Arkiv för vanligt folk

vanligt folk es 2013 2

Vanligt Folk, tremannabandet bestående av Andreas Carlsson, Jonas Abrahamsson och David Sundqvist, är kvällens andra band på Electronic Summers mittendag. Veteranerna Page har precis klivit av scenen och hur, HUR, kan Vanligt Folk leva upp till det där? Jag ska snart bli både förvånad och imponerad.

För herrejävlar, kors i taket, det var som självaste fan… Vilket ös! Det råder kaos på scenen. Sångaren trasslar ständigt in sig i sladdarna till de två mikrofonerna. Trummisen välter sina trummor och gör sitt jobb på golvnivå. Det är helt otroligt. De står inte still en sekund av spelningen som pågår i knappa 30 minuter. Hur orkar de? Jag blir trött av att bara se på. Trött av att fånga ögonkontakt med personer i publiken där våra blickar inte säger något annat än ”WOW!”. Trött av att kippa efter andan på grund av att allt är så himla mäktigt. Det är definitivt inget Vanligt Folk som besöker Brewhouse och synthfestivalen. Det är Övernaturligt, Extraordinärt och Magiskt Folk.

Som backdrop har de en svensk flagga. Jag personligen kan tycka att det är lite tacky, men på något sätt smälter den in rätt bra där i bakgrunden. Den passar bra ihop med deras samhällskritiska texter, och även med publiken som består av Sveriges största synthfantaster. När de kör den populära dängan ”Idioter av församlingen” stämmer alla in i en kör. ”Alla mot alla, ALLA MOT ALLA!” hörs över hela lokalen.

För mig känns som att spelningen är över innan den ens har börjat. Jag är utmattad, och går ut och hämtar andan i lite frisk luft innan det är dags för mig att göra en intervju med David i bandet. Jag kan känna hur nervositeten smyger sig på. Varför? Vad händer? Det här är ju min grej, det är det jag gör. Det jag kan. Kanske känner jag mig inte tillräckligt insatt i synthvärlden för att kunna göra ett bra jobb, jag vet inte. Jag sveper en öl och går mot backstageområdet. De nervösa känslorna lämnar jag kvar i kylan.

Jag har lite svårt att komma in, trots att deras manager och presskontakt Torny säger att intervjun är bokad och schemalagd. Det går bra till slut. Bakom scenen står David, utan tröja, och rotar i några väskor.
– Men vad fan, David. Ta på dig kläder nu. Du ska ju göra en intervju!, säger Torny retsamt.
Jag skrattar. Kan inte låta bli. Det här är ju helt underbart.

Vi hittar ett litet hörn som är prytt av ett piano. Dit drar vi varsin stol. Det är en nödutgång, men vem bryr sig? David sätter sig ner med en suck.
– Phew! För mig var det den jobbigaste spelningen hittills. Jag vet inte varför, det kanske är något med luften [skrattar]. Men det är som ett gympingpass varje gång.
Jag kan inte annat än att hålla med. Ett gympingpass minst sagt. Eller, som det skulle vara i mitt fall, träning för en hel säsong.

Vanligt Folk ES 2013

Vanligt Folk har spelat på många olika ställen, för mycket olik publik. Roskilde, den trendiga Gagnefestivalen och Debaser i Stockholm är några exempel. Enligt dem själva funkar det bra. Det finns oftast beröringspunkter som går hem på olika ställen.
– Vi har ju programmerade grejer i musiken. Synthar och så. Så man kan ju tänka att folk som gillar synth kanske gillar oss också. Och publiken som är här är nog en väldigt bra publik för oss.

Det är sångaren, det vill säga Andreas, som skriver bandets alla texter. Han skriver om det de pratar om när de träffas i studion eller replokalen.
– Det finns ingen agenda bakom det, vi har ingen plan med det. Vi tänker inte att vi ska spelas mycket på radio eller sälja jättemånga skivor. Vi sjunger om det som känns viktigt och det man tänker på. Det har mycket med världen och samtiden att göra.

Vad ska hända då, för att ni ska skriva om det?
– Det handlar nog mer om pågående grejer. Observationer av människor, kulturer, hur vi lever, hur människor tänker. Ja, vanligt folk helt enkelt. Normer. Varför gör vi som vi gör? Hur kan man rättfärdiga vissa saker? Dubbelmoral. Det finns inget dömande i det, utan det är mer en betraktelse. Sociala fenomen kanske.

