Arkiv för the land below

IMG_3937

Igår hade House Music With Love premiär för detta enastående technospår av Nite Flights, Tobias ”Azuren” Isakssons nya projekt/förändringsarbete. Ni vet sedan tidigare min fascination och kärlek kring vår indieguru/kärleksprofet Azure Blue ”the hardest working man in the business”. Det kan ni läsa om här, här, här och säkert här också. Jag har följt hans utveckling sedan 2011s lyriska mästerverk Rule Of Thirds, och hela vägen genom projekt och sidoprojekt och samarbeten och album, från nämnda till spiken i den azurblå kistan på kärlekstrilogin med Beneath The Hill I Smell The Sea, fram till nu när han tar på sig technomagikerns shamaniska kappa och blir nattflygaren (läs vidare i interrvju på Hymn.se om det), en slags klubbens superhjälte i mjuka ljus och dunk dunkande hjärta.

När man avslutar ett Magnum opus inom svensk-internationell indiemusik av den kalibern och ansträngningen så är den naturliga följden att man har slut på ord om det där ämnet och måste hitta till det Wittgensteinskt ordlösa. Nu väntar vi oss just något sånt, ett instrumentellt technoalbum enligt den gamla skolan, 80, 90tal med trummaskiner, analogsynthar och ett hårt minimalistiskt driv i botten, sprinklat med glittrande synthar, himmelsblå atmosfärer och tropiska Jamie XX-style steelpan-melodier som ur en evig semester, och färgat av det vackra, författarbegåvade vemod som gör Tobias till just den han är.

Idag får ni höra den bangigaste bangern från nya albumet Jet Lag (släpps via Hybris Recordings 30:e mars), ”On The Road”, som med ett enkelt uttryck från The Land Belows Erik Lindestad fångar essensen av ett av Tobias favoritteman, vägen, resan och den ensliga kringvandraren med drömmar, anteckningsbok och instrument på resande fot genom fysiska och spirituella landskap.

Bojan Buntic

The land below

Det har varit mycket här på Ge Hit Musiken med The Land Below på sistone men det bryr vi oss inte om för vi tycker om honom jättemycket. Nu har vi fått äran att premiära hans enda och förhoppningsvis inte sista, svenska låt. Den heter En gång om året och är ett vackert stycke livskontemplering placerad mellan släpande beats och expanderad drömpop. Det är en låt som handlar sommaren och ångesten som uppstår över att hinna njuta av den innan den är förbi. Det är som en sorts insikt om att det mörka alltid kommer finnas där, även om det under sommaren bara är förklätt och ”om än dränkt i ett förhoppningsfullt skimmer”, som Erik sade när jag frågade honom om vad låten handlade om.

”Sommaren är kort fast utan sandaler och Tomas. Inget ont om honom”.

The Land Below

Mattias El Mansouri

The land below

”Your voice is angelically amazing and the production takes you away! …. ❤ from Canada!”

Jag tänker låta det fan-citatet från Facebook stå för hur jag känner för Erik Lindestads musik. Han är baserad i Malmö men jag vill ändå tro att han har byggt sig en liten tron-liknande studio ovanpå ett moln i ett fjärran land, för musiken han släpper under namnet The Land Below är alldeles för fjäderlätt, skimrande, solblekt och utdraget drömsk för att komma från ett land med så bipolärt skiftande väder.

Råkar ni dock vara väldigt obekanta med The Land Belows musik ska jag inte klandra er, för jag tycker helt enkelt inte att han fått den uppmärksamhet han förtjänar, detta trots att han gästat sveriges popkung Azure Blues senaste alster Beneath The Hill I Smell The Sea, släppte en av fjolårets vackraste EP:er och besitter en stämma lika len som nyrakade ben. Med det här i bagaget var det ju klart att han skulle göra en mix för oss, men först var han tvungen att uthärda en intervju med mig. Mixen+låtlistan finner ni längst ner. /Mattias El Mansouri 


GHM: Du har ju gjort en mix för oss: Vad hör vi i den?
TLB: Min mix är inte så mycket dansgolv utan mer hemmasöndag då jag själv är mer soffa än klubb. Samlade mina favoritlåtar från vänner och bekanta artister, min förhoppning är att en del av musiken ska vara ny för lyssnaren.

GHM: Berätta lite om din musikaliska uppväxt: hur kom du in på att göra musik?
TLB: Jag växte upp i en familj där sång och musik alltid fanns med. Är en sådan där som sjungit i kör och gått musikskola. Har så länge jag kan minnas alltid spelat och sjungit, men efter flera band är jag nu solo för första gången.

