Arkiv för techno

BUCHLA BOYS - BUCHLA BABY

Göteborgska technoduon Buchla Boys (Birds ov Paradise och Zabutom), kända för sina grymma liveshower och DJ-set, droppade denna djupa pärla till modulärtechno idag på soundcloud.

Bojan Buntic

2880x1800-light-pink-solid-color-background

Det har släppts mycket bra låtar i år. Alldeles för mycket för att jag ska skulle haft tid att samla allt i ett enda inlägg. Mest av allt har jag lyssnat på det elektroniska; mycket fyrtakter, 303:or, ljudmattor och arpeggion, jag har delvis skitit i gitarrer, eller snarare gett upp hoppet på att försöka hitta bra gitarrbaserad musik, då jag sätter allt för höga krav på hur den ska låta. Här är åtminstone de 15 låtar som jag lyssnat mest på under 2015, fylld med allting från trap till drömpop, ambient, house och techno. Enjoy! /Mattias


Jessy Lanza – You Never Show Your Love 


Sensuell och minimalistisk trap från en hyperdub-resident som jag tycker har fått alldeles för lite uppmärksamhet. Jessy Lanza debuterade 2013 med, också den lite för förbisedda, Pull My Hair Back och har sen dess befunnit lite i skymundan, även om hon blivit erkänd av större medier. Tråkigt tycker jag, men jag längtar efter kommande material.


Pixx – Fall In

4AD;s nya signing. Blott 19 år gammal är Londonbaserade Hannah Rodgers och hon gör redan drömsk, och kontemplerande pop som kan mäta sig med stallkompisarna The Cocteau Twins transcendentala musik. Hon släppte en av årets bästa EP:s nyligen, så gå in och lyssna!


Susanne Sundför – Delirious ( I Break Horses Remix) 

De flesta känner väl till Susanne Sundför. Dock känner inte folk till den fantastiska remix som svenska I Break Horses gjorde på hennes låt Delirious. Skev, oerhört mörk, dränkt i reverb och pitchade ljudmattor. Om ni någonsin undrat hur Susanne Sundförs röst låter ett par toner nersänkt, bör ni lyssna omedebums! En av årets mest förbisedda remixer.


William Basinski – Cascade

William Basinski är för mig och många andra en lika stor del terapeut som han är en konstnär och kompositör. Hans sorgliga kasettbandsambient, sträcker sig flera år tillbaka i tiden, men han är fortfarande lika bra på att tonsätta livets förgänglighet och de gapande svarta hål som i bland uppenbarar sig i vissa människors tidslinjer, som han var förr. Cascade är ett 40 minuter långt, repetivt och framförallt melankoliskt stycke ambient. Ju längre den håller på, desto längre in i bottenlösheten faller man. Jag somnade till den när jag och en vän begav oss ut, sjukt varmt påklädda för att sitta under stjärnorna på ett fågeltorn för att bevittna en blodmåne som skulle uppenbara sig. Ett av de finast och underligaste minnen jag har och framförallt en  av de vackraste låtar jag någonsin hört.


Arca – EN 

Arca a.k.a Alejandro Ghersi är en så sjukt skillad ljudkonstnär att alla vill jobba med honom. Typ Björk, Kanye West och FKA Twigs. När han själv gör musik dock, befinner den sig i gränslandet mellan det underbara och det obekväma, det vackra och groteska. Ungefär så låter EN, som varvar avgrundsvrål och samplade, pitchade mans-frustanden till vackra pianoklink och ambienta ljudmattor.


Swim – Next To Me

En ny malmöduo signerat Erika och Carl. Så mycket mer vet vi eller jag inte. Däremot släppte de en väldigt bra debutsingel, utgjord av karg och drömsk chillwave, som gjord för att strossa runt på stranden och blicka ut över vintersvarta hav.


Swim – Next To Me ( Boeoes Kaelstigen Remix)

Och just det. Boeoes Kaelstigen tog sin an ovannämnda låt och gjorde en av årets vackraste och mest melankoliska remixer. Förmodligen deras bästa också, som de själva påstod i samma veva som releasen. Jag kan inte annat än hålla med.


