Arkiv för symfoniorkestern

Kritcirkeln Symfoniorkestern

Man tittar bort en sekund och Symfoniorkestern har släppt ett helt nytt album. Kritcirkeln den där sortens Göteborgspop på svenska som vi älskar som mest, ni vet, sånt där vitsigt hjärtblottande som kan få en björn att känna igen sig i din ångest, skratta, le, och gråta. Och just ”Rorschach”, min fabbolåt från albumet, är ett sånt där spår med hjärtat i handen.

Bojan Buntic 

sippinkollektivet

Jag hittade denna charmanta lo-fi femkronorspop när jag planlöst släntrade omkring på soundcloudstränderna. Plötsligt hör jag ett jävla oväsen. Är det Göteborgs (Lilla) Symfoniorkestern? Nä. Sippinkollektivet. Det visar sig vara nån slags kreativt kollektiv ifrån Stockholm — ja, ni vet, ungdomar, skejt, film, musik, konst, och säkert också teater — som i högtempo, och utan några som helst anspråk, levererar en fantastisk, rätt igenom äkta poplåt.

Bojan Buntic

När jag slår igenom kommer ”de som verkligen känner mig” att tala om tiden då jag sjöng ur hjärtat, rakt in i mina kassettband här på Ge Hit Musiken, alla älskade demos, allt jag vräkte ur mig innan jag blev kommersiell och började skriva för DN eller vem fan vet var. Man kommer tala om de hål jag flitigt täckt över med en neutral stil, om de ömtåliga punkter jag gjort osynliga. Och det kommer inte vara lika kul. Det är vad vissa kommer att tro. Men kanske har jag bara växt upp, och kanske, om Gud vill, blir jag inte en av alla dessa trettioåriga män som fortfarande sjunger om sina känslor.

Jag tycker om demos. Särskilt osynliga demos, sådant som aldrig förr har hörts av någon annan än bandet själva. När man väl får höra dessa, kanske postumt, kanske genom spionage, så undrar man hur många mästerverk som bränts upp i onödan. Jag har säkert tryckt delete på ett eller två sådana. Om ni skulle få titta in i min hantverksstudio, där jag sitter och skriver flitigt dagligen på noveller, romaner, dikter, och så vidare, så skulle ni säkert hata hälften av mina alster lika mycket som jag gör. Men kanske finns det någonting ni skulle tycka om mer än mig.

Här kan ni få höra en hittills osynlig låt av ett av Göteborgs finaste band, Symfoniorkestern. ”Osynlig” får mig att undra varför i helvete den aldrig har visats förut. Och jag undrar hur många fler sådana här pärlor gömmer sig i deras produktionsstudio?

Bojan Buntic

Ett av göteborgs finaste popband Symfoniorkestern (läs gärna vår konsertrecension från sist vi såg dem) arbetar på ett nytt album som just nu är i slutstadiet av produktion. De släppte idag smakprov på två låtar från skivan. Idag känner jag mig otillräcklig, sjuk och värdelös i allt. Lite sådär suddgummigrå. Jag försöker ändå skriva två tre ord om Emmabodafestivalen men nej, jag hittar ingenting.

”Prestationsångest Över Tillvaron” låter som morgonen man vaknar upp till då och då, ångesten över att leva sitt liv och leva upp till sitt potential. Jag skriver ändå, för det är det jag gör, men allt är ödsligt och orden dansar nån slags fylledans över radernas tältlinor, ramlar ner i en uppblåst pool med chipsrester och krossade drömmar. Det reser sig en blek sol av ljuva ooooohohoooh och ackustiska gitarrer i töckniga ögon; en sångerska sjunger i nära intill twitterkryptiska rader om en upplevelse som är svår att ge tröst åt. Ändå är man tacksam att få höra att man inte är helt själv i det här.

Nu drar Ge Hit Musiken igång igen på allvar och vi vet var vi ska och vi ska hitta dit. Här kan ni se videon till den fina låt jag syftar till. Ni kan även lyssna på det andra smakrpovet, ”Finlandsfärjan” på detas soundcloud.

Bojan Buntic