Jag ställer frågan som jag alltid ställer till band och artister, att om de skulle beskriva sin EP:s omslag med en färg – vilken färg skulle det då vara?
– Gul och blå kanske, säger han med ett gapskratt och menar att det skulle vara det symboliska svaret. Sedan säger han:
– Jag gillar inte röd, men det är nog fan rött. Jag är nog fan egentligen lite rädd för röd tror jag.
Jag berättar för honom om att det är ett givet svar, då omslagets huvudfärg på EP:n faktiskt är röd, och att alla (verkligen ALLA) svarar med färgen som senaste skivsläppet har på omslaget.
– Du fick mig! Du lurade mig!

Vad innebär musik för dig? När vänder du dig till musik?
– Det är väl när jag gör musik. Musik handlar om kreativitet för mig. Jag lyssnar väldigt sällan på musik bara för lyssnandets skull. Jag lyssnar och plockar upp saker och kan använda det på andra sätt. Jag föredrar att göra musik framför att lyssna på musik. Musiken är som ett verktyg.

Vad har ni för influenser eller förebilder?
– Från början tänkte vi att, fan vad kul det skulle vara att starta ett band som DAF. Ett hårt jävla synthband. Synth, trummaskin och sång bara. Pang liksom. Vi misslyckades ju såklart direkt. Men vi gör det vi tycker är kul.

Vad var det bästa ikväll?
Bra ljud på scen. Det är alltid viktigt. Bra publik också. Bättre än förväntningarna. Jag hade väntat mig lite mer sura synthpopminer, men det kändes som att folk tyckte att vi var bra.

Vanligt Folk kör ett par spelningar i slutet av september och in i början av oktober. Stockholm, Göteborg, Malmö, Oslo. I början av okotober släpper de en ny singel och releasefesten för den äger rum på Haket i Göteborg. Dessutom kan vi vänta oss en ny EP redan i början av nästa år.

Jennifer Last

Annonser

ESbannerNYNY

På torsdag drar andra upplagan av synthfestivalen Electronic Summer igång. Electronic Summer, kanske ni frågar er, vad är det? Jo, inget annat än en fantastisk minifestival som äger rum på Brewhouse i Göteborg. I år får de besök av de tyska synthveteranerna DAF, tillsammans med bland andra Page, S.P.O.C.K., Mr. Jones Machine, Spark!, och de göteborgska nykomlingarna Vanligt Folk.

Electronic Summer gick av stapeln för första gången förra sommaren, då arrangörerna Sebastian Hess och Henrik Wittgren kände att en festival som denna behövdes extra mycket i samband med att Arvikafestivalen lades ner. De båda har arrangerat olika synthevent innan och lägger ner väldigt mycket tid och energi på att få det så bra som möjligt. Och tur är väl det, då deras arbete har resulterat i ett Electronic Summer 2013.

Jag har intervjuat Sebastian angående de tre synthfyllda dagarna.


Vad har ändrats sedan festivalen förra året?

Vi har lagt till en förfestdag på torsdagen så nu kör vi tre dagar. Annars är mycket sig likt.

Vad kan publiken förvänta sig av helgen?

En skön blandning hårdare och softare samt nyare och äldre synth och elektronisk pop.

Vad kommer man som gäst att ta med sig från årets festival?

Glädje, glädje och glädje är vårt mål.

Vad är ni mest nöjda över vad gäller Electronic Summer 2013?

Den sköna blandningen mellan hårdare och softare elektronisk musik.

Vad kan gå fel? Finns det några potentiella motgångar?

Vi försöker koncentrera oss på det som kan gå bra istället men är ändå beredda på om något skulle strula. Det är ett stort projekt så ekonomin är alltid ett rejält pussel att få ihop.

Kommer det att bli en festival även 2014, eller kanske så tidigt som i vinter?

Vi körde Electronic Winter i januari i år men har bestämt oss för att inte köra Winter-upplaga nu till vintern. Däremot kör vi en lite mindre Electronic Autumn-upplaga redan i mitten av oktober. All info om den släpps på Electronic Summer. Angående nästa sommar så tar vi beslut om det när vi landat lite efter årets festival.

 Jennifer Last (Jenniferlast.se)