Arkiv för the hanged man

the-hanged-man-press-by-Hanna-Kallebo-Neikter

Artist: The Hanged Man
Album: Lord Have Mercy
Etikett: Kning Disk
Betyg: 7.2 / 10

När jag var 20 gick jag omkring med Velvet Underground i lurarna i mörka natt, krafsandes blöta, döda löv under fötterna, vinden svajande i takt med ”Venus In Furs”, något av det svartaste jag hört. Jag har svårt för att kalla det rock. När jag lyssnar på Lord Of Mercy, The Hanged Mans nya EP återkommer minnena av dessa nätter, kalla ensamma men ganska ljuvliga stunder i limbo mellan olika liv.

”Musiken är mer dunkel och dramatisk och låtarna handlar om transformation och frigörelse summerat i mörker och död. Döden behöver inte alltid vara död som i död, utan mer handla om förändring eller att det är ett kretslopp. Liksom som allt är detta hemska dubbelt, något som är ett smärtsamt slut kan också vara en början på något nytt.”

Skriver Rebecka Rolfart — Those Dancing Days, Vulkano — som är The Hanged Man. Och då förstår man att det är allvar. Det är smärtsam musik, klaustrofobisk ångest och skräck shoegazat på kassett, och Gud hjälp mig vad yttringen egentligen handlar om, de intrikata texterna kräver omlyssning. Jag får själv ångest när jag lyssnar och tappar luften drunknandes i ett hav av svärtad tremologitarr på ”Sea The Ocean”. 

EP:ns svängigaste spår ”Invincible Trees” är nästan spelbar på klubb, det är ett spår som nalkas dödsdans men kanske också återfödelse. Ljudbilden är aska och eld, dödspustar och rå vind mellan dystra träd, och efter en kaskad av perkussion sammanfattas allt  i ett crescendo av ljud ur alla frekvenser.

Och det är just det. Rebeckas besatta förmåga att experimentera med ljud, fragmentera och defragmantera rockmusiken ur alla genreperspektiv och årstider, som gör henne till savantiskt imponerande komponist. Det märks givetvis redan på öppningsspåret ”Darkness Hides Inside”, som frestar med en vacker orgel som ur en vampyrisk doommetal-katedral. Skräckmusik lika delar Mazzy Star, Björk och Black Sabbath.

Avslutningsspåret ”The Descension Of Inanna” är någon slags träsk av vackra ljud, en något ljusare värld, och Rebeckas röst nära intill. Det är nära nog hoppfullt, man har nära nog energi att vada genom gyttjan. ”Light” blir ordet som hörs extra tydligt, men snabbt inser man ambivalensen i att hon lika gärna hade kunnat sjunga ”night”. När man kommer till ambient-delen med den sprakande synthmattan är det som att se en måne i klar himmel fördunklad av solens ljus. Rebecka sjunger ”I am falling” men det är svårt att tyda om hon faller eller flyger, och det blir en stillbild av hela EPn slungad i luften – man vet inte vilket håll uppåt eller neråt.

Kassetten, som släpps via bästa Kning Disk 19:e februari, är fascinerande, imponerande och inspirerande för alla som väver samman ljud.
Konceptuellt spännande, äventyrligt och experimenterande. The Hanged Man sätter ribban högt för aspirerande akter med ambitioner att stå på Truckstops scener och få medhåll in i rockryggmärgen.

Bojan Buntic

Annonser

Rebecka rolfart

The Hanged Mans Rebecka Rolfart är tillbaka med ett nytt stycke mörk och tung pop. Förra månaden skrev jag om hennes singel Into The Night. Nu är hon tillbaka med låten The Island och det låter lika  vackert och becksvart som vanligt. Nästa vecka släpps hennes minialbum First Quarter Moon, ett album som kommer att spänna över sex stycken låta där mörk pop och filmisk psykedelia har vävts samman. Plattan släpps på Kning Disk/Telegram Studios nu på Måndag och råkar ni befinna er i estockholmo så kan ni också passa på att gå på releasefesten som äger rum två dagar senare på Taverna Brillo.

Mattias El Mansouri 

the hanged man

Rebecka Rolfart började sin karriär som gitarrist i det  hyllade svenska indiepopbandet Those Dancing Days, men när de valde att ta en paus 2011 gick Rebecka sin egen väg. Det ledde till ett bildande av bandet Vulkano som hon sedan lämnade för att fokusera på sin egna musik. Nu har den sett världens ljus i musikprojektet The Hanged Man.

The Hanged Man är ett tydligt avstamp från den glada ljudbilden som vi kunde höra på Those Dacing Days musik, något som har resulterat i reverbdränkta och melankoliska ljudbilder, inte minst på singeln Into The Night som låter dig sugas in i det vackraste av mörker. Rebeckas musik är lika becksvart som ett svart hål vilket gör hennes musik säregen, originell och behövlig inom den svenska popscenen. Vilken tur att hennes debut då släpps på Kning Disk/Telegram Studios den 10:e November!

Mattias El Mansouri