Arkiv för theo berndt

Sångaren Emil Lundin och resten av barndomsvännerna i Theo Berndt sökte på soundcloud efter potentiella producenter för remixar av låtar från deras debutplatta F.E.A.R.S. De hittade Skimrets remix av Bon Ivers ”Beth/Rest” och blev förtjusta. Skimret, vet ni säkert, är min lillebror, Aleksandar Buntic, och han tackade självklart ja — det blev ett givande samarbete mellan två av Göteborgs just nu intressantaste akter, båda med samma lekfulla attityd till popmusiken, och resulterade i denna bedårande remix av det enligt mig bästa spåret på debuten, den sockersöta ”Blueberry Clouds” (lyssna även på en liveversion av låten som Emil framförde med en kassettbandsspelare som instrument).

Skimret gör den tredje i en trilogi av remixar av nämnda låt (jag tyckte om denna av EDM/Disco-remix av den franska producenten Zach Mayer). Skimret har ett lite annat tillvägagångssätt. Han har droppat dansgolvsfantasierna. Istället fokuserar på den vemodiga aspekten i låten. Han har styckat upp sången i några stammande, längtansfulla utrop, likt hur han gjorde i sin remix av Bon Ivers ”Michicant”, och låtit dem sjunga i någon elektroniskt modern version av stämsång. Jag tycker han skalar av den fina låten till dess essens, vilket är det återupprepade: ”When we were searching!” — och i slutet låter han ett regn av små sönderklippta fraser falla över ljudlandskapet i ett stort improviserat klimax. Ja, improviserat, för Skimret gjorde denna remix på enda tagning i hemmastudion.  Ladda ned, lyssna och skimra du också!

Bojan Buntic

Band: Theo Berndt
Album: F.E.A.R.S
Skivbolag: Pophat music
Release: 7 juni 2012
Betyg: 7.6

Vi har följt Theo Berndt ett tag här på GHM. Vi var bland de första som uppmärksammade ”Supersized”, som blev dagens låt. Vi diggar deras tumblr Who is Theo Berndt? — väldigt informativt, bildigt svar på frågan. De är så klart från Göteborg. De gör frenetisk, elektromagnetiskt, hyperladdad powerpop (hade det varit sådär två år sen så hade ni säkerligen sett dem på pitchfork.com). — musikmaskineriet är färgfullt som en manisk tecknad film. De har så klart artwork som matchar till detta, svinsnyggt, nästan värt att köpa skivan bara för albumdesignen! Ni lär ha kul med den. Nu ska jag hålla käft, för här kommer en recension av deras nya album F.E.A.R.S skriven av Vito Gogola, en härlig kille som råkar vara ny skribent här. Glöm ej också att visa support, FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK.

***

Powerpopbandet Theo Berndt är i mångt och mycket Sveriges nya lyckopiller. Med albumet F.E.A.R.S har man skapat ett slags virrvarr av glada harmonier, euforiska utrop, snabba takter och en allmän festivalyra som troligtvis kommer falla många i smaken under sommaren som kommer. Däremot är albumet F.E.A.R.S, enligt Theo Berndt själva, inte riktigt den lyckliga nöjesattraktion som man kanske kan tro vid en första lyssning på albumet.

I en intervju för Pophat Music, berättar sångaren Emil Lundin om hur skivan, vilket man kan anta från albumets titel och panikartade omslag, är ett album om rädslor och hur saker man oroar sig för nästan kan äta upp en. Med melodier som osar optimism, blir däremot albumets teman, precis som Lundin fortsätter, också om hur man kan ändra på dåliga tankebanor och göra det till något positivt. Därmed kan man med F.E.A.R.S inte räkna med långsamma sorgesånger, utan låtar med ansiktet fram mot ljusare tider.

När jag däremot slog på F.E.A.R.S för första gången, kunde jag inte undgå att känna att musiken var något tom och ytlig. De poppiga syntharna, den halvgnälliga rösten och de nästan sinnessjukt glada gitarrerna kändes väldigt ”radiomusik” som kommer in genom ena örat och åker ut ur det andra. Det är däremot inte en helt korrekt bild av F.E.A.R.S, eftersom Theo Berndt har ett unikt sound som inte alls begränsas av eventuella mainstreamlagar. Visst, det är extremt glatt (åtminstone låter det extremt glatt) och tyvärr kommer en del inte ta till sig av F.E.A.R.S på grund av det, men det är faktiskt till dessa lyssnares förlust. Jag tror fler skulle må bättre av att vara lite mer som Theo Berndt.

”Supersized” (en given favorit) och ”It’s Complicated” är albumets två släppta singlar, men är givetvis inte de enda som är värda att lyssna på. Albumets kanske minst glada låt ”Blueberry Clouds” är en personlig favorit. Titelspåret ”F.E.A.R.S” är också ett av albumets guldkorn, som på något sätt märker ut vad albumet faktiskt förmedlar – en optimism och ett ljusare synsätt, trots att omständigheter ibland kan te sig mörka.

Sedan är albumet F.E.A.R.S faktiskt det vi behöver just nu. Sommaren ska precis börja i ett land där vi vadar i snö fem månader om året. Detta är lyckan, sommaren och solljusets tid; detta är Theo Berndts tid.

Vito Gogola

Lyssna på singeln ”Supersized”:

Göteborgsbandet Theo Berndt släpper ett album F.E.A.R.S (Ja, temat är rädsla) i slutet på Maj via Pophat music (varför läser jag det alltid på engelska, så det blir pophatt översatt?). Här kan ni höra den spastiska discopunk-singeln ”Supersized”: en refräng snodd från Nalle Puh-temat; en framfart som en visslande vandal med svingande gitarrslingor i händerna; en hejdlös fart och en bubbelpopkänsla The Ramones hade diggat; och med så mycket hooks att låten har kraft nog att borra sig ner till tallkottskörteln i hjärnan och stanna där som en knasig homunkel. Just nu finns det bara en annan låt jag tycker är lika kul, nämligen det japanska metalbandet Sighs Purgatorium /Bojan Buntic

Gilla oss på Facebook
Följ oss på Twitter