Nite Flights – Late In The Game

Tobias Isaksson är Nite Flights, och Nite Flights är Tobias Isaksson. Hans musik är, inkluderat med artistnamnet,  ett med tiden på dygnet den är skapad på och låter därefter; vacker och aningen melankoliskt, fast inte på ett överväldigande sätt, utan mer på det kontemplerande tysta viset, som storstadsmelankoli tar sig uttryck i. Late In The Game är en fin och skev liten housepärla med en av årets schystaste disco-arpeggion. Debutalbumet kommer ut den 26:e Februari!


Grimes – Realiti

Grimes behöver ingen närmare förklaring eller biografi. Hon släppte dock en av årets bästa låtar i form av realiti, och även en av hennes bästa låtar. Det behöver ni veta, typ.


Frankey & Sandrino – Acamar

Vore det inte för spellistan ”Played By Jamie xx” på Spotify hade jag varit sen med att upptäcka den här vackra housepärlan, signerat den Berlinbaserade duon Frankey & Sandrino. Liksom ovannämnda låt, tar den sig också uttryck i vackra arpeggion.


Positive Centre – Great Excavator

Berlinbaserade Positive Centre eller Mike Jefford som han egentligen heter skapar mörk, avgrundsdjup techno, som rör sig mellan klassiska fyrtakter och till synes beatlösa kreationer. Great Excavator faller i den senare kategorin, även om bastrummorna här flyter samman med den övriga jordbävningen till bas som präglar den. Precis som titeln antyder låter Great Excavator som en utforskning av en kapsejsad isbrytare som sakta men säkert sjunker i ett iskallt, bottenlöst, svart hav.


Arkajo – Altavista 

Bakom Arkajo hittar vi Göteborgska Nils Krogh, lite mer känd som ena halvan av duon Genius Of Time som han har tillsammans med en också lika duktig techno/house-kreatör, Alexander Berg, som gör musik under namnet Dorisburg. Altavista är titelspåret till  EP:n han släppte tidigare iår (eller var det egentligen sent 2014? Internet säger olika) på Aniara Recordings, som han även driver. Mörk, tung techno när den är som bäst.


FKA Twigs – Glass & Patron 

FKA Twigs, eller Tahlia Barnett som hon egentligen heter, behöver liksom Grimes inte heller någon vidare förklaring då hon i princip har erövrat hela världen med sin experimentella, annorlunda tagning på r&b och electronica. Glass & Patron är Twigs bästa låt enligt mig. Kanske har det med att Barnett dansar så sjukt himla snyggt, eller den benknäckande produktionen som typ har börjat bli lite av Twigs signatursound.


Kornél Kovács – Nordic Rave 4 

Studio Barnhus-residenten Kornél Kovács har hunnit spotta ur sig två högklassiga EP:s iår, Nincs och Radio Koko. Av dessa två är Nincs min favorit med den tillhörande låten Nordic Rave 4 som jag dansat väldigt mycket till i år. Nordic Rave 4 är min favorit av alla de house-låtar som släppts i år. Allt som krävdes bara dessa hyper-processade vocals och de fina, ambienta ljudmattorna i bakgrunden. Och såklart de krispiga 909-hattarna. Och glöm inte acidbasen som kommer i slutet. Bam!


Bjarki – I Wanna Go Bang

Det har varit en stor hype kring den isländska producenten och Dj:n Bjarki det här året. Han var den första artisten att ges ut på Nina Kraviz nya skivetikett трип (trip). I Wanna Go Bang låter lite som det som du inte vill att dina föräldrar eller vänner ska förknippa med dig när du säger att du lyssnar på techno, men samtidigt är den här låten så sjukt fet och tung att den på ett bra PA kommer att få dina hjärnsubstanser att läcka ur ur öronen.

