Arkiv för studio barnhus

claudio Senast jag skrev om den stockholmsbaserade producenten Hwulu  (Claudio Solorzano) hade han släppt låten Hanuman, ett stycke akvatisk downtempo som lät som en tropisk men lite kargare och mörkare tagning på något som likväl hade kunnat vara en Balam Acab-låt som aldrig riktigt fick plats på nån platta. Nu 7 månader senare är han tillbaka med en remix på inte mindre än Studio Barnhus-undret Kornél Kovács och hans låt So So Solid tagen från hans nyligen släppta Nincs EP. Den här gången är det aningen mer dansant, mindre akvatiskt men fortfarande lika suggestivt med  samplade och manipulerade vocal samples som för tankarna till Tri Angles huseringar (Balam Acab, Holy Other, Evian Christ etc). Lägg till lite bra percussion också och det här är en tropisk dröm i fyrtakt.

Mattias El Mansouri 

Annonser

ge hit 2013

 

Det händer en hel del skruvade grejer under vår samtidtid medan vi fajtas med våra postmoderna komplex, en växande fascism, rädslor för domedagen, världskrig, simulerad terror, överklasslyx, snuskgubbar med $$$, dålig smak och dödsångest. Det händer en del sjuka saker inom musikvärlden också och våra digitaliserade öron kommer snart vara helt virtuella. Medan ni tappar bort er i era androids på väg till den nyöppnade glassbaren, med fickorna fulla av Pocky och sladdar och allt annat än verklighet – läs! Jag har försökt att orientera mig lite i denna omöjliga labyrint av retweets och soundcloudlänkar (som är ett helvete att kopiera från mobilen) och mjukporr på bussen. Jag har försökt att skissa en liten översikt över samtida happenings i musiken.

Kom igen, häng med mig på denna balansgång mellan skitsmak och utsöktheter. Här får ni en liten sushibuffé med fullständigt syntetiska råvaror. Här får ni 2014 ur mina pretto-ögon.

Vaporwave

new dreams ltd
New Dreams LTD

Avantgardistiskt politiskt statement med ett viktigt konceptuellt innehåll eller en pretentiös form av hissmusik? Vaporwave är byggt med möblemang och skräp från den globala kapitalismens rum och soprum: reklammusik, loungejazz från vänthallar, den där musiken du hör i telefonen medan du väntar på att kopplas vidare till ett nytt samtal. Men dekonstruerat och rekonstruerat. Vaporwave kan låta som allt möjligt: dystopisk midi-hiphop, skruvad självhjälpsmusik, hårdpumpande, glansig techno, flashig wobble dubstep med auto-tunade vokaler.
Det som alla former har gemensamt är ytligheten: denna musik är bara yta.

Producenterna kan kännas igen på namnet: massvis med $$$ och ttt och ###, teckenspråk från Witch House, Seapunk och andra internettrender och ironiska namn som #HDBOYZ. Du hittar dem på svårtydbara tumblrs, märkliga kryptiska hemsidor, disketter, DIS Magazine, och diverse andra neonblänkande ställen med en fascination för cutting-edge framtida konst och musik, 3Dgrafik från fem till femton år gamla datorspel och Windows 98.

Målgruppen är intellektuella estethipsters, och därför lär den aldrig få någon större kommersiell spridning. Om inte SONY eller Universal faktiskt tror att band som #HDBOYZ är på riktigt och vill signera dem.

 

 

#”90-talet”

90talet

90-talet är ”tillbaka” – som vem som helst som råkat klicka upp Internet under året vet. Det märks dock mer i vår tids visuella uttryck och modet än i musiken. Denna trend som tagit över hela världen syns på miljoner Etsy-shoppar och tonåringars tumblrs. Softa lite i din virtuella verklighet på facebook så ser du nog snart att dina vänner gör personliga tidsresor.

Det är viktigt att förstå att detta är en tolkning av 90-talet och att 90-talsestetik ofta bara är en av många beståndsdelar i denna nya uttrycksform. Det kombineras med stilformationer ifrån seapunk-, witchhouse och vaporwave-trenden, och allting annat som är nytt för vår tid: YOLO, #tags och så vidare förekommer frekvent.

