gunnesbo och en annan som spelar under eget namn A.Somogyváry fast numera som Somoah. Duktiga technoproducenter som ni kommer att höra mer av framöver tror jag.

När du inte proddar eller djar så gör du…?
Radio! Programleder just nu mitt favoritprogram på SR – Elektroniskt i P2 och gör DJ-mixar till Musikguiden i P3 var tredje fredag.


Du bor ju i Malmö också. Vilket ställe har den bästa falafeln?
Orientgrill a k a roterande kycklingen (vilket jag dock är mycket skeptisk mot) brukar jag gå till rätt ofta. De har massa olika sallader man kan välja mellan och så brukar de ha dill i falafelsmeten vilket är sjukt gott.

Men ett annat konkurrerande ställe som jag kanske gillar ändå lite bättre just nu är Shawarmaspecialisten. Där kan man få falafel i ett sånt stort, härligt persiskt bröd + få halloumi insprängt i falafelbitarna! Very much lyx.

Vilken är Sveriges bästa stad och varför?
Åh nej måste jag svara på det :S Jag har sedan många år tillbaka varit kluven inför det här. Jag bor i Malmö men spenderar otroligt mycket tid i framförallt Stockholm men även Göteborg. Jag har bott i alla städerna i perioder och tycker att alla tre har sin charm + kan inte bo i mindre städer än såhär så jag säger en threesome.

Halvtomt eller halvfullt?
Överfullt.

Varför ska man se dig live?
Jag läste en recension av en spelning jag gjorde på RBMA Weekender för några veckor sen i Stockholm. Det var det en blogg som heter Havsljud som recenserade helgen och jag tycker att de gav en fin beskrivning. Framförallt en fin beskrivning om man ser till folk som vanligtvis inte brukar uppskatta techno, då är det alltså bara att skicka dem till mig 😉

Jag citerar:
Sandra spelar sån berlintechno jag inte riktigt känner mig bekväm med, oftast händer inget och det låter som ett åskmoln samtidigt som djn ser ut som ett åskmoln under kepsen.
Men trots den tunga technon så var det melodiöst, hon verkade ha extremt kul och jag klarade faktiskt en hel timme med några öl. En lördagkväll på Södra Teatern var inte så dumt alls.

Hur kommer du att spendera den kommande vintern och vad har du för planer för Mosh Musik? Kommer du att börja husera andra producenter?
Just nu färdigställer jag en låt som jag har tänkt att släppa for free i julklapp till mina fans. Min plan är att det här bolaget främst ska vara för min egen musik (därav namnet) så nej, jag håller mig till egna produktioner, än så länge i alla fall.

Den här frågan, som inte är en fråga, får du svara på hur du vill.
The owls are not what they seem.

Intervju: Mattias El Mansouri