7cR9Gsgj1hyYDIwlJDluIxGtmv6m8eByt93ThW6J2xM

”We’ve just released an all new remix! Quite possibly the best one we’ve ever made”

Förra månaden skrev vi om malmöduon Swims debutsingel som ”chillwave för långa ensamma nätter, för promenader längs med vintersvarta hav”Förra veckan fick sig låten en omstöpning av de svenska, briljanta remixologerna Boeoes Kaelstigen, som förflyttat ljudbilden från släpande chillwave till en mittpunkt mellan minimal trance och melankolisk techno. Sinnesjukt himla vackert.

Mattias El Mansouri

12278092_1521679091482685_436940217_n

Bakom Pia Picknick hittar vi Pia Nickson, en mångmeriterad DJ och festfixare som varit verksam under många år i Göteborgs klubb-och kulturliv. 2001 flyttade hon från det platta skånska landskapet för att bosätta sig i det regniga Göteborg och det dröjde inte länge innan hon blev en del av den alltmer etablerade ravescenen. Sedan dess har det hänt mycket. Hon har DJ:at lite överallt i Göteborg, arrangerat klubbar, upptäckt nya genrer, ingått i en massa DJ-kollektiv och varit initiativtagare till gatufesten som förgyller flera människors hjärtan varje sommar; allas vårt älskade Andra Långdagen. Med det sagt såg jag det som självklart att Pia skulle göra en mix för oss, som den duktiga skivsnurrare hon är. Jag ställde ett par frågor till henne som är besvarade nere. Mixen hittar ni längst ner. /Mattias El Mansouri


Vad utmärker ett bra DJ-set enligt dig? 
Att man inte tröttnar och lämnar dansgolvet eller byter mix när man streamar. Ett bra dj-set är när Dj:n kan läsa av publiken och folket som dansar. Att man inte glömmer titta upp och ha en bra överblick över helheten och väljer musik efter det.

Har du någonsin funderat över att producera egen musik?
Jo, jag är smått igång. Har ett projekt, DÅNET, som jag har med min vän Zap Holmes. Han är superbra på att visa hur allt fungerar, men jag har en bit kvar. Planen är att jag ska producera eget i framtiden.

Finns det någon regel du alltid följer när du lägger dina setlists?
Nää, faktiskt inte. Att dom ska vara tekniskt bra tycker jag är viktigt och att jag kan stå för låtvalet. Och använder jag vocals så hoppar jag över stötande texter. Annars tycker jag om att experimentera. Jag tycker det är trist med alla regler många djs följer.
Jag upplever att dessa regler gör mig mer låst än fri i mitt skapande.

Vem är den bästa just nu aktiva Dj:n enligt dig?
Flera, det händer mycket nu. Men mitt favorit-soundsystem är Tekla och så klart Guerilla deco finest & Extragalactic sonds.

Du har ju gjort en mix för oss också! Vill du berätta lite om låtarna du valt och vad du tycker om dem?
De är för tillfället mina BANGERS! Jag gillar dom själv och fått bra respons på låtarna.

Vilken är den bästa spelning du nånsin besökt eller haft?
Sjönevadsfesten där jag körde ett 4 timmars set, det var galet! Sen i år var det Emmabodafestivalens Kojan by night där jag fick avsluta dansgolvet första kvällen men blev sedan ledd till en supermysig efterfest i skogen där jag fick köra back2back med Sebastian Lindros. Och Gbgs bästa var med min duo PUK&PIN på Teklas sensommarfest & Guerilla K-märkt på Ramberget. Det var fantastiskt!

Innan vi säger hejdå för den här gången: Något du vill säga? Har du nån spelning på gång som du vill tipsa om?
Jag har en spelning på RioRio i Göteborg Den 25 December!

Motormannen-informellt-cover650x650

Artist: Motormännen
Album: Informellt
Skivetikett: Lamour Records
Betyg: 8.6/10

”Informationstechno från ett svunnet Sverige, genom ett filter av retrofuturistisk skepsism.”

Så beskriver Stockholmska Motormännen sin annorlunda, men intressanta tagning på techno, och de kunde förmodligen inte ha gjort en mer korrekt benämning på sin musik. De debuterade förra året med plattan Informationstechno som släpptes som kassett på Zeon Light och etablerade redan där sin retrospektiva, samtidsöverblickande techno. Kort därefter (rättare sagt iår) nominerades dem till manifestgalan i kategorin för” Bästa Dans” så det råder ingen tvekan om att Motormännen är några att kasta ett getöga på.

