Arkiv för skweee

unnamed

Henrik Von Euler är en svensk musikalisk mångsysslare, en oupptäckt ambient-skulptör och hårt arbetande VD på bästa labeln Flora & Fauna. Tillsammans med Tatu Metsätähti  som verkar under det mer kända namnet Mesak, han som startade upp den finska labeln Harmönia och han som kan skryta om att ha haft en farfar som skrev deppiga schlagerlåtar på 30-talet – har gått  ihop sig för att bilda duon Markis Sage. 

”Mutant Love Triangle” är deras första låt från den kommande fullängdaren Pagan Bop/Magisk Resa. Det är ett stycke lekfull acidpop, eller skweee som den relativt nya svensk/finska-genren kallas, fullt av vintage trummaskiner och sönderfrätta acidiska synthar som legat och samlat damm och fukt under en alldeles för lång tid. Det ska bli intressant att få höra mer av deras skweeande.

”Pagan Pop/Magisk resa” släpps på vinyl och kassett den 3:e Augusti på Flora & Fauna.
Den går att förbeställa här.

Mattias El Mansouri 

Annonser


Daniel Savio The Devil Don't Love You Like I Do

Skweee-pionjären Daniel Savio håller på slänga ihop sitt femte soloalbum av skeva, minimalistiska beats. ”The Devil Don’t Love You Like I Do” är första smakprovet från Against All Odds, en glimt av vad som ser ut att bli en rejält nerdrogad resa.

Bojan Buntic

 

DANIEL SAVIO ILL EAGLE

Artist: Daniel Savio
Album: Ill Eagle
Etikett: Flogsta Danshall
Släppdatum: 13:e februari 2013
Betyg: 8.5 / 10

Blinkblonkplonkplinkblblblblaaaank; ksch, swch, swii, skweee. När man inte kan sova för:

1. druckit fem koppar kaffe
2. läst alla Manifest om Dadaism (redan plöjt igenom
futurismen: man ska va fort)

BLAST! Alla jävla ord, huller om buller
journalister, poeter, uppsatser
LYSSNA på VÅR MUSIK
jobb, jobb, jobb, pengar, pengar
drömda cash
chhhshhhshhchhshhchshhahchshha, Dada-recensioner;
Dada-kritik; Dada-fuck-din-jävla-ism.

3. Försökt sig på surrealism, Bretons instruktioner
under täcket, mysigt, bredvid kanin som luktar du
och jag
4. Klottrat ned anteckningsblocket med
meningslösheter igen, andligt
kludd — tänt doftljus —
och i samma veva försökt, försökt
5. Försökt förstå Wittgensteins Tractatus, — varför i
helvete — åter igen, fastän jag sa
aldrig igen, och sett en skiss på en skog
som jag ritat som barn
fastnaglad på ett träd (träd, fågel, hus)
i en lövskog från 1998 (drömt lite, somnade nästan
blev nästan fågel)
5. När man ska upp — ja, som varje morgon fast
klockan sex, för att åka till Stockholm
(först en sväng förbi posten, skicka brev)
utställning om Picasso, hem igen och så
6. Tankar på Malmö, alla hjärtans dag
(ja, fina tankar också, i all stress)
7. Nödlösning: svälja en alvedon, eller ja, ok, en till
(varför har jag ingen whisky hemma?)
8. Blunda
9. Slappna av

Och nu sitter jag här med en Zingo Orange bredvid musen, bredvid ett paket köttbullar, en snusdosa, alla mina koppar kaffe. Stirrar in i väggen. Och lyssnar på det mest futuristiska jag någonsin hört: Daniel Savios senaste, Ill Eagle.

Jag såg på mobilen, på FB, att albumet släppts under natten; och, under alla mina misslyckade försök till att somna, eller ja, inte somna, försvinna bara, lockades jag av att höra hur fan det låter. Och jag kan inte påstå att det är lugnande: men, vid det här laget har jag gett upp mina förhoppningar om Sömnens Ljuva Glömska och istället börjat fokusera på det som alla de här futuristerna talar om: Energin, Spontaniteten, Det Nya — Det jag trodde jag skulle höra på Ill Eagle, och det jag nu lyssnar på.

Ska detta välta omkull de gamla idolerna med nya sound? Digitala samuraisvärd som skär igenom popmusikens strukturer; gitarrister som gör harakiri med sina fenders och trummisar som sväljer sina trumpinnar i häpnad och uppgivenhet. En avantgardistisk, minimal, funkig 8-bitssymfoni, så kallat skweee (WTF e SKWEEE?) när det är som bäst. När jag hör ”Lucifer Rising” vill jag bli till ren impuls och flyga in i ljudet av de vackra syntarna, bli någon slags Tron-varelse som dansar på neonljudvågor och käkar mumsig, kall laser istället för kalla köttbullar. För ”Real Gangstas Don’t Live”. Nödlösning: Dansa till allt plink och plonk och blonk och blink och blip och blop. Ja, blinkblonkplonkplinkblblblblaaaank; ksch, swch, swii, skweee. När det är som bäst.