Vad gäller musiken så syns det mest på Pitchfork.coms frekventa uppmärksammande av indierock med 90tals-feel, grunge-revivals, och samtida musikvideoproduktion.

Det hörs även på hypermoderna konstsidor som den new york-baserade DISmagazine, där även Vaporwave premieras. Där har 90-talets ravemusik haft en prominent plats: Gabber, happy hardcore, supersmörig trance, jungle och drum & bass, fast omtolkat.

90-talshiphop var ju på uppsving under en väldigt kort period 2012, men har sedan dess fallit mer eller mindre i glömska. Inte heller 90-talshouse har vaknat särskilt mycket till liv trots att Bicep och flera andra houseakter försökt att återuppliva det under hela 2012. Nu när Frankie Knuckles är död kanske vi kan se någon slags större uppsving i hans ära. Det är jag gärna för.
DUNKADUNKADUNKADUNAKDUANEK

mad decent

Trap och footwork i alla dess variationer är fortfarande the shit även om trap försvunnit lite i och med dess definitiva inträde i frankenstein-monstret kallat ”Diplo & Friends” / Mad decent – ett slags konglomerat av musikgenres som vägrar dö på dansgolven. Detta är arenamusik för de stora dansgolven, på festivaler som Emmaboda.

Footwork, denna klubbgenre och dansstil ifrån Chicagos underjord, lär inte dö med pionjären DJ Rashad, som hittades död för några dagar sedan. Den växer och växer och har spridit sig både till Sveriges basproducenter och våra garderobrumsstudios.

edm-1

På tal om stora arenor så är det en genre som regerar på de absolut största: EDM – ett slags samlingsnamn för den mest kommersiella dansmusiken därute. Avicii och Swedish House Mafia är både Sveriges och världens troligtvis största namn inom genren. Det handlar om dunkdunkdunkande electro med stora uppbyggnader och stora melodier. Det är 90-talstrance för vår generations festivalhipsters och fjortisar, och kan höras lika mycket från H&Ms radio som från Friends Arena.

Wobble dubstep kommer vi aldrig att få chansen att glömma. Skrillex sågar, som vi fick återhöra på hans andragiv Recess, lär höras över festivaler världen över i åtminstone 5 år till. Denna vår tids rock’ n’ roll är lika varaktig som Myspace-hjältens töjningar.

 

techno is not dead
Vad gäller mer ”seriösa” genres så händer rätt mycket där också. Under 2013 var det bl.a lo-fi techno som regerade: från storbrittaniens underjord, och från den amerikanska techno-etiketteten L.I.E.S, till amatördjs Traktorbibliotek världen över. Jag själv föll lite för denna dröm och det kan höras på min mix jag gjorde för GHM. Denna trend fokuserar på analoga synthar och rå, primitiv produktion. Det finns en hel del inslag av exotism och afrikanska rytmer, men för det mesta utgörs materialet av ett enkelt och minimalt ljudspråk: det handlar om att gå tillbaka till essensen av technoproduktion och skala av alla lager av ecxess.

På beatport är det fortfarande techhouse som tar mest plats, men även andra former av house blippar upp här och där. Vi har 90-talsrevival, som nämnt tidigare, med BICEP i fronten: massvis med sköna pianon och housedivor.

En annan intressant formation är new jack house – en kombination av bassline och house som försöker återerövra gamla glada raveattityder och atmosfärer just nu i London. Jag vet inte hur långt det spridit sig, men det låter uppfriskande och framför allt väldigt, väldigt dansant.

En annan viktig trend inom housemusiken är nytolkningar av popklassiker: den representeras globalt av Cyril Hahn, vars tolkning av Destiny’s Childs ”Say My Name” snabbt växte till ett transnationellt fenomen. Han fick sig stort antal efterföljare. I Sverige har vi HNNY, som gör utsökta edits på kommersiell pop, och den nya duon About Girls, som blev stora med en take på Rick Astleys ”Never Gonna Give You Up”.

Självklart vägrar basmusiken också att dö. Just nu är det fransmännen som håller fanan högst med nya, experimentella produktioner från podcasten och skivetiketten Clekclekbom. Post-dubstepens vackra, mångrytmiska landskap, med dess tendenser åt loungen, tycks lama i förhållande till denna kraftiga och ubertunga musik.