Men vilka är dem egentligen och vad är ens ”informationstechno”? Jo, såhär är det: Motormännen, eller Dan Törnqvist och Johan Gunnarsson som de egentligen heter gör techno med en huvudingrediens som består av samplade tal och uttalanden från forna svenska politiker som var aktiva under 70-80-talet. Det är så enkelt. Men det motormännen gör är mer än bara bra techno. De gör politisk musik utan att vara  politiska. Istället figurerar deras musik som en historialektion i fyrtakt, med elaka, beroendeframkallande acidbasar, subtila ljudmattor och samplade tal om skatter, tillväxt, sysselsättning, inkomst och välfärd.

Jag har aldrig brytt mig om politik och ännu mindre om politisk musik – okej, jag kan gå med på att jag alltid älskat The Knife och att jag ibland sjunger med i ”Full Of Fire”, men det är bara för att den enda raden jag uppfattat i den låten är just ”Liberals giving me a nerve itch”- men Motormännen avviker just från det ställningstagande temat. Deras musik är snarare politiskt neutral, roande, bildande och framförallt välproducerad. Den är också sjukt snygg – jag menar: hur ofta får du höra politiker ranta om välfärd i en acid-techno-kontext?

Aldrig. Men tack vare Motormännen får du det.

Mattias El Mansouri

Följ Motormännen:

Facebook
Twitter:

*Och tack går till Hugo Gerlach på Festivalrykten.se som introducerade motormännen till mig*

IMG_2939

Daniel Snaith framförde sitt sidoprojekt Daphni på dungenscenen några timmar innan han skulle gå på scen på Linné som Caribou. Han DJ:ade genreöverskridande, de sista 20 minuterna jag fick se av honom (vi kom försent) och jag hann dansa en stund. Direkt efter, då han skred över tiden med några minuter, följdes han upp av >

IMG_2955

Axel Boman: DJ, producent och delägare/en av de tre musketörerna av labeln/trion Studio Barnhus från Stockholm. Han fick mig och alla de andra inne på området att lyfta sin fötter från marken och inte är de konstigt när han lägger sin set-list med en hantverkare minutiösa omsorg och droppar låtar med alltifrån acid till disco, till techno och tropisk house. Han är grym den där Axel.

IMG_2956

En bild från Publikhavet under Axel Bomans set. Det var ganska fullt och jag var väldigt svettig. Så svettig att jag ställde mig i kön till toaletten för att gå in på toa och ta en massa papper för att torka ryggen med,när jag i själva verket kunde gå upp till baren och be om en bit papper. Inte så väl genomtänkt kanske, men anyhow: efter att Axel avslutat sitt briljanta set, tog jag mig ut ur området för att möta upp några vänner och vi gick sedan till smålandsrullarna (för jag äter smålandsrulle varje dag jag är på way out west) och köpte lunch.

IMG_2953

Några drog sig därefter till Tyler The Creator, men jag och tre andra följeslagare satte kurs mot Linnétältet för att få se Daniel Snaith igen, fast denna gången med medmusikanter i hans betydligt kännare konstellation som Caribou.

IMG_2940

Caribou bjöd på konstant ös från början till slut i en dryg timme. Låtarna blev utdragna, basen uppdragen till max och reverbade som delayade arpeggion flödade fritt ut bland folkmassorna i låtar som befann sig i ett gränsland mellan elektronisk pop, kosmisk R&B och känslosam house. Jag var förmodligen för yr av törst och värme då hela linnétältet i princip blev en bastu, men av vad jag kommer ihåg så avslutade dem med ”Can’t Do Without You” (eller så var det kanske den näst sista låten) och jag och resterande publik went loco. Det var oerhört fint.

Efter det släckte vi vår törst med öl för att sedan gå vidare till Dungen där jag bestämt att jag skulle se fd grönländskan och numera danskan Najaaraq Nicoline Kleist Vestbirk, som lite lättare uttalat DJ:ar under namnet Courtesy.