Bojan Buntic

DANIEL SAVIO

Stockholmsproducenten Daniel Savio — som vi nyligen intervjuade, och vars album från 2012 kom med på vår årslista över de 30 bästa svenska albumen — har gjort en svinfet skweee-remix (WTF e Skweee?!) av en av 2012s bästa låtar, Major Lazers samarbete med Amber ur Dirty Projectors, ”Get Free”. 8-bits dubfunk som fyller ut originalet med stora dissonanta crescendon av vassa leads, blips och blops, och allmänt galenskap, och avslutar med ett hypervackert melodiskt parti med arpeggios som ur ett nintendospel. Det är värt att lyssna om och om igen bara för att få höra detta fina slutet.

Bojan Buntic

Daniel Savio

Den svenska skweeepionjären Daniel Savio är 34 år och har sysslat med musik i 20 år. Han började DJ:a väldigt tidigt och redan i åttan producerade musik med en kompis. Alla sommarjobbspengar gick åt på en sampler. Det var hiphop som gällde. Han startade ett band som hette Hundarna från södern. De släppte två fullängdare, några eps och några tolvor. De vann en grammis 2003. Det var först när bandet splittrades som han gick in för att göra egen musik. 2006 började Savio göra det som idag går under beteckningen skweee. Skeeegänget har varit med på svensk TV. Idag finns det många uttövare, alltifrån USA till Ryssland, och artister som Limonious, Mesak, Baba Stiltz, Randy Barracuda och Rigas Den Andre, skapar nyskapande musik inom genren. Det släpps på fina etiketter som Flogsta Danshall, Harmönia och Flora & Fauna. Det är en av nutidens musik som låter mest som framtiden, och hoppas jag, kommer ha en god framtid framför sig.

Som så många idag är Daniel Savio helt självlärd. Han kan ingen teori: ”jag har ju genom åren plinkat rätt mycket. […] Jag fattade inte hur man tog ackord. Jag vet liksom vad C, G, D osv är för toner men jag vet inte vad ackorden heter. För mig blev det en jakt: att hitta tre eller fler toner som går att trycka ned samtidigt. Det är väl det som jag fortsätter med.” När han sitter i sin hemmastudio använder han analoga synthar och spelar in via datorn: ”För mig är det rätt trist att sitta enbart framför datorskärmen, jag vill gärna ta på grejerna och jag gillar det smutsiga ljudet som det kan bli från ett mixerbord och ett par syntar.”

Mesak

Namnet Skweee kommer från idén att man ska ”squeeza” så mycket som möjligt ur billiga analoga syntar: ”Jag älskar t.ex. portamenton som finns i gamla syntar”. I genren är likheten till 8-bitsmusik central. Savio spelade mycket tv-spel när han var ung. ”Commandore 64 är ju den mest magiska av alla. De försökte göra bättre grafik än det gick göra. Så på nått sätt är den najsare än Nintendo.” Sina första låtar i genren gjorde Savio med hjälp av en 80-talssynt som heter Juno 1. ”De bästa ljuden man kunde få på den var de rena och klara som lät väldigt mycket som 8-bitsljuden.” Men Savio har ingen SIDstation hemma. Inga av de vanliga redskapen vid emulation av 8-bitssoundet. Han säger att det enda han har hemma som ”man skulle kunna kalla en gamegrej är min lilla Little Sound DJ. De ljud som låter som datorspel är analoga syntar.” Det närmaste man kommit en anthem inom genren är ”Revolt” och finns på hans senaste skiva (Daniel Savio heter den och plats nummer 29 på vår årslista över 2012s bästa svenska album). Den låten gjorde han helt med en nyproducerad analogsynth som heter Leipzig.

House Of Usher

Daniel Savio strävar inte efter att göra ”game-musik”. Men han älskar den ljudvärlden, det är det han har växt upp med. När han och hans kollegor började göra Skweee visste de inte att det fanns andra som sysslade med liknande grejer. Nu har de hittat folk i England och resten av Europa som gör hiphop som är nära besläktad med genren. ”Min gissning är att de är lika gamla som vi. Det är samma referensramar, man har liksom växt upp med Commandore 64, Public Enemy och Bruce Lee och hela den grejen. Det är de grejerna man romantiserar när man bygger sin egen drömvärld.”