I sverige händer det mest intressanta i Stockholm, Under Bron, på Studio Barnhus: skweeekungen Baba Stiltz gör innovativ house, Axel Boman skapar out-of-this-world ljudlanskap, och Christian Dinamarca tar den svenska basmusiken till en helt ny nivå.

 

HIPHOP FÖR DEN SKÖNA NYA TIDEN

yung lean

Hiphopen har varit i spotlighten under en väldigt lång tid nu och kommer att fortsätta så länge Diplo och vänner får festivalbokningar. Ni har hört den under två långa år på YAKI-DA och typ alla andra hipstriga klubbar i Göteborg, ni har hört den på indieklubbar på Jazzhuset – den är överallt.

Fastän jag själv inte varit särskilt intresserad av den på senare tid så måste jag erkänna: den lever och regerar och omskapar sig själv hela tiden. T.om. den storsäljande, mest kommersiella hiphopen experimenterar med sina gränser och innoverar ständigt. Det är bara att titta på Kanye West Yeezus.

I underjorden har det växt fram en hiphop för vår generation skapad av ungdomar höga på energidricka. Det började i en egen virtuell community via soundcloud, facebook, twitter, och så vidare men har under 2013 spridit sig till ett slags världsfenomen. Jag talar om Sad Boys och Yung Lean och hela den kulten. Uppväxta i Drakes och Lil Bs efterföljd har de börjat tänja på gränserna för vad hiphop överhuvud taget är. Producenterna hämtar intryck ifrån nya samtida genres som vaporwave, footwork, sea punk, och så vidare, och kombinerar det med en känsla för beats som ifrån modern kommersiell hiphop. Denna nya hiphop karaktäriseras av spontantitet, autotune och fula vokaler, samarbeten över nationsgränser via nätet, och ett fullständigt upplösande i samtiden. Allt är tillåtet. Och det är därför den är intressant.
Även Sincerely Yours, en skivetikett som vi sen tidigare vet har en stor kärlek till just hiphop, har hakat på trenden. För inte så länge sen släppte de en singel av Bladee, en av frontfigurerna i denna kult.

 

Såja, detta är allt för idag. TO BE CONTINUED.

Bojan Buntic

artworks-000072161977-rs30qo-t500x500

Det finns för mycket musik. Jag kollade igenom min e-mail. Där fanns det 50 nya mail, med 50 nya låtar. Varje låt utesluter en annan. 

Jag har under en lång tid hållit mig borta från min vanliga rutin, med ursäkten att jag inte har tid. Det har jag egentligen. Men jag är rädd för något. Och jag tror jag vet vad det är.

Men så fort jag tänker så, så tänker jag ännu längre. Jag kanske inte alls tröttnat på musik. Hur skulle man kunna? Jag stänger av så ofta nu. Jag tycker om tystnad.

Det är en del saker som förändrats med mig under årets gång. Förr lyssnade jag på musik för känslornas skull. Det var terapi. Nu vet jag inte varför jag lyssnar. Mitt lyssnande är en hektisk stad.

Jag byter frenetiskt mellan låtar. Det är ett så respektlöst lyssnande. Men som sagt, varje låt utesluter en annan. Och vi lever i en sådan tid. Varje upplevelse kan bytas mot en annan med ett klick. Förutom de som verkligen betyder något.

För de är omöjliga att klicka bort.

Det var längesen jag kände att det var omöjligt att klicka bort en låt. Även den bästa musiken kan ersättas av någonting lika bra, och ofta undrar jag varför jag lyssnar på denna och inte den andra som den kan ersättas med?

Just nu finns det tre låtar jag inte kan ersätta med någon annan. Tre låtar jag inte kan klicka bort. En av dom är DJ Sprinkles remix av The Mole ”Lockdown Party”. En annan är Jamie XX nya revolution till låt, ”Sleep Around”. Och den tredje kommer härifrån Sverige. Från vår obemästrade konung av skweee, udda, experimentell housemusik, och skeva, nytänkande hiphopbeatz, Baba Stiltz.

”Palats” är ett mästerligt koncentrat av en lång och ambitiös karriär inom den elektroniska dansmusiken. Det låter som ingenting annat härifrån. Det är en fullständig beast till låt. Och den har åter igen väckt till liv mitt intresse för musik, för musiken man inte kan ersätta, klicka bort, lägga i en playlist och glömma. Om man inte låter som ”Palats” i dagens musikklimat för elektronisk musik så är man inte med i gejmet.

Epn Palats / Crypt släpptes via Studio Barnhus, en av de fantastiska musiketiketter som sätter standarden för svensk produktion 2014.

Bojan Buntic

127707

Skimret – ”Vi är dom (Ramada Outt Remix)” / ”Vi är dom (El-Björn Remix”)

En av förra årets bästa singlar får sig två spejsade, episka remixar. Båda börjar lugnt, någonstans i den där syntvågen som hela låten bygger på och avslutar i ett stort crescendo av vackra ljud.

Och på tal om fräsiga popremixar får ni några feta här.

Niklas Von Arnold – ”Punk (Marcus Price Remix)”

Niva – ”Forest View (Azure Blue Remix)”

Karl X Johan – ”Never Leave Me (Vinjette Remix)”

…………………………………………………………………………….. ❤ ❤ ❤ ………………………………………………………………..

Får ej missas. Henry Rodricks debutep på Studio Barnhus ”Henry Rodrick is the man behind the single best demo email Studio Barnhus ever received.” Lyssna på den här sjuka basmusiken.

MIX. Bella Boo är en av de coolaste djs du någonsin kommer lyssna på.

c00la videos för folket!!

This Is Head – Staring Lenses

Brillor är den nya grejen. Men inte vilka brillor som helst. Kolla in Malmös This Is Head. De tar det här med nya levels till helt nya levels. Och Gud vet att det inte bara handlar om mode, för det här är årets hittills bästa låt.

Adna – Night

Adnas debutalbum Night har precis kommit ut, och titelspåret, den superfina nocturnon ”Night” har fått sig en video.


Och på tal om debutanter.

Manganas Garden – Electricity

Nufunk från ett av Göteborgs blivande storheter. De har redan spelat sjuhelvetes mycket och bra live häromkring trakten. Snart lär ni se dem på svenska festivaler.

The Sympathy – Outside Of Town EP

Från ett helt annat slags håll, men också ifrån GBG. The Sympathy är rock’ n’ roll reinkarnerat. Vi premiärspelade ”I Need You” igår, en klassisk poplåt om att behöva någon. Här kan ni höra deras debutep Outside Of Town.

Manifestgalan 2014. Ett av våra favoriter bland nya svenska indieband fick pris som årets nykomling, men det visste vi redan att det skulle hända. Grattis till Roshambo! Här kan ni höra varför:

Bojan Buntic

Axel Boman Hello Family Vacation

Axel Boman släppte nyligen Family Vacation via Stockholms Studio Barnhus. Det är en given kandidat till ett av årets bästa svenska album, och ett av årets bästa housealbum. På spåret ”Hello” upplever ni en evig semester liknande den på The Avalanches klassiker Since I Left You. Och precis som denna nu utdöda grupp är Axel Boman en mästare på samples och stämning. Med relativt enkla medel lyckas han skapa en slags dansgolvsekvivalent till de där gamla hypnotiserande new age kassettbanden som skulle leda en in i djupet av ens själ. Lite som voodoo för den moderna tiden, där housemusikens four on the floor-beats ersätter de tribala trummornas anderytmer.

Själv beskriver han musiken såhär: “I decided to go through the vast collection of ideas and sketches I had on my computer, as a final project before I set that machine on fire and let it all go up in flames. Kind of like what Lee ”Scratch” Perry did with The Black Ark in Kingston in the 70’s. A friend says the album sounds like “weird Jamaican space disco” so maybe it’s a fitting reference”

Housemusiken och den intima klubben är — om man ska tro DJs som DJ Sprinkles, som Axel Boman har en hel del gemensamt med — vår tids spirituella mötesplats. Där får vi en chans att, med hela vårt bagage av rädsla, smärta och oro, dansa oss in i en ny tillfällig dimension där bara extas, vänskap, sexualitet och kärlek regerar. På ”Hello” sjunger en samplad sångerska ”nobody knows these hard times that we’re living through” – och jag skulle vilja säga något så kliché som att jo, denna musik vet. Och det är därför den låter så jävla tröstande och utopisk. För musiken vet att drömma.