IMG_2950

Som Courtesy gör Vestbirk enligt egen utsago ”techno för rymdfarkoster – rå och bruten ur jorden, i färd mot okända destinationer.”, som det så fint stod på Way Out Wests hemsida. Och så blev det. Det blev en underbar timme fylld med interstellär techno och utomjordisk acid, kosmiska drone-utsvävningar och nerslunganden i de mörkaste av av svarta hål där inga glimrande stjärnors ljus kunde slinka igenom. Hårt och hypnotiserande…precis som techno ska vara.

Mattias El Mansouri

11011198_10153229547764261_7721635882779582047_n6 shades of svensk sommar. Foto: Al Pitcher

Svensk sommar måste ju vara den bästa dagen på hela året, men jag vet inte när den kommer eller om den redan har varit, för varenda dag de senaste veckorna har i princip manifesterat sig i ett väderförkroppsligande av 50 shades of grey. Dessutom har jag sommarjobbat ganska mycket som receptionist på en camping den här sommaren, ett jobb vars arbetsbelastning ligger på huruvida vädret är bra eller dåligt, så man kan säga att det har blivit väldigt många döda timmar, något som tagit mig igenom många podcasts och oändliga mixtapes. Mestadels techno, men även lite ambient, krautig electronica och acidisk house.

Nedan följer en lista på de mixar jag lyssnat på för att klara av döda 9-timmarspass.

Fjäder

Fjäder är Ida Matsdotters alterego. Där skapar hon drone-isk techno, melankolisk och utomkroppslig som få, med en ständigt närvarande mystik som är lika djup som Sveriges skogar. Den här mixen är en showcase från Nordanvind (hennes egna label) och består av 90 minuter höst-tropisk techno, dränkt i reverb och svalkande mörker.

Helena Hauff

Tyska Helena Hauff har fått mycket uppmärksamhet de senaste tre åren för sin sönderfrätta acidiska techno och krautiga electronica. Hennes mixar är oftast fyllda med hänsynslös electro inom ovannämnda genrer och den här mixen likaså där hon teamet upp sig med Dietroiter och DJ:at strictly vinyl back2back. Förvänta er mörk ghetto-acid, sönderfrätta 808:or, smutsig kraut-pop och allmänt skitbra musik. Hypnotiskt och hardcore!

Strategy

Chicagobaserade Kranky är nog världens mest underskattade och förbisedda skivetikett. De har i drygt tjugo år släppt nyskapande och experimentell musik inom allt som har med ambient, psychedelia, konstrock och allt som möts däremellan, att göra, men deras abstrakta eklekticism är nog som mest applicerbar och representerad på Strategy (Paul Dickow), en äkta Portland-bo med händerna i oräkneliga konstellationer och band. Förra året sedan kurerade han en mix för musiksajten Thump som jag har lyssnat på till och från sedan dess. Det är 1 timme fylld av kosmisk ambient och drone, interstellära ljudlandskap, lakonisk reverb och ljud, brus och knaster. Transcendentalt och sinnesutvidgande, mysigt och suggestivt, det är liksom rymdmanna direkt warpad till vintergatan från Andromedagalaxen. Lyssna på låten ”Betty’s Lament” med ISAN (som även finns med på mixen) så förstår ni vad jag menar.

Patrick Siech

Patrick Siech hör man antingen mycket eller lite om, beroende på vilka sajter man besöker. Tills för någon månad sedan visste jag inte vem han var tills jag fick reda på att han är Sandra Moshs bae och utöver det en sjukt duktig producent och DJ. Hans mixar är oftast lika hypnotiska som hans egna musik, fyllda av avgrundsmörk och djup techno bestående av svart skimmer och dova fyrtakter och kristallklar percussion- som gjord för att ta dig till närmsta kalla rymdskepp med okänd destination. Han råkar för övrigt vara en sjukt trevlig och snäll person, så får du chansen att snacka med honom efter en spelning, gör det!

Han släppte även ganska nyligen den grymma EP:n Viadukt (som jag skrev om) på Parabel som du kan köpa här.

Sandra Mosh

Sandra Mosh behöver ingen vidare introduktion. Ni som lyssnat på Musikguiden i P3 eller Elektroniskt i P2 eller håller reda på bra svenska techno-djs och nyexaminerade (grymma) techno-proddare känner nog till henne. Hon är minst lika duktig som sin vapendragare och själsfrände Patrick Siech (ovannämnd) på att kurera mixtapes och dj-set med en hantverkare minutiösa omsorg men vågar ibland ta sig upp ur mörkret för att nosa på ytan- något som gör att hennes mixar ofta resulterar i suggestiva och spektrala kavalkader av både acid, house, dub och melankolisk detroit-techno. Den här mixen är höstig och deppig, det är därför den passar in väldigt bra på den här 50 shades of grey-sommaren.

Ps: hon är precis lika snäll som Patrick.

Ida Matsdotter 

Jag nämnde ju fjäder på den första mixen. Fjäder är Ida Matsdotter, Ida Matsdotter är fjäder. Här uppträder Ida Matsdotter (eller fjäder) på fraktalfestivalen med ett hejdundrans hypnotiskt set som byggs upp på 2:40 suggestiva timmar av mörker, reverb, subtila synthmattor och pulserande fyrtakter.

Four Tet

Four Tet eller Kieran Hebden som han egentligen heter är nog inte så okänd för många.  Med artist/remix-sarmbeten med bland annat Jamie xx, Burial och Jon Hopkins är han ständigt aktuell med något bra som antingen kommer få dig att dansa eller höja på ögonbrynen i hans säregna kompositioner som kan vara house-iga som IDM-iga och allt däremellan. Förra året framförde han ett briljant DJ-set på Pitchforkfestivalen i Paris. Till min stora glädje har det blivit uppladdat på Soundcloud, så det är bara att sätta sig tillbaka och njuta.

Johanna Knutsson

En av de hårdast arbetande DJ:sen och även en av de mest intressanta. Johanna Knutsson producerar egen själfull tech-house, driver eget och gemensamma skivbolag och DJ:ar titt som tätt lite varstans i Berlin, Sverige och resten av världen. När hon snurrar skivor så blir det mestadels vinyl och har jag hört rätt, så har hon ca 3000 kakor som samsas om plats i hennes lägenhet i Berlin, dit hon flyttade från Malmö för ett par år sedan. Johannas mixar syr samman house och techno, vinterkyla och sommarvärme, melankoli och eufori i suggestiva, men subtila kraftpaket. Gillar du den här mixen, så lyssna på alla hennes andra mixar som finns på hennes soundcloud, för allt hon gör är verkligen guld.

Mattias El Mansouri

liminals

Det finns många artister och producenter som kommer bort i vimlet. Som inte når upp till ytan och får sin del av den uppmärksamhet de förtjänar, framförallt i Sverige. Liminals är en av dem, trots förbisedda artiklar på Pitchfork, SVD och gamla dammsamlande program på Sveriges Radio. Den uppsalabaserade duon signerat Tomas Bodén och Anna-Karin Brus från den experimentella electropop-gruppen Differnet introducerades för mig en sen vinterkväll för fyra år sedan av min vän Mikael och jag har sen dess hållit dem högt, även om jag inte riktigt förstod mig på musiken de gjorde förrän nu på senare år när jag övergett allt vad kommersiell dansmusik heter och omfamnat technon och den avantgardistiska electronicans mångsidigheter.

2009 debuterade Liminals med EP:n Hearthand på den svenska labeln Technogenic, fyra låtar befinnandes i ett gränsland mellan techno och elektronisk pop. Redan här etablerades det att Brus och Bodén var av en särart, två musiker med förmågan att förnya en beprövad genre genom att sudda ut alla referenspunkter och därmed göra det till sitt eget. Det upptäckte jag genom ”The Swim”, det 10 minuter långa öppningsspåret på EPn – dränkt i reverb som ett musikaliskt förkroppsligande av låttiteln med hypnotiska fyrtakter, grumliga basar som hämtade från en dunkel havsbotten och skimrande semi-tranceiga synthmattor som fullbordar det akvatiska stycket.

Men den hörde jag först 2012, ett år efter att Mikael hade introducerat låten ”The Dendrites” för mig, låten som fick mig på fall, låten som finns med på alla electronica/techno/dans-spellistor som jag någonsin sammanställt, låten som hänger med mig än idag ut på löpspåret, på cykeln och som inspiration för när jag själv proddar techno. Det är förmodligen den bästa låten jag hört inom genren, sinnesjukt hypnotisk och outgrundligt mörk, en dröm i fyrtakt placerad i den där subtila triangeln  mellan gammal Detroit-Techno, Chicago-House och kontemporär Berlinsk techno, fast med Liminals utsuddande prägel på den. Lyssna bara på ackorden, de är som hämtade från Inner City‘s gamla 80-talsdänga ”Good Life” fast manipulerade i en Sherman-filterbank, överrösta med massa fjäderrev och uppburna med kraftiga kickdrums och krispiga hi-hats.

Efter ett gäng acidiska, analoga live-experiment från 2014 och nu senast en grym remix på Radio Depts EP  är de nu tillbaka med låten ”Ascension Island” tagen från det kommande debutalbumet Ecstacy Atlas.  ”Ascension Island” är precis lika bra som väntat – poppig men samtidigt  abstrakt och experimentell, outgrundligt melankolisk och acid-hintande, eller ja, precis som Liminals musik alltid varit – originell och alldeles, alldeles underbar.  Jag ser fram emot att höra vad Sveriges intressantaste duo mer har att dela med sig av.

Ecstacy Atlas släpps på den übergrymma kasettlabeln Zeon Light någon gång i Juli.

Mattias El Mansouri

gunnnnsofknasf

Near Mint är malmöbaserade producenten Saman Salehis nya sidoprojekt jämte Gunnesbo där han släppt avgrundsdjup, otroligt distad och metallisk techno (som vi skrivit om innan). ”Two Worlds” är hans debutlåt med Near Mint, en låt som med sina melankoliska, smått sorgliga synthmattor  skiljer sig från tidigare alster som vistats i karga och ogästvänliga ljudlandskap. Distortionmätaren blinkar fortfarande frenetiskt rött men det är något outgrundligt suggestivt och atmosfäriskt som valt att leta sig in bland det brusiga oljudet, likt vilsna nattfjärilar i neonskyltarnas sken. Däremot når låten aldrig sitt klimax, de stapplande stegen stannar upp ganska abrupt och man lämnas kvar, törstandes efter mer. Vågar vi hoppas på en uppföljare i sann emo-techno-anda?

Mattias El Mansouri

jaaaape

Indie-elektroniska gothpop-trion Jape har vi skrivit om innan. De är ledda av den irländske och numera Malmöbosatte Richie Egan. På fredag spelar de på Fredag på HAK på Scandic Europa i Göteborg tillsammans med Franska Trion. Med det internationellt hyllade albumet This Chemical Sea i bagaget kan vi nog se fram emot något lika galet som det här när de fick en publik på runt 12 000 (källa: Djungeltrumman) att gå helt loco på den irländska musikfestivalen Electric Picnic.

Inför deras spelning på Fredag har Richie gjort en alldeles underbar och enhetlig mix av den bästa elektroniska musiken för oss. I den hör vi bland annat atmosfärisk och melankolisk synthpop innan den går över till medryckande loungehouse och blippig techno. Den råkar också vara såpass bra mixad att jag nästan tycker att Richie borde ha en karriär som DJ vid sidan av. Fast det kanske han redan har?

Mattias El Mansouri 

LÅTLISTA:

Chromatics – White Light
Fleetwood Mac – Dreams ( Psychemagik edit )
Rocha – Feel The Love ( Joakim It’s So Real Remix )
Genius of Time – Juno Jam
Lindstrom – Faar I Kaal ( Todd Terje extended edit )
Chasing Kurt – From the Inside ( Henrik Schwarz Remix )
Mark Jenkyns feat MC Chickaboo – On Me