Men fastän det finns en aspekt av retro spelmusik i Skweee är det väldigt långt ifrån chiptune-musiken som produceras ymnigt världen över (det finns folk som har bibliotek på miljoner chiptunelåtar). ”Mycket om chiptune-grejen handlar om att göra spelmusik. Musiken i spelen tycker jag inte var så jävla bra.” Men vissa låtar ur spel älskar han. Han nämner ”Ocean Loader” av Martin Galway. En av tv-spelmusikens klassiker. Och spelmusiken är precis som Skweee ”oftast väldigt funky. Det är väldigt ompa, ompa, du vet Sonic The Hedgehog” [Daniel nynnar på någon låt (kanske ”Mystic Cave Zone”?)].

Daniel Savio DJar tre gånger i veckan för att få ekonomin att gå ihop, men säger ”det överlever jag på knappt”. Han är dock nöjd. Han har nyligen blivit far. ”Jag är glad så länge jag får lite pengar och jag klarar mig på kaffe och cigg. Lite sådär sacrifice my lifestyle. Men jag blir ju inte av med pengar när jag sitter där och plinkar.

Men hur är det med Skweee som livemusik? I somras spelade hade de en hel del konserter, säger han, de var i Wien och Berlin. De spelade på Norbergfestivalen, som de gjort tre gånger förut. Men en av hans bästa upplevelser live var när han och Mezak, en Skweee:are och nära vän till Savio, spelade för två år sedan på en scen på Fusionfestivalen i Tyskland ”en av de mäktigaste spelningarna Skweeemässigt.” Och för tre år sedan anordnade de en Skweee-festival i Finland och samlade ihop uttövare från bland annat Spanien, Frankrike, Glasgow och så klart Finland och Sverige. Det höll på från ett på dagen till ett på natten. ”Och jag bara njöt som en dåre, allting var så jävla bra.”

Intervju: Aleksandar Buntic. Text: Bojan Buntic.

Visa support, följ oss på FACEBOOK för mer intervjuer, musiktips, recensioner, musiknyheter och annat kul.
Vi twittrar också!
Och hypem är så jävla hajp så klart.

Jag trodde aldrig jag skulle skriva om elektronisk musik med inspiration från den balkanska folkmusiken. Nere i Bosnien, där jag kommer ifrån, finns det nämligen många som försöker modernisera landets musik, och resultatet är rent ut sagt för jävligt. Lane mojeEeEeEeE!!! DUNK DUNK DUNK. Ingen bra idé.

Center Of The Universe gör skwee med influenser ifrån världsmusiken. De släppte ett av genrens intressantaste album i år Astral Harrasment, och nu har det även kommit ut ett remixalbum på det (ladda ned gratis här). Denna remix är av Ixvo-Exvo, en skweemaker/technoproducent från London. Balkansk folk + undervattensbana i Super Mario.

Bojan Buntic

Daniel Savio, en beatmaker ifrån Stockholmär grundaren till genren Skweee. Det är det mest säregna som kommit ifrån Sverige inom den elektroniska dansmusiken på evigheter, om nånsin. Även om det inte är särskilt populärt än så är det cutting-edge aktuellt, och det finns en del utövare redan, både inrikes (Limonious, Rigas Den Andre, Joxaren) och utrikes (Beem, Boss Kite).

Genren definieras av att man försöker trycka ut (squeeza) så mycket som möjligt från lo-fi hardware syntar. Skweee har en också hel del gemensamt med en annan genre i fronten, nämligen bitstep (Zomby, Slugabed). Detta är ett av de många spår framåtblickande producenter har tagit — andra försöker utveckla ghoststep, eller experimenterar med jukestep/footwork, vissa ser hiphop som framtiden och experimenterar med TRAP-genren (kan liknas vid en ungjävel med en visselpipa och en hämndplan mot mänskligheten).

Jag tror att skweee kan bli riktigt intressant om den hittar ett sätt att ta sig från underjorden in i den populära arenan, och skapa lite noise i populärmusiken. Center Of The Universe visar t.ex. vad som händer när den tar skepnad i någon slags Gentle Giant-galen poplåt.

Men den hittills intressantaste yttringen av genren är just Daniel Savios självbetitlade album från i år. Den jag rekommenderar här är singeln ”Revolt” — som är en paradigmatiskt exempel på genren, eftersom den är helt byggd på ljuden hos en lo-fi synt. Jag är dock sju månader sen, men det visar väl hur pass okänd denna musiken fortfarande är inom Sverige. Här är den i alla fall. Titta gärna på videon också, det är en av årets grymmaste.

Bojan Buntic