Bojan Buntic

HNNY PUSS

HNNY — Johan Cederberg — är en väsentlig del i det som kommit att definiera Stockholms housescen. Tillsammans med Studio Barnhus Kornél Kovács har han startat skivetiketten Puss. ”Exactly” är deras andra släpp, en nerpitchad vemod tolkning av Christina Aguileras klassiker ”What A Girl Wants”. Låten är en lutning mot den skeva och skruvade pop som många houseproducenter idag sysslar med, som Cyril Hahn och Duke Dumont kommit att representera. Här får vi melankoliska syntar, ett tungt basigt dunk och en acidbas som går igenom låten som en elektrisk vind. Och en introvert Aguilera som blottar sitt hjärta igenom det ödsliga beatet.

Bojan Buntic

Lukas Nystrand Von Unge Förmodligen

Lite för många Bästa Nya Låtinlägg just nu men vad kan jag säga, kommer just nu ut rätt mycket fet musik. Lukas Nystrand von Unges nya ep Studio Barnhus EP No. 1 på Stockholms Studio Barnhus, är en riktigt udda grej. Mitt favoritspår, ”Förmodligen”, känns som en inspelning av en inspelning från någon märklig, bortglömd, drogad klubbnatt i början av 90talet: slödans, trötta famnar, trettontusen cigg och den där värmen från ingenstans, ett plötsligt ljus ifrån djbåset. En sån natt som säger att du troligtvis kommer att glömma den, men ändå sätter den sig, klibbar sig fast som evigt svett mot linnet.

Bojan Buntic

Köp via Juno.

m d c alma kornel kovacs remix

Studio Barnhus main man Kornél Kovács remixar Muslim Disco Clubs ”Alma”. Resultatet: klassisk vocal house när den är som djupast och mest elegant: sexig, sensuell, effektfull: sirener, bakrundsambience, fet basgång, och ett sjukt snyggt rytmspår. Låten släpps via New Yorks house-etikett Let’s Play House och lär skapa en del rumpa både här i Sverige och på andra sidan atlanten.

Bojan Buntic

Axel Boman Europa

En morgonkåt vokalissa mmmmmhar sin eufori i solstrålarna av glitchade elpianoriff. En liten rörelse i sängen kan rycka bort dig ur din varma drömtillvaro. Slutspåret ”The Best Ever Made Ever”Axel Bomans nya ep på Studio BarnhusEuropa, är nämligen riktigt skir microhouse, och påminner om ett av de där mest bräckliga ögonblick i livet, då musiken konkurrerar med det mest sensuella på Kompakt, då allt är tills solen plötsligt skymmer, täcket ändrar position, eller en obetvinglig måsdjävel börjar tjuta utanför fönstret.

Bojan Buntic

Shakarchi & Stranéus

Georgraphy 005, det senaste släppet på den svenska house-etiketten Geography Records, är Femman EP. Göteborgs bästa house-duo Daniel Stranéus och Faik ShakarchiShakarchi & Stranéus — ger oss en vinyl med fyra spår av utsökt house när det är som fetast: melodiskt, djupt, subtilt, intrikat och resten av alla housemusikens mest värdeladdade ord.

Stämningen är lågmäld, underbar, euforisk, vemodig, harmonierna drömska och bortkomna, tonerna närmar sig visan och folkmusiken, som ni kan höra i provsmaket på ”Emigrantvisan”. Man kan ju säga att vi har att göra med motsatsen till det brittiska mörkret efter dubstepen, en technomusik som är gjord av ljus, alla sorters ljus, solnedgångens, neonens, och kanske t.om. norrskenets, till skillnad från industriellt dunkel, och skruvade, svärtade illvilliga basgångar.

Om jag någonsin börjar med en technokrönika igen så kan ni ju vänta er mer av Shakarchi & Stranéus, som även kommer med en fullängdare på Stockholms Studio Barnhus i år.

Lyssna på smakprov från Femman nedan.

Bojan Buntic