GHM: När föddes The Land Below?
TLB: The Land Below är fortfarande ett ganska ungt projekt, jag lade upp första låten i somras, en cover på The Presets This Boys In Love. Hade egentligen skrivit en hel skiva på svenska, men blev aldrig tillräckligt nöjd så jag gjorde om allting och gick tillbaka till engelska iom covern. Men nu är den nya skivan klar och redo att släppas till hösten. Låten ”En gång om året” blir den enda på svenska som finns kvar ute nu då jag städat bort de andra.

the land below 1
GHM: I år har du ju hunnit med att gästa Azure Blue på fyra spår på hans senaste platta och även remixat en av hans låtar: Hur träffades ni och hur kommer det sig att ni började samarbeta med varandra?
TLB: Jag lärde känna Tobias under de sista åren med mitt förra band Wild At Heart som jag hade med Li Stanley. Tobbe var vår bokare med utökad manager-roll och såg till att släppa vad som skulle bli vår sista låt på Hybris. Vi höll kontakten när jag flyttade till Malmö för två år sedan och han var mitt bollplank under arbetet med skivan på svenska som aldrig blev av. Han är väldigt inkluderande och gav mig t ex chansen att få remixa Asha Ali utöver min sång på hans skiva. Sjöng faktiskt på hans förra skiva också, men då i bakgrunden.

GHM: Jag har snokat runt lite på sociala medier och insett att du är (relativt) nybliven far! Hur påverkar det musicerandet?
TLB: Att ha två små barn gör ju att min tid till musik är begränsad, men det hjälper mig också att döda darlings och jag är mer produktiv nu än tidigare ironiskt nog. Det gäller bara att på förhand fundera ut vad som ska göras och sedan piska av det när tid finns. Jag är föräldraledig nu och det mesta av sången på skivan är faktiskt inspelat när den yngsta vilar på dagarna. Min fru hjälper mig också med låtarna, lyssnar, tycker och tänker. Hon kan städa bort de värsta av de sämre idéerna innan jag själv insett deras sämsthet. Svaret på frågan om vad jag gör när jag inte gör musik blir ju barnen. Skulle gärna fortsatt såhär om det hade gått men de flesta av oss behöver ju jobba också.

GHM: Vad lyssnar du helst på för musik?
TLB: I nuläget lyssnar jag mest på mina egna mixar för att kunna göra färdigt skivan, trååååkigt svar jag vet. Annars är Nine Inch Nails, The Presets, Robyn och Stina Nordenstam stora favoriter.

GHM: Några artister du tycker att vi borde hålla koll på?
TLB: Jag har ganska dålig koll på ny musik men jag kan tipsa om Barbarisms som finns med på mixtapet, samt Name The Pets senaste skiva som fick allt för lite uppmärksamhet. Hon är min absoluta favorit bland svenska producenter.

GHM: Den här frågan ställde jag till Sandra Mosh men du är ju också malmöit: Vilket ställe har den godaste falafeln?
TLB: Jag är ju relativt nyinflyttad och gissar att Sandra har bättre koll men jag gillar Möllans Habibi och Möllans Falafel för de senare har gott om annat vegetariskt.

GHM: Den här frågan som inte är en fråga får du svara på hur du vill. ❤
TLB: Ert hjärta får ett hjärta tillbaka! ❤ Såtillvida att det inte är en liggande glass i strut, då svarar jag med just en sådan då jag önskar att vi är med på samma tåg. ❤

TRACKLIST:
Name The Pet – So Slow
Elin Bell – Grey is All
Valsaland – Fåån
Moonbabies – Raindrops
Barbarisms – A Wash of Teeth and Eyes
Surfing The Elephant – Misbehave
Tjernqvist – Gå där du har gått
Lokatt – The Hill
Orkid – Stripped Games (live-rec)

lokatt

Senast vi skrev om den stockholmska syskonduon LOKATT (Nina och Johanna Piroth) hade de debuterat med låten Our Time tillsammans med malmöitiske The Land Below (Erik Lindestad), ett stycke drömsk, chillwave-influerad electropop där solen sänkt sig ner över horisonten och havets vågor stillats. Nu är sykonen tillbaka helt på egen hand med låten The Hill som bytt ut de släpande beatsen till regelrätta fyrtakter. Med dova smått techno-hintade basar, melankoliska ljudmattor och viskande stämsång är det här dansant depp-electronica i samma anda som Austras Spellwork eller Kleerups Longing For Lullabies och det låter minst lika vackert också.

Mattias El Mansouri

the land below 1

Senast vi hörde från Erik Lindestad ( The Land Below) gästade han Azure BlueTragedy & Changes. Innan dess släppte han den underbara EPn Don’t Trust The Rain  (som vi tyvärr inte hann skriva om) bestående av tre perfekta poplåtar, stöpta i en form av böljande ljudlandskap utgjord av Eriks sammetslena, reverbade stämmor, harmoniska synthar och sublima ljudmattor som flyger ut i oändlighetens horisont. Nu har han och den nystartade stockholmska syskonduon LOKATT (Nina och Johanna Piroth) slagit ihop sig för låten Our Time, en låt som vältrar sig i chillwave-influerad electropop där solen sänkt sig ner över horisonten och havets vågor stillats.

Enligt Johan borta på Being Blogged släpper LOKATT sin debutsingel Hill nästa vecka, tagen från en kommande EP som ska släppas senare i år. Jag längtar!

Mattias